Tuesday, April 17, 2012

Blääää

Just nu ger min träning upphov till mer frustration än välmående. Pulsen går upp över 140 innan jag ens hinner till gymmet känns det som, jag börjar på min vanliga uppvärmningshastighet på löpband/crosstrainer men måste sänka istället för att öka och efter 15-20 minuter känns det som att jag inte orkar mer. Tro mig, det är inte roligt att träna när man inte kan ge allt! Men jag har ju ingen lust att ge upp heller, för träningen är på nåt sätt det som ger mina veckor nån form av struktur just nu! Och dessutom VILL jag ju träna, det kliar i kroppen efter att svettas riktigt mycket och nästan inte orka stå på benen längre och träningsvärk i flera dagar och... ja allt som hör till ett ordentligt träningspass. Mitt i all bitterhet så ramlar det in mail och brev med inbjudningar till årets alla roliga lopp som jag inte kan springa. Nu senast, alldeles nyss, fick jag en inbjudan till Hässelbyloppet och såg att träningsprogrammet startar 6 augusti (loppet går 14 oktober). Hur snabbt efter en förlossning kan man komma igång igen? Jag tränade inte så mycket när E föddes eftersom jag började jobba istället, så jag kom igång när hon var ca 9 månader eller nåt. Nån annan som har lite mer erfarenhet av att komma igång tidigare? Den 6 augusti räknar jag med att Plupp är ca en månad, plus/minus nån vecka. Är det möjligt att genomföra? Jag har också funderat på ToppLoppet, 5 km, i slutet av september. Det känns inte omöjligt med 5 km men Hässelbyloppet är ju trots allt 10... Överväger även fram och tillbaka hur jag ska göra med "promenadlopp" i år (Vårruset, Blodomloppet, Tjejmilen) - är det värt att betala för att promenera? Kommer jag orka promenera 5 km om en månad eller två, när jag knappt orkar nu? Måste ju bestämma mig snart om jag ska ha nån chans att anmäla mig! Nåt Marathon blir det iaf inte, varken i år eller nån annan gång.

När jag for iväg till gymmet i morse så stod polisen och kontrollerade däck (eller vad de nu gjorde, en av dem hade iaf en skylt på ryggen där det stod "Bilinspektör"). Mönsterdjup och sånt kan de ju alltid slå ner på, men det måste va svårt att slå ner på huruvida folk har bytt däck eller inte när vädret ser ut som det gör. Vem var det som kom på att man skulle byta datum och tidigarelägga två veckor när det ändå inte är säkert att vintern är slut? Vi för vår del (= A) har iaf bytt till sommardäck. Kan man få nerslag på det om det kommer snö igen? Hur som helst så blev jag inte stoppad, vilket varje gång skapar nån sorts besvikelse inom mig. Jag vill ju liksom visa hur duktig jag är som har rätt däck, körkort, inte druckit alkohol, betalt skatt och besiktigat bilen i tid! Men det är sällan jag blir stoppad av nån anledning. Jag ser väl för hederlig ut... :)

Gjorde köttfärsquesadillas igår (fast jag gillar dem bättre med kyckling). Blev lite köttfärs över så nu blir det tacolunch och nån dålig day time soap på tv. Barnmorskan hägrar i eftermiddag. Hennes barnbarn (liksom min förra bm's barnbarn!) går på samma avdelning som E (den förra barnmorskans barnbarn är en av E's absolut bästa kompisar dessutom). När jag berättade för E igår att jag ska träffa N & V's mormor så sa hon "Hon har läksigt hår! Så här!" och så tog hon tag vid hårrötterna och höll ut håret från huvudet. Min barnmorska har ganska tjockt hår och det ser ut att vara ganska "hårt" (till skillnad från mina babyfjun), lite som tagel nästan. Tycker det var en ganska rolig beskrivning :)

1 comment:

AnnieeG said...

12 veckor brukar det ju rekommenderas att man väntar med löpning, om förlossningen varit normal vill säga. Detta för att bäckenet ska hinna stabiliseras och risken för framfall och inkontinens minskas. "Spring om det känns bra" säger ju vissa, men framfall och sånt känner man ju inte om man riskerar att få.

Jag började powerwalka efter 1,5 månad ungefär, och började lägga in några små joggingsteg efter 3 månader, men fick vänta med att springa "på riktigt" tills efter 6 månader.

Men en snabb powerwalk på tjejmilen?