Sunday, September 26, 2010

Ytlig in a big world.

Jag läser min kusins blogg, som debatterar och analyserar allt möjligt, från barnporr i mangaböcker till det politiska läget just nu, och lite av varje däremellan. Sen läser jag min mosters blogg, om det svåraste en förälder kan drabbas av: Livet efter sitt barns död. Sen sitter jag här och känner mig ytlig i bloggvärlden. Kanske inte Blondinbella-ytlig, men ytlig. Därför att jag skriver om så vardagliga ting som inte gör någon skillnad och som inte kommer betyda nåt om fem eller femtio år. Jag försöker påminna mig själv att det är min blogg och jag skriver för min egen skull, men det är ju bara till hälften sant. Det var sant när jag började blogga för fem år sen, men nu bloggar jag inte för min egen skull längre. Jag tycker fortfarande att det är roligt, men "för min egen skull" betyder för mig att jag skriver om sånt som är viktigt, känsligt och behöver luftas, och det gör jag mindre och mindre i takt med att läsarskaran växer. Nu är den tillräckligt stor för att jag inte ska vilja lämna ut några personliga detaljer längre. Och hur kul jag än tycker att det är med språk och den makt språket besitter så är jag ingen samhällsdebattör, så jag lägger mig inte så ofta i viktiga debatter, för jag vet inte vad jag ska säga. Min blogg har gått från att vara nästan lika personlig som en dagbok till att mest bara rapportera vad som händer i mitt liv. Men! (och nu kommer nog det jag behöver påminna mig om egentligen) Det betyder inte att den är mindre viktigt. Kanske mindre intressant för utomstående. Men inte mindre viktig. Like it or not, det är min värld. Välkommen åter.

Friday, September 24, 2010

Sjuk :(

Igår gjorde jag något som jag väldigt sällan gör. Jag sjukskrev mig från jobbet. Senast jag gjorde det var... hmm, länge sen... Tror det var typ mars 2008. Åkte till jobbet igår och tänkte att jag skulle klara av resten av veckan, men förutom att äta frukost fick jag inte mycket gjort där... Satt och läste ett förundersökningsprotokoll men när jag knappt kunde andas, hostade i ett och inte visste alls hur jag skulle kunna använda mig av informationen till en riskbedömning för återfall så insåg jag att jag lika gärna kunde vara hemma resten av veckan. I morse fick jag sova ända till 10, minns inte när det hände senast... Sen har jag legat på soffan hela dagen, surfat och kollat film. Fick låna Coco Chanel av svägerskan, rekommenderas! (Med undantag om man inte gillar tjejiga filmer, för den var ju rätt tjejig. Men fin!) Nu ska jag fortsätta tv-kvällen med How I met your mother, på återseende!

Tuesday, September 21, 2010

När Hollywood kom till Uppsala

Har två utbildningsdagar på stan den här veckan. Eftersom parkeringen kostar 25:-/timme där så valde jag i morse att åka bussen (snål eller miljövänlig, välj själv men jag kompenserade iaf det faktum att jag skrev ut kursmaterialet i onödan och slösade bort regnskogen...) Hade helt missat att Hollywood är i stan och renoverar för att spela in lite Millenium-scener, så när bussen började ta mig på en oguidad rundtur runt sjukhuset och sen inte stannade där jag tänkte stiga av så fick jag tänka till lite extra så där på morgonkvisten. Kom till slut fram till Missionskyrkan där kursen skulle hållas iaf och satt i en oskön kyrkbänk mest hela dagen och lyssnade på föreläsningar om missbruk, riskbruk och beroende och vad det beror på. Lite kortfattat iaf. Passade på att shoppa lite med chefen på luchen, köpte ett par nya mockasiner åt E som växt ur sina gamla. Men när jag väl kom hem så var de nya på gränsen till för små också, så jag vet inte riktigt hur hon har fått plats i de gamla... Jaja, ska väl ha nåt att göra på lunchen imorrn också!

Träningen ligger på is. Dels för att jag inte vet hur jag ska hinna med den och familjen samtidigt, och dels för att jag har blivit förkyld. Funderar på om det ska bli spinning o co i vinter och sen ta tag i springträningen igen till våren. Har inte bestämt mig än så jag funderar vidare en stund till.

Har ägnat kvällen åt Idol och sett en gammal barndomskompis gå vidare i slutaudition. För er som tittade så var hon inte med i den gruppen som hann framträda på slutet, så jag måste väl titta imorrn också för att se hur det går för henne. Håller tummarna till Globen :)

Tuesday, September 14, 2010

Ingen träning = ingen blogg

Har inte tränat på drygt en vecka nu efter Tjejmilen och det verkar som att det innebär att jag inte har nåt att skriva om heller... Träningen idag gick inte särskilt bra pga ett antal samverkande faktorer såsom brist på näring, olust och dålig luft i gymmet på jobbet. Nästa gång blir det nog Friskis istället! Om jag nu kan uppbåda tillräckligt med lust att träna, när jag vet att det finns en mysig familj som väntar på mig hemma... Jag förstår inte hur jag ska få ihop träningen i höst. Som det är nu så träffar jag E max tre timmar om dagen, om jag ska åka o träna efter jobbet så pratar vi om absolut max två timmar. Det är alldeles för lite! Samtidigt känns det sååå ovärt att kasta bort allt jag faktiskt ändå har byggt upp i sommar... Har inte råd att gå ner i tid som läget är just nu heller. Så vad göra?

Hur som helst, förutom att jag inte har tid att träna så mycket som jag skulle vilja så rullar livet på. Har jobbat två veckor nu. Det är jobbigare än vad jag trodde att lämna E på dagis, men hon trivs där och det gör det lite lättare! Har inte riktigt kommit in i jobbet än, det tar väl nån vecka till kan jag tänka mig (har t.ex. inte hunnit gå på ett enda personalmöte än, så jag har ingen aning om vart killarna befinner sig i sin utveckling, vilket gör det svårt att uppdatera några behandlingsplaner o så). Det enda stora problemet med jobbet just nu är att jag är så trött på kvällarna, så förutom att jag inte träffar E så hinner jag inte umgås med A heller. Just nu känner jag mig lite gnällig, fast egentligen är jag alldeles väldigt tacksam att jag har ett jobb och dessutom ett som jag gillar :) Jag är bara inte van vid att inte umgås med min dotter dygnet runt...

Hur eller hur, trött, dags att runda av dagen. Over and out!

Sunday, September 05, 2010

Tjejmilen

Jag vet att ni är ett par stycken som sitter därute och väntar på resultatet nu, så här kommer det! Jag funderade på hur lång tid jag trodde jag skulle behöva och räknade då på min normala 5kilometerstid och tog med i beräkningarna att jag aldrig har sprungit en mil och att det alltid är extra trångt på stora evenemang, så jag satte sub70 som mål. Första kilometern tog 7.18 från startlinjen (inte från startskottet) och andra tog nästan 8 minuter! Så det verkade ju rätt kört redan från början. En kvinna ramlade i diket mellan första och andra, så flera stycken framför mig stannade till och tittade. Suck. Höll på att bli fälld flera gånger också, av folk som skulle förbi. Suck. Hur som helst, jag pinnade på i ett förhållandevis lågt tempo, jämfört med den senaste månaden. Delvis pga trängseln och delvis pga mig själv. Fram till 6 gick det rätt bra förutom det låga tempot (eller kanske tack vare!) men sen blev det lite segt. Jag visste ju att jag har klarat 7 km förut så fram dit var det inte ett alternativ att sluta jogga och sen blev jag så ivrig att slå mitt distansrekord så då sprang jag vidare till 8 och när jag väl var där fanns det ju ingen anledning att sluta springa, så för första gången i mitt liv sprang jag en hel mil idag. Tiden då? De sista 2 kilometrarna sprang jag på min normala hastighet, men då hade jag vart långsam för länge för att ta igen nån tid, men jag klarade målet och gick i mål på 69 minuter (enligt mitt eget tidtagarur, som jag startade när jag passerade startlinjen och stängde av när jag gick i mål).

Sammanfattning: Jag sprang (joggade) hela milen och det tog mig 69 minuter. Nästa år blir målet alltså sub69... Men nu börjar jag med att vila ett par dagar o sen blir det träning två gånger i veckan under hösten & vintern, drar igång med tre ggr/v igen i april eller när snön nu kan tänkas smälta!

Friday, September 03, 2010

Behöver nya batterier...

Om någon sitter på superbästa uppladdningstipset så hör för all del av er! Tjejmilen brukar gå sista helgen i augusti men av någon anledning valde någon ansvarig att förlägga ståhejet till första helgen i september i år. Denna någon borde få sparken! Förra helgen var jag supertaggad på att springa och hade massor av energi i kroppen, den här veckan har jag bara vart seg, stel och tung. Har försökt springa två gånger, båda har blivit katastrofpass på under 4 km! Jag är inte alls taggad just nu och förstår inte hur jag ska hitta energin och lusten till på söndag! Har ätit och sovit rätt bra i veckan men det är ändå nåt som inte är rätt. Dessutom har jag ont i ena ljumsken, så Voltaren-tuben får följa med på söndag. Känns lite extra skitsurt eftersom det här liksom var målet med hela sommarens träning...