På annan ort

Utbildning far away from home tidigt imorgon ger tågresa och egentid idag. Sitter på en restaurang o väntar på maten, med Katarina Wennstam som sällskap. Så sorgligt - och skrämmande - att en bok som denna behövs 2018.

I övrigt mår jag bra, frånvaron till trots. Trött mest hela tiden av någon anledning, därav bristen på aktivitet här. Träningen går skit, knappt rört mig alls på två månader. Saknar motivation, tid och energi. Vill bara sova när jag är ledig. All in all en ytterst ond spiral. Nåja, tre dagar till, sen tar jag ett välförtjänt påsklov i en och en halv vecka.

Flat Stanley

Det där paketet som jag inte mindes vad det var, det var ett brev från en vän i USA. Ett skolprojekt som han fått skickat till sig av en avlägsen släkting och som jag lovat att hjälpa till med. Projektet går ut på att en klippdocka ska resa runt i världen och skicka hälsningar till klassen från de ställen hen kommer till. Vi fick en docka som heter Victoria ("Platta Victoria") och idag har vi tagit henne med på stadsvandring, med en åttasidig rapport till klassen som resultat :O (Med en inledande text om Sverige och många bilder). Bra för mina barn att få lära sig lite om sin egen stad och verklighet också tänker jag. Nästa helg blir det en till utflykt, innan dockan åker till Sydafrika och därefter England en sväng. Jag hoppas på att någon av mina vänner i NZ eller Australien ska vilja ställa upp också. Världen är verkligen inte särskilt stor när man väl kommer igång!

Tydligen ville tullen också veta vad det var jag hade glömt att jag hade beställt...

Här skrivs det svenska utkastet till texten om Sverige och vår stad, som mamman sen fick översätta och maila iväg till klassföreståndaren i Massachusetts. 

Sömnen blev det som befarat inte mycket bevänt med i helgen. Förutom att S blev sjuk och jag fick byta lakan fyra gånger under kvällen/natten mot lördag så hostar jag ju så jag väcker mig själv också. Inte på topp. Tänker att en veckas utbildning blir en bra paus. Psykiatri är ingalunda några livsomvälvande nyheter efter alla år, så jag behöver förhoppningsvis inte anstränga mig supermycket... Men på en vecka hoppas jag ändå få lära mig någonting nytt.

The sjukstuga continues

Har kämpat mig igenom veckan och endast med nöd och näppe överlevt vissa dagar. A veckohandlade i tisdags och vi hjälptes åt att bära. Två varv i trapporna så flåsade jag värre än jag brukar göra efter milen. Hostat, snorat, kraxat. Dålig sömn. Huvudvärk, bihåleinflammation. Koncentrationssvårigheter. Har verkligen sett fram emot helgen! Sova, vila, mysa med barnen. Återhämta.

Trodde jag. En timme innan A skulle till jobbet (självklart en sån helg också) slog magsjukan till och S spydde ner hela sängen. Knappt fyra timmar senare går tvättmaskin nr 2 och jag kan inte sova, av ångesten att bli väckt av en tredje omgång.

Fick en pappersavi i posten häromdagen. Tänkte det var en klänning jag beställt, men den fick jag sms-avi om idag o den ska hämtas på ett annat ställe. Mycket spännande att se vad det är jag har glömt att jag har beställt! Får gå o hämta när A har sovit klart imorgon. Övriga ärenden som skulle uträttas får vãnta till en annan dag.

Gör ett försök att sova en skvätt trots allt, om jag ska orka resten av helgen.

Sjukstuga

Förra här veckan blev ju inte alls som jag hade tänkt; gick o la mig med löpsug lördagen för drygt en vecka sen, men vaknade med halsont och 12 minusgrader på söndagen, så det blev inget med den saken. På måndagsmorgonen tog jag bilen till jobbet, i iskylan och seriekrockarnas värld. Kom fram en timme senare än beräknat, men utan skador. Var på jobbet i knappt fyra timmar, inklusive lunch, innan jag insåg att den där förkylningen jag känt av på söndagen var värre än jag trott. Gick hem halv två och sen var jag i princip soffliggande resten av veckan. Snittade runt 11-12 timmars sömn per dygn. Inte ens energi nog att titta på tv, bara sova och äta glass. Klämde helt ogenerat i mig närmare två liter sorbet under veckan.

Idag har jag hållit mig vaken hela dagen och uträttat storverk på jobbet. Eller varit där iaf, så gott som något. Bihålorna har fått sig en ordentlig törn och både nässpray och värktabletter får jobba hårt.

Jag tror inte att Solna Tingsrätts friande dom i ett partnervåldsärende har gått någon förbi de senaste dagarna. Nu har jag inte läst domen i sin helhet, vilket jag har för avsikt att göra, men det är ju under all kritik hur nämndemannen (-kvinnan) i sammanhanget har tillåtits resonera, fullständigt rättsvidrigt att hon ens kunnat få uppdraget! Personlig lämplighet är ju annars ett himla populärt uttryck när det gäller annonser för lediga tjänster, men det verkar ha gått alldeles förbi i det här sammanhanget. Vissa krav kan man inte tumma på, även om det är brist på nämndemän. Rättssäkerheten måste gå före allt. Om man tänker nämndemännens roll i sammanhanget som en del av samhällets insyn (som tanken sägs ha varit från början) så tänker jag dels att det inte är riktigt hela sanningen, eftersom det inte är gemene man utan politiskt valda människor och dels att systemet känns förlegat. Låt dem som kan sköta jobbet, så kan vi andra göra det vi är bra på! (Jag är för övrigt kritisk till USA's jurysystem också, om någon skulle undra). Nu har kvinnan i fråga uteslutits ur sitt parti och jag hoppas att även tingsrätten tar sitt förnuft tillfånga och säger upp henne. Så här kan vi inte ha det i en någorlunda modern rättsstat 2018!

Så, nu har jag fått avreagera mig en stund och med lite nässpray på det här så kan jag säkert sova gott.