Ordning och reda

Jag har inte mycket till ordningssinne, men det lilla jag har lägger jag på att färgkoordinera såväl böcker som kläder. Det skapar ett slags lugn i röran. Jag minns exakt när jag började sortera mina kläder efter färg; jag var 19 år och hade precis flyttat in till Söder igen. I min lilla vita byrå med rosa lådor skulle jag försöka skapa nån sorts ordning ur ett kaos och bestämde mig då för att sortera tröjorna. Rosa och vita i en låda, blå och svarta i en annan. Övriga färger där de passade bäst. 

Det enda jag ångrar i min klädkammare just nu är att jag inte la om golvet. Men helt ärligt så tänkte jag inte ens på det förrän garderoberna var på plats och då var det inte riktigt läge att dra ut dem igen. Så nu får det vara som det är. I övrigt känns det som att jag har fått en helt egen liten butik att gå in i! Saknar fortfarande ett par trådbackar i det som ska bli "förvaringsgarderober" (där jag ska sätta spegeldörrarna i en annan månadsbudget), men i övrigt känner jag mig rätt nöjd. En matta ska det bli också, för att täcka golvet, och kanske hyllplan på en jämn nivå längst upp i alla modulerna, för att skapa nån sorts enhetlighet (heter det så? Enhetligt. Helhet. Enhetlighet.) 

Som ni ser fick alla skor plats. Dock inga stövlar, men dem hänger jag ändå i byxgalgar så det gör inget. Längst ner på golvet står en ensam ballerina, jag vet inte var hennes partner har tagit vägen. Risken finns att jag missat en låda med skor, men jag saknar inga andra vad jag kan komma på (hittade å andra sidan flera par som jag hade glömt,  när jag packade upp de andra). Förhoppningsvis är det bara en sko som har hamnat på rymmen. Om någon undrar varför det är trångt på vissa hyllor och plats över på andra så är det behovet av färgkoordination som spökar, jag kunde inte med mig blanda hur som helst. 

Andra bullar

Om Hagamannen kan man tycka, tänka och skriva en hel del. Jag brukar avhålla mig från att debattera av olika orsaker, men idag tänkte jag dela lite tankar som en gammal kursare från universitetet delade igår. Jag tar ingen cred för texten, men håller med i mycket av det Stina skriver. Stina jobbar med målgruppen sexualförövare på Frivården, så hon vet vad hon pratar om.

"Jag har full respekt för den avsky som Niklas Lindgrens brott väcker. Jag bodde själv i Umeå under delar av den tid han begick sina våldtäkter. Det är fruktansvärda handlingar som förtjänar all form av fördömande. Jag förstår oron inför hans frigivning. Men jag måste ändå vända mig emot hur vi tenderar att demonisera och avhumanisera denna typ brottslingar. Jag träffar dagligen våldtäktsdömda män och ca 95% av dem förnekar helt och hållet brott, hur än övertygande bevisning som finns (vilket gäller för nästan alla fall eftersom vi alla vet hur extremt svårt det är att dömas för sexualbrott). Skammen och skulden är för stark. Ingen vill vara en våldtäktsman. Våldtäktsmän hatar också våldtäktsmän och pedofiler hatar pedofiler. Sexualbrottslingar är monster. 'Jag är ju inte ett sånt där monster. Därför kan jag inte ha begått dessa handlingar.' Anhöriga vill inte heller se sin man, bror, vän etc som ett monster så de hjälper också till att bygga förnekelsen stark. Och vart läggs skulden då? Jo, på offret. I många fall vänder t.o.m offrets familj hen ryggen, eftersom gärningsmannen ofta är en familjemedlem eller person nära familjen.

Demoniseringen cementerar förnekelsen och påverkar gärningsmannens mottaglighet till riskreducerande behandling, det viktigaste verktyg vi har inom kriminalvården. Andra insatser för att underlätta återanpassningen till samhället, vilket i sin tur kan förebygga återfall i brott, som att underlätta för klienten att få ett jobb (i detta fall att Niklas Lindgren fick fondmedel till körkort) efterfrågas vanligtvis i media och kriminalvården kritiseras ofta för att inte jobba tillräckligt med denna typ av åtgärder. Men i detta fall så slås det upp som något mycket upprörande - hur KAN kriminalvården fjäska för en sadistisk våldtäktsman på detta sätt?? Hur KAN man släppa ut honom efter 2/3 trots att han bedöms som högriskklient?? Varje dag friges en stor mängd högriskbedömda våldsbrottslingar från svenska fängelser, den ena farligare än den andra, vissa rena krutdurkar, mördare som toppar psykopatichecklistan och som skulle kunna ha ihjäl vem som helst som bara råkar petar dem på axeln. Så ser vår lagstiftning ut och det görs ingen skillnad utifrån brottstyp. Det krävs mycket grov misskötsamhet för att den villkorliga frigivningen ska skjutas upp. Behandling är inget som helst krav, för någon brottskategori. Vilket är mycket bra då forskning visar att behandling till vissa klienter, i vissa lägen under vissa omständigheter och med viss intensitet kan öka återfallsrisken istället för att minska den."

Nog om det. Idag har jag varit på gymmet och kört hårt med de stackars benen. De ömmar och beklagar sig nu, men de kan få skylla sig själva när de inte tränat på länge - är man ovan så gör det mer ont. Det blir bättre med tiden om ni inte fortsätter va så himla lata! Efter gym, lunch, dusch och en sväng till ICA blev det bullbak på kvällskvisten. Fantastiskt goda bullar, de nästan smälte i munnen! Så nu är det tur att benen gör så ont att jag inte vill röra mig, annars hade jag gått till köket och hämtat en till eller två... 

Och med det sagt tänker jag lämna er alla åt era respektive öden och ägna resten av kvällen åt att läsa. Just nu är det "Ja må jag leva" som lockar :)

Vardagslyx

Så mycket fint att vara tacksam för; utflykt med mammorna och våra 13 (!) barn, ett halvt kilo kantareller i skogen, kloka samtal med E (om vikten av att veta vem man gifter sig med och att dela värderingar, innan man går in i en relation) och att få snusa trött treåring vid dagens slut.

Det var bara det.

Processen

Jag tvivlar på att Kafka hade samma Process som jag. Men snyggt blir det... Fler hyllor ska det bli och på sikt spegeldörrar till höger. Den där tomma modulen rakt fram tänkte jag ha skor i. Undrar om alla får plats?

Semesterdagar, del 1

Jag ska inte bara tjata om min semester de kommande veckorna, men jag inleder med det ikväll. Jordgubbar på agendan, men eftersom jag ville åka med så lite som möjligt med mig så blev det inga bilder där. Landen var bra leriga och skorna tjippade rejält efteråt. 3.5 kg plockade vi och har nog ätit ungefär hälften än. När vi hade plockat klart tog vi en fika och lät barnen springa av sig vid Ulva kvarn - det är ett fantastiskt vackert land vi bor i! Gröna gräs, strålande sol och en forsande Fyriså. Efter den svenska husmans-middagen (tacos alltså) blev det film med jordgubbar och grädde tillsammans med hela familjen. Skön avslutning på en härlig dag.  Eftersom det inte blev några bilder från utflykten så bjuder jag på en från sängkanten - jag hittade en liten flaska Prosecco-bubbel i kylen också.

Är glad att alla planerade långresor är avklarade och att vi kan se fram emot några ostrukturerade veckor innan skolan startar. Att bara ta dagarna som de kommer och njuta av de små ögonblicken.

Gone fishing

Sådär ja, nu är hjärnan officiellt avstängd i en månad. Eller åtminstone tills den 18e, då skolan börjar. Jag är helt slut i huvudet! På samma sätt som november är en återkommande mardröm som blir verklig varje höst så är ju våren en ganska lättsam period med ljusa kvällar och många kortveckor. Men de senaste veckorna har känts längre än vanligt. Förutom den här veckan, då har jag liksom på nåt vis tagit mig över puckeln och nästan känt att jag skulle kunna fortsätta jobba ett tag till. Men så fort vi kom hem till mamma o pappa idag så stängde jag ner alla system i huvudet och nu inser jag hur glad jag är att vara ledig. En efterlängtad (och rätt välförtjänt) semester, när alla andra börjar vara på väg tillbaka till jobbet igen. Men vi ska nog sysselsätta oss ändå, jag o barnen. Vi går ut starkt med jordgubbsplockning imorgon! Säsongen verkar vara på upphällningen och imorgon ska det vara uppehåll, så då får vi passa på.

Men först ska jag dricka en kopp te och kolla ett avsnitt av Vänner. Är inne på sista säsongen nu, så snart måste jag nog börja hitta lite riktiga människor att umgås med istället...

Operation Klädkammare

Det börjar arta sig i mitt lilla krypin! Jag ska komplettera med lådor och hyllor framöver, men nu är åtminstone alla grundmoduler ihopskruvade. Och en hel del kläder inhängt, även om det inte syns på bilderna. Tanken är att de två direkt till höger innanför dörren ska få spegelskjutdörrar, men det blir ett senare projekt. Inser att jag borde passat på att lägga om golvet innan jag satte igång, men det ingick inte i budgeten, så det får också bli ett senare projekt.

Dagens tjänsteresa gick till Furuvik. Sämre kan man ha det på betald arbetstid, även om jag tycker det var i dyraste laget jämfört med vad man får för pengarna där mot andra ställen. Räknade på vad det skulle kosta för vår familj att åka dit och kom fram till att en dag på Grönan och en dag på Skansen skulle kännas mer givande för en inte alltför mycket större summa. Nåväl, jag hade en bra dag och var alldeles för slut för att ge mig ut och springa när jag kom hem, så nu har jag att göra i helgen.

Imorgon hämtar vi hem barnen från mamma o pappa. Som jag har längtat!! Varannanveckas-förälder är verkligen inte min grej. Det vankas grill och 31-årskalas för lillebror som fyller just imorgon. Borde kanske fixat en present, men vad köper man till någon som har allt och ekonomiska förutsättningar att skaffa allt han möjligen inte redan har?

Sen är det äntligen semester!!

S to the E to the M to the... Nä, inte än.

Jag ska inte sticka under stol med att jag känner mig bra sliten nu. Även om sommaren inte har varit så mycket att hänga i granen och även om jag faktiskt var ledig de där dagarna när det verkligen var sommar så är jag trött och redo för semester nu. Jag förstår inte varför jag inte gick en vecka tidigare, jag har ju 6 veckor per år så att ta ut 5 under sommaren hade inte varit svårt. Men jag får skylla mig själv. Förhoppningsvis blir hösten kort och smärtfri åtminstone, med bara fyra månader kvar av året när jag väl kommer tillbaka. Försöker fokusera sista dagarna nu, men det är inte helt enkelt. Allting står liksom stilla; soc har semester, psykologerna har semester, programverksamheten har semester… Så jag gräddar våfflor och spelar kort istället, som vilket sommarlov som helst. Det är iofs det jag uppskattar mest med mitt jobb, kombinationen av administrativt kontorsjobb och vardagsliv med ungdomarna. Nåväl, för att lindra en mest akuta smärtan tog jag ut en extra semesterdag kommande fredag, som skulle varit min sista dag egentligen. Ingen har väl missat hur mycket jag uppskattar kortveckor, så det känns som ett värdigt avslut på en lång vår. Avslutade den här veckan på topp också, genom att gå hem tidigare idag och åka till Fyrishov med familjen istället. Så himla mysigt!

Veckan har varit bra innan fredag eftermiddag också. I onsdags var jag hos JoA efter jobbet med lite barnkläder. Passade på att springa tillsammans också och eftersom hon till vardags är minst en minut snabbare per km än vad jag är så pressade hon mitt tempo också, snabbaste femman på länge och hopp om att komma igen inom en inte alltför avlägsen framtid (bättre sent än aldrig?) Midnattsloppet hägrar ju om mindre än en månad nu :/ Ser verkligen fram emot att slippa pendla i höst! Då kan jag fokusera mer på träningen istället. För att inte tala om nu under semestern!

Imorgon ska vi agera flytthjälp/barnvakt åt vännerna Ah & P. När de lockar med grill efteråt kan man ju inte tacka nej, eller? :) Efter det dumpar vi barnen hos ma o pa till på torsdag och roar oss med att sätta upp garderoben. Men för nu ska jag mest bara bädda ner mig i sängen och njuta av att det bara är fyra arbetsdagar kvar till semestern.

Olika nöjen

Så här såg klädkammaren ut när jag började röja ur den igår

Och så här såg (ser) vardagsrummet ut efter röjningen. Jag skulle lätt kunna göra vardagsrummet till klädkammare! Men det blir svårt att få in soffan och tv:n i klädkammaren, så det är nog bättre att behålla det som det är. 

 

Så här blev klädkammaren i steg 2 och 3 (före och efter rivning av hyllorna)

Nästa steg blir att få dit garderobsmodulerna. Det kan gå hur som helst, ett äktenskaps vara eller icke vara kan hänga på en skör tråd... (Nej, så illa är det inte, men jag räknar med att det krävs mer tålamod än skruvar). Skulle vilja göra nåt åt det där eländiga lysröret också...

Det här blev kvällens nöje. Boken har jag inte börjat med än, tänkte göra det när jag har skrivit klart det här. A skulle komma och kolla senaste avsnittet av True Detective, men verkar ha fastnat i nåt annat projekt som han började med för 1½ timme sen...  Jag antar att TD finns kvar imorgon också.

Den här lappen hittade jag på köksbordet när jag kom hem. De svarta anteckningarna är från min kurs i Evidensbaserad praktik som jag gick i februari och syftade ursprungligen till en verksamhetsutveckling. De rosa noteringarna är från A, som råkade hitta blocket när jag var på jobbet idag...

< 3

Sen har jag ju fått hem de här sköningarna också! < 3 Det var skönt att vara ensam hemma ett par dagar, men i lördags började det kännas tomt. Ibland tänker jag att det kanske skulle vara skönt att vara varannan-veckasförälder (nej, jag planerar inte skilsmässa), men efter de här dagarna inser jag att det bara skulle vara skönt första veckan. Andra lediga veckan och de följande skulle mest bli jobbiga och tomma. Men nu är det full rulle igen (även om det inte ser ut så på bilden). 

Vänner - de riktiga och de andra

Vilken härlig dag jag har haft!! Trevlig middag med god wok, gott vin och väldigt många gamla minnen igår. Övernattande besök, kul för henne att hon var jetlaggad och vaknade 4½ timme före mig i morse... :/ Efter frukost tog vi en promenad för att starta dagen, sen var hon tyvärr tvungen att åka och nu ses vi inte igen förrän nästa sommar. 

Gjorde kycklingsallad med fetaost och caesardressing till lunch, sen ringde kollega C och frågade om det inte var läge för en fika på stan. Det var det ju, eftersom vädret var fint och vi var barnfria båda två. Rekommenderar jordgubb- & vattenmelon frapino från Espresso House, om nån vill ha en fräsch dricka. Passade på att shoppa ett par nya tröjor också. Måste ju fylla upp min nya garderob med något...

Cyklade hem i regnet och lagade mat åt  mig själv. Jag sa tidigare att jag såg fram emot att bara äta det jag är sugen på, men det är inte jätteroligt att äta själv. Fördrev resten av kvällen med Vänner och sen kom jag på att jag ville springa en sväng, så vid 22.20 tog jag en runda på 7.25 km. Tummen upp för ljusa sommarkvällar så man kan komma på sånt så där sent! Kändes rätt bra hela vägen och jag gick i mål på en överkomlig tid, åtminstone under 6 min/km. Vet inte om jag har sagt det förut, men jag kan rekommendera Podrunner, för er som gillar podcasts och löpning! Där finns massor av färdiga spellistor med olika tempo/bpm att välja mellan.

Sådär, nu har jag eftersvettats en stund och ska hoppa in i duschen innan jag lägger mig i sängen. Imorgon hägrar tvättstugan, yay...

Epic

Att jobba hemifrån skulle kunna vara något av det bästa som hänt mig! Nackdelen är att man lätt blir sittande till 22. Nu har jag iofs inte suttit sedan jag kom hem, och det är ju det som är det fina i kråksången - friheten att styra sin tid! Efter 8 timmar på kontoret (jodå, jag har varit där också och jobbat idag) så tog jag med mig lite riskbedömningsjobb hem och gjorde 2½ timme till vid köksbordet. Så himla skönt! Satt inte i ett sträck, utan passade på att uträtta ärenden emellan. Det passade mig som handen i handsken, att skriva nån timme, äta rostbiff, cykla till ica, prata med familjen och sen skriva en stund till. Nu ska jag bara slänga på lite nytt nagellack och klämma ett par avsnitt av Vänner så är jag redo för sängen sen. Jag borde kanske vara det redan nu, men jag är liksom aldrig trött längre. Jo, när det är dags att gå upp på morgnarna... Men imorgon är det fredag, och inte vilken fredag som helst, utan Gräsänke-fredag med besök från NZ! Det kan bli exakt hur bra som helst känner jag på mig.

Sommarslalom

Igår var en riktig skitdag. Började med att bilen inte startade när jag skulle iväg till jobbet, så det var bara att gå hem igen, byta om och ta cykeln. Blev dryga halvtimmen sen, men kom iaf inte fram helt genomsvettig. Därifrån blev det fortsatt kaos, med tre överfallslarm inom loppet av en timme, en dryg timme efter ankomst. De första två var falska, så det tredje hade jag lite svårt att ta på allvar, men just det var ju naturligtvis skarpt då... Fick summa summarum inte så mycket gjort på förmiddagen. Efter lunch var det lite lugnare, men kvart i tre hade jag fortfarande inte hunnit halvvägs genom mitt planerade dagsverke. Häpp! Blev kvar nån timme extra för att hinna klart. Att lämna till idag var inte ett alternativ, eftersom den här dagen också var fullspäckad i kalendern.

Har ni provat att cykla slalom nån gång? Det är inte lika roligt som det låter, men när det har regnat halva dagen och sniglarna ligger överallt så måste jag, för att inte köra över någon och få resten av gänget efter mig i nån reaktiv hämndaktion. Om summan av antalet sniglar var konstant men jämnt utspridd över mina 12.7 km så skulle det inte behöva vara ett problem, men nu verkar de ju bygga små kolonier och ha äldsteråd på vissa väl valda ställen istället. Jag cyklade hem med gråten i halsen igår. De tjocka utan skal är äckligast, men de med skal hörs när man cyklar över så dem reagerar jag ändå mer på i slutändan. Jag hatar, hatar, hatar, hatar verkligen sniglar! Minns på dagis när vi sprang omkring och samlade dem i hinkar, då var de inte så läskiga. Vad hände sen? Nånstans mellan dagis och gymnasiet finns det nog en bortträngd, traumatisk snigelupplevelse.

Igår firade vi födelsedag också. Jordgubbstårta och paket, S var lika lycklig som förvånad. Den blinkande, radiostyrda breakdansar-bilen var en hit! Tur det, för efter maten fick jag ett väldigt oväntat yrselanfall, vilket förstörde resten av kvällen. Barnen roade sig själva, medan A fixade bilen (Volvon alltså, den som inte startade) och jag låg i sängen och försökte att inte ramla... Kunde bara ligga på vänster sida utan att känna mig snurrig. Frågade min kompis Google, som trodde att det kunde vara relaterat till stress eller möjligen panikångest. Jag har känt av båda på sistone, de brukar komma tillsammans, så det är väl kanske inte helt omöjligt då. Jag har fortfarande svårt att köpa den där PÅ-diagnosen, men det är väl vad det är. 3-årskontrollen på BVC idag gick bra, 103 cm är han det lilla livet! Två standardavvikelser över normalkurvan. Ordförståelsen gick också bra och vad det nu var mer de kollade.

Har förresten beställt garderober idag också! Bara själva modulerna än så länge, sen ska jag känna in hur jag ska ha det med lådor och hyllor. Leveransen beräknas till nästa vecka, can't wait!! I helgen kommer finbesök från Nya Zeeland, men efter det ska jag tömma klädkammaren, så att vi kan riva ner nuvarande inredning (om man nu ens kan kalla det inredning...) Det kommer bli så BRA! Ska ta lite före- & efterbilder åt er.

Nu blir det två tiotimmarsdagar på kontoret, för att kunna smita hem tidigare och bada med barnen nån eftermiddag när de är hemma igen. Om det nu blir nån mer sommar, det kanske var årets upplaga vi fick förra veckan? Oavsett vad som hittas på så är det bra att passa på tänker jag, när de ändå är borta, så kan jag vara hemma lite mer när de kommer tillbaka.

Ole, dole, doff...

Så många val att ta ställning till - vilken färg på väggarna, vilken bokhylla, hur många bokhyllor, vilket soffbord passar till? Just när jag börjar få ordning på saker och ting i skallen så dyker något annat upp som gubben i lådan. Hade till 80% bestämt vilken bokhylla jag skulle byta ut mina gamla Billy-hyllor mot, men så hittade jag en annan, och nu kan jag inte bestämma mig ändå... Har länge velat ha en smal sån, t.ex. som sängbord, men nu hittade jag en bred. Behöver antagligen sova på saken mer än en natt och lagom tills jag bestämt mig så dyker det väl upp något annat så jag får börja om ändå. För tillfället funderar jag iaf på en sån här eller två

Idag har vi firat den blivande 3-åringen för första gången. Två av kompisarna från förskolan kom med sina syskon, plus lillkusinen. Toppen med stor gård och fint väder! Vi tog helt sonika ut fikat och satte oss, barnen roade sig själva på lekplatsen och vi vuxna hann dricka kaffe i lugn och ro. Nästa år tror jag dock att kompis-kalaset får vänta till efter sommarlovet, eftersom hälften av de inbjudna inte kunde komma så här i semestertider. Men S var nöjd med att få lite besök och paket och glass < 3 När kompisarna hade åkt hem stannade dessutom kusinen och hennes föräldrar kvar och grillade med oss, mysigt värre! Och inte ett enda kort, som vanligt... På måndag blir han tre år på riktigt och jag undrar vad som hände med tiden? En treåring och en som börjar skolan, medan jag själv bara är 22.

Prognosen för veckan ser bra ut, regn och inte så varmt. Då känns det värt att jobba. Fast drygt att cykla i regnet i fyra dagar då A tar bilen och åker norrut. Ska försöka hinna med en vända till frissan och kanske lyxa till det med en pedikyr också när jag ändå är ensam hemma nästa helg. Och så ser jag fram emot att bara få äta sånt som jag är sugen på, utan att fundera över vad barnen har ätit till lunch och vad de behöver få i sig. Om jag vill äta jordgubbar till middag så kan jag göra det. Eller så kan jag välja tikka masala. Eller lax. Helt upp till mig! (Just laxen äter iofs båda barnen gladeligen, men inte A). Just nu är jag iaf mest sugen på jordgubbar.

Jag skulle ju även recensera min ipl; so far so good! Jag har hunnit använda den två gånger, tredje gången gillt blir imorgon. Håret växer fortfarande tillbaka, jag rakar mig drygt en gång i veckan (ca var femte dag kanske vore ett bättre sätt att uttrycka det), men det rekommenderades ju å andra sidan 5-7 gånger med två veckors mellanrum innan man kunde börja använda den mer sällan, så jag har ju en eller två månader kvar. Tycker dock att håret växer tillbaka långsammare och just i bikinilinjen, som är det enda ställe jag inte använt epilator innan, så märks skillnaden mest. Jag kommer fortsätta testa, i mitten av september måste jag utvärdera på riktigt och välja om jag ska ha kvar den eller använda mig av nöjdhetsgarantin.

Som fredag på en torsdag

Alla borde ha en Psykolog att luncha med! Det blir som gratisterapi på jobbet. Så välbehövligt ibland. Hon är verkligen Psykolog ut i fingerspetsarna och jag tror inte ens hon tänker på det själv, det bara är hennes personlighet att ställa nästa fråga och komma med kloka vändningar och få en att både öppna sig och tänka till lite själv. Men så beskrev hon ju också för rätt länge sen hur hon alltid hade vetat att det var psykolog hon ville bli. Hade det inte varit för mötet efter lunch igår hade jag kunnat luncha/ha terapi hela eftermiddagen.

Mycket produktiv dag idag, hettan till trots. Spånar på ett par riskbedömningar igen, har tre stycken att uppdatera innan semestern. Så roligt! Särskilt när det går framåt för de små liven. Efter det åkte jag hem till en make som håller på att bli tokig efter fyra semesterdagar med barnen. Bara tre veckor kvar ensam med dem... Men imorgon är jag ledig! Då blir det yoga och kalasförberedelser. Ikväll hann jag med en liten joggingrunda (löpning vore skam att kalla det...) E bad att jag skulle ut o springa så hon kunde följa med på cykeln < 3  5½ km knåpade vi ihop i den 30-gradiga värmen. Sen gick E hem och frågade A om han fortfarande hade huvudvärk. Det hade han inte. "Nä, den har nog kommit till mig då" sa E, som fått ont av ansträngningen och värmen. En dusch och en middag senare har jag nu även hunnit hänga tvätten och äta en skål jordgubbar. I < 3 Sommar! Är inte det minsta sugen på att gå och lägga mig, och eftersom jag är ledig imorgon så behöver jag ju inte heller. Ligger redan nerbäddad med datorn, ska se vad Netflix har att erbjuda ikväll.