One step at a time

Den berömda väggen närmar sig, så en långhelg var bra att ha. Gick hem efter lunch i torsdags, allt för att få ut mesta möjliga av en helg. Sommarlovspusslet för att maxa barnens ledighet har börjat och idag blev det en extra dag för mammans del också. Lite förrädiskt, jag börjar ju tro att jag har semester med två veckor kvar att jobba! 

Tydligen var det för mycket begärt att både orka städa och laga mat på en dag, trots ledighet, så igår blev det snabbmat till middag. Idag mår jag bättre, har både dammtorkat och lagat mat och varit på Ikea. 

Ikea brukar ju ha rätt idiotsäkra beskrivningar för hur man ska skruva ihop möblerna, så det här säger kanske en del om min kognitiva förmåga, när ett hyllplan hamnar bak-och-fram... 

Kom på att det var dags att färga håret. Lite piggare känner jag mig. Har velat testa rosa i typ 20 år, men mitt experiment med blått i gymnasiet gick inget vidare (för att jag är för mörk i grunden) och jag har inte velat bleka för att få färg. Nu blev det lite slingor och sen det här. Känner mig verkligen som en 36-årig tvåbarnsmorsa, vars yngsta slutade förskolan förra veckan... Hur länge kommer man undan med sånt här? Sen kom jag på att det är dags att förnya körkortet också. Det brukar väl vara svartvitt i vilket fall, så jag behöver inte fundera över det här när jag är 46. 

Sen undrar jag ju vem som vill hyra en Ikea-hylla för 800 spänn i månaden!? Jag hoppas det har blivit fel i annonsen. 

Åtta arbetsdagar kvar, sen fem lediga veckor och nytt jobb i höst. Tror att både miljöombytet och nya arbetsuppgifter är till min fördel, när jag mår som jag gör (som jag förtjänar?).

Men just nu en dag i taget. 

Friterad frontallob

Långhelger och andra ledigheter i all ära, men det gör övriga arbetsdagar så mycket intensivare. Det är kortslutning i hjärnan just nu! Jag glömmer vad folk heter, blandar ihop även de enklaste ord och ibland vet jag inte om jag är vaken eller drömmer. Längtar till semestern men har ingen planering för hur det blir med jobbet när jag går, vilket inte direkt minskar stressen. Med hela tre veckor kvar kan det hinna hända massor av tokigt! Hade det inte varit för den ändå förestående frånvaron i höst hade jag nog behövt skära ner på funktionsuppdrag för att överleva, det har varit för mycket ett tag. Försöker hitta lite tid att träna, umgås med familjen och samla ihop resterna av mig själv emellanåt. Det går sådär för att vara ärlig, till och med roliga saker känns mest ansträngande.

Skolavslutning igår, lillhönan slutade trean. Alla - vi, hon, lärare och ledning i skolan - är överens om att det blev mycket bättre när hon flyttade upp en klass. Jag har trots det lite svårt att greppa att jag kommer ha ett barn i mellanstadiet i höst. Och inga barn på förskola. Hur kan man vara 23 och ha så stora barn!?

1-årskalas i helgen, sen kör vi lite midsommar efter det. Fara och flänga ska vi göra. Och fundera över nästa steg i livet. Hittade en intressant annons idag, nu när jag väl har tackat ja till mitt vik... Ska nog ringa kontaktpersonen imorgon ändå och höra mig för lite.

Jaha ja, sov gott då!

Ljuvliga juni

Började morgonen med långa benet före till förskolan, S fick gott och väl småjogga. Lämnade och skyndade vidare mot bussen, som naturligtvis var sen. När man som busschaufför redan är sen är det inte heller riktigt läge att börja tjafsa med småbarn om att deras skolkort är spärrade – vad ska ett par 7-åringar göra? Släpp på dem och åk vidare! När man dessutom är så pass sen så har de som tänkt åka med nästa buss hunnit dyka upp vid hållplatserna. Fler som ska på = ytterligare sen vid varje stopp. Fick således springa upp till tåget på stationen. Hann med minimal marginal hoppa in genom dörrarna innan planerad avgång. Vad nu det skulle hjälpa, när tåget inte heller går i tid. Alltså höll jag på att stressa sönder mig för absolut ingenting i morse!

Förmiddagens föreläsare hade fått en annan tid än vi, vilket spädde på stresskänslan på morgonen, när jag skulle ansvara för att släppa in en person som inte kom och som vi inte kunde komma i kontakt med. Ingen visste nånting. I övrigt en bra förmiddag, för en gångs skull ett fördjupande seminarium och inte det sedvanliga ytskrapandet. Två av tre planerade besök på eftermiddagen uteblev; en hade vett att höra av sig, men med en icke godtagbar ursäkt om nöjen som gick före.
 
Veckan i övrigt har varit lika delar solsken och skit. Fått härbärgera både egna och andras känslor. Kvällens snabb-aw med gamla kollegorna var välbehövlig, men eftersom A jobbar så blev det en väldigt kort paus. (Fast snart får jag ju träffa en del av dem regelbundet igen). Nu stundar helgen och jag önskar er alla en trevlig sådan!