Kaffe

Igår var en sån där dag när jag inte hann dricka kaffe hemma, inte hann köpa nåt kaffe på vägen och kom fram till ett Kompetenscenter med två ickefungerande kaffemaskiner. Behöver jag säga att förmiddagen blev jobbig?

Kom mig ut o sprang en sväng igår kväll. 6 km är fortfarande bättre än inga km. I nån sorts desperat försök att upprätthålla träningen under hösten så anmälde jag mig till intervallgruppen igen, efter ett halvårs uppehåll. Återstår att se om det funkar med jobb o familj.

Ut med det gamla, in med det nya

Jag älskar att rensa, slänga gammalt skrot och känna att luften blir lite lättare att andas. För ett par veckor sen gav förvaringshyllorna i förrådet vika och när det försenade femårskalaset blev inställt p.g.a. feber så fick jag en ledig dag att röja på i helgen. En tur till IKEA för nya plastbackar, fyra timmar i källaren. Slängde massor, hittade bebisprylar till Syster Yster och slet mitt hår över A's gamla hockeybilder som tar upp plats utan att tillföra något konstruktivt. Vi pratar flera lådor här. Resultatet blev större skillnad i ordning än i utrymme och ett konstaterat behov av hyllplan.

Före

Efter

På sistone har jag haft ett enormt motstånd mot att springa, vilket har lett till att jag inte sprungit en meter på snart tre veckor. Allt började när jag hade en dålig vecka, passet gick skit och jag trodde att jag höll på bli sjuk eftersom kroppen protesterade på alla möjliga tänkbara sätt. Det blev jag inte, men sen dess har jag inte riktigt hittat motivationen. Nästa vecka är det Halvmaran och jag vet inte alls hur jag ska klara den. Det finns så många andra saker som är roligare just nu. Eller mindre jobbiga iaf. Läsa en bok till exempel. Jag vet inte hur jag ska kunna få till någon träning när Halvmaran är avklarad och jag inte längre har något som motiverar mig att fortsätta, när jag inte ens är motiverad innan.

Nästa vecka börjar kriminologi-kursen också. Som att det inte var nog med att jag är på utbildning på heltid nu, så ska jag plugga på halvtid vid sidan av. Det sägs att man aldrig kan få för mycket kunskap, återstår att se om det är sant. Trevligt dock att jobbets grundutbildning bjöd på en av kursböckerna, så nu kan jag skicka tillbaka den jag la beställning på förra veckan, när den behagar dyka upp.

Jaha, frågan är om man ska göra något av den här kvällen eller inte? GW's mord tror jag det får bli, jag får som inte nog på jobbet...

Skolstart 2017

Att skingras för vinden, förlora varandra. Maten åt ungarna, taket över huvudet, eldens värme. Att förlora det. Ungar på fattighuset, smutsstyva kläder och frostknölar på händer och fötter.

1899 hade den andra grunder, men mammaångesten är bestående.

Skolstart. Första dagen i nya klassen sen det officiella beslutet om uppflyttning. Hårt tag om mammas hand. Så hårt det går efter förra veckans klämskada. Fortfarande lite svullen, men röntgen visade inga frakturer. Nervositeten. Skolgården är densamma, men klasskompisarna - och därmed rollen i gruppen - nya. Första intrycket är viktigt, så idag åkte kusinens gamla kostym på, tillsammans med glittriga converse-kopior med fjärilar på. Det här är genomtänkt, har varit planerat i flera veckor.

Hittar hyllan och en plats mitt i klassrummet. Accepterar endast motvilligt att låta mamma sitta nån annanstans än precis intill. Vänder sig om med jämna mellanrum - sitter mamma kvar längst bak? Glatt leende när hon gör det. Mycket information innan första uppgiften; att intervjua bänkgrannen om sommarlovet. Bryter ihop. Vågar inte. Gråter en stund. Vill ju inte ens vara i den här klassen, där man inte känner någon ordentligt. Mamma kramar. Samlar ihop sig lite, ställer en trevande fråga till V som sitter närmast. Vad var bäst med ditt sommarlov? Att slippa gå i skolan, svarar V. Antecknar stödord. V frågar: Vilken var din godaste glass i sommar? Calippo. V noterar isglass. Tar mod till sig och ställer någon fråga till. Får berätta lite om resan till Gran Canaria. Sen är det rast. Släpper inte mammas hand. Letar upp de gamla klasskamraterna på skolgården, kramas med dem och det känns lite bättre. Går runt en stund, kluven mellan de gamla och de nya kompisarna, leker inte med någon av dem. När det är dags att gå till det årliga Inblåset, där lärarna spelar och sjunger för att starta upp terminen i bästa anda, där rektorn talar och bjuder på glass, när det är dags att gå dit får mamma lämna skolan. Då ler åttaåringen och säger att hon klarar sig till i eftermiddag.

Träningsattiraljer

Inte helt säker på hur den här veckan tog slut; tyckte det var alldeles nyss jag missade bussen och inte hittade cykelnyckeln... Höga förväntningar på nästa vecka, som väl inte kan bli sämre än den här (knock on wood). E undrade idag om jag kanske håller på att bli sjuk, eftersom jag är så trött och inte verkar ha mått bra på rätt många da'r nu... Perceptivt! Priset för Världens Bästa Mamma gick inte till mig den här veckan iaf. 

Mister Fitbit håller på att gå sönder :(




Googlade lite för att se om man kan byta armbandet. Det kan man inte, utan måste köpa en ny klocka i så fall. Upptäckte dock att det här verkade vara ett rätt vanligt problem hos modellen, att bandet går sönder på olika sätt medan själva klockan presterar i övrigt. Min verkar till och med ha hållit relativt länge, många har haft problem med att det gått sönder redan inom några månader, upp till ett år, medan jag har haft min ett och ett halvt år nu. Byter ogärna elektronik, av såväl miljö- som bekvämlighetsskäl. Känns så himla onödigt att slänga en fungerande, någorlunda dyr, manick - för att den billigaste, enklaste, förmodligen minst omiljövänliga delen av den går sönder. Sen ska man hålla på och fippla med alla grundinställningar och synka med andra enheter osv igen. Allt det där som liksom bara flyter just nu. Hur som helst så googlade jag vidare igår, för jag blev lite osugen på en ny likadan när jag läste om alla som haft problem med sina armband som inte går att byta. Funderar nu på att önska mig en Samsung Gear Fit 2 i julklapp. (Alt. GF 2 Pro, det inofficiella namnet på nya modellen som inte lanserats än). Den verkar ha alla features jag behöver och önskar + att man kan ladda in musik direkt i klockan och synka med bluetooth-lurar. Det är nämligen det enda jag saknar just nu! Att ha musik utan sladd som trasslar. Har sladdlösa lurar, men min lilla iPod har ingen bluetooth så den går inte att koppla. Och springa med telefonen gör jag helst inte, det var ju anledningen att jag skaffade en klocka med GPS i första taget. Så en GPS-klocka med bluetooth + musik, vad mer kan man önska sig?! Storlek small, tack Tomten!

Bibblan med barnen igår. Det är till att göra det bekväm för sig när man ska läsa... 

Visst gör det ont när knoppar brister

Åh, det gör liksom ont i hjärtat. En klump i magen varje sommar när NJ kommer hem en sväng (om det nu är hem när man har blivit medborgare i ett annat land?). Jag bär på en hemlig dröm att hon bara är borta provisoriskt, men varje sista gång vi ses så blir det så påtagligt att hon försvinner igen. Med en känslomässig berg- och dalbana på jobbet den här veckan så var det extra sentimentalt att luncha ihop idag och tårarna var inte långt bort när jag gick tillbaka till kontoret.

Totalt dränerad efter de senaste fyra dagarna, glad att det är fredag imorgon! Hjärnan går på högvarv hela tiden, svårt att lämna vissa jobbrelaterade saker när jag går hem. Inte särskild tyngd av arbetsmängden, men vissa människoöden etsar sig liksom fast. Sen sover barnen dåligt.. Vaknade häromnatten av att E låg i sitt rum och ropade till S att vara tyst, när han var ledsen i sitt rum. Galenpannor. Sov istället! Fascinerande att jag kom mig ut för att springa igår, men hittade aldrig riktigt flytet och hade dessutom tunnelseende. De planerade 12 blev 7 km. Nytt försök till helgen. Avbokat en resa till en kompis stuga i skärgården, orkar inte just nu. Så har jag nog aldrig riktigt känt förut. Behöver en vilohelg, såhär två veckor efter semestern...

Men först sova och klara fredagsbiffen.

Diska

Att lägga sig tidigt hjälper ju föga när barnen är vakna i omgångar under natten och man således inte får sova ordentligt i vilket fall. Båda hade kramp (växtvärk?) i benen i natt och var ledsna och kunde inte sova. Och som alla vet - sover inte barnet, sover ingen. Lägg på lite jobbrelaterat energidränage så kan ni ju gissa hur många ursäkter jag kunde hitta för att inte springa ikväll. Till och med disken kändes mer lockande. För att inte tala om att ligga på soffan och läsa...

Just nu får man höra både det ena och det andra från femåringen. Det värsta är att jag vet var allt kommer ifrån, både "Man får inte alltid som man vill" när jag säger att jag vill veta hur han haft det på förskolan och "Är det du som tvättar eller?" när jag byter till mjukisbyxor efter jobbet. (Vi kom gemensamt fram till att det är pappa som tvättar, så då kan ju både jag o S byta kläder när vi kommer hem... eller? Jo, det var vad vi kom överens om idag iaf. Pappan lyssnade som tur var inte på just det samtalet). Det är både underhållande och självrannsakande att lyssna på de små liven ibland.

Eftersom jag inte är ute och springer och disken är undanröjd så ska jag ägna mig en stund till åt Thomas Quick nu, sen ett nytt försök att få lite sömn i natt så kanske, kanske jag orkar springa lite imorgon (knock on wood!) Önskar er alla en trevlig onsdag!

Måndag...

Dagen började med att jag knappt orkade vakna, så en halvtimmes flex som start. När jag väl skulle iväg hittade jag först inte busskortet och när jag hittade det hade bussen redan gått. Bara att cykla då - förutom att jag inte hittade cykelnyckeln... Visste vid det laget att om jag inte skulle hitta nyckeln omgående skulle jag inte hinna gå heller, så bara att börja promenera på en gång. Långa benet före låter ineffektivt, bättre växla vilket ben som ska vara främst. Snabbt fick det gå iaf. Åtminstone så snabbt som gummistövlarna tillät...

Med en sån start kan det bli hur som helst med resten av dagen. Tack och lov så blev resten betydligt bättre! Kom hem på bra humör o väl här var övriga också glada. Nu funderar jag på huruvida jag ska springa ikväll så jag slipper imorgon, eller om jag helt sonika ska lägga mig tidigt och orka klämma i ordentligt imorgon istället. Lutar mer åt det sistnämnda. Efter 20 km kan man ju trots allt unna sig två vilodagar.

Kraftprov

Hej hej hallå Dagboken!

Hur mår du? Jag mår bra idag. Det är söndag idag och jag har varit ledig två dagar, men imorgon ska jag jobba igen. Igår handlade jag nya gympakläder med E, hon börjar skolan igen snart. Hon fick två par tights och två t-shirts. Hon fick välja själv och jag fick betala. Just det, hon fick nya skor också. På kvällen åt vi tacos och sen sprang jag två mil. Det tog två timmar och tre minuter och nio sekunder. Snart ska jag springa nånting som kallas Halvmaran. Då springer man 21.1 km. Det du Dagboken! Jag ska springa den tillsammans med min kompis JoA. Jag tror hon kommer vara snabbare än jag, vad tror du?

I fredags fick jag veta att jag kom in på Kriminolgi A I. Den går på halvfart, distans i höst. Jag stod på fjärde reserv innan. Jag hade kommit in på Rättspsykologi A, men jag tackade nej till den för jag vill hellre läsa kriminologi.

Idag har jag i alla fall varit och handlat en ny matta till vardagsrummet. Fikade med S också. Och köpte en present till A, för vi hade vår tioåriga bröllopsdag i fredags och då när vi gick ut och åt middag allihop så hade han köpt ett par örhängen till mig och jag hade inte köpt någon present till honom, för jag tänkte att vi inte behövde det eftersom vi var i Paris nyss. Men då hade han i alla fall köpt de där örhängena till mig, så då köpte jag whiskyglas åt honom idag. De är lite runda under, det tyckte E var jättekonstigt.

Nu ska jag titta på Dexter. Ha det bra Dagboken, vi hörs igen!