Personbästa, Platt mark och Prostitution

Glöm Pengar, Pass och Pillett - det är rubriken ovan som gäller för den gångna helgen. Och det här är ett långt inlägg, så läs bara om ni har tid.



Förutom träningen så har det ju alltså varit en resa också. Den började i fredags kl 17.10 ungefär, när jag gick hemifrån. Det är lätt att tänka att "det är bara ett par timmars flyg till Amsterdam" (eller nån annanstans i Europa), men det är lika lätt att glömma allting runtomkring - resan till Arlanda, att vara där i tid för att checka in och boarda, att eventuellt hämta ut bagage på flygplatsen (vilket jag slapp eftersom jag bara reste med handbagage), eventuella passkontroller (vilket jag också slapp eftersom det var inom Schengen), väntan på transportmedel från flygplatsen osv. Allt som allt så tog det närmare sex timmar från dörr till dörr. Bredvid mig på flyget satt en blond backslick och talade om att det inte fanns någon stekfaktor i Amsterdam. Skönt att höra, men kändes konstigt att Steky Stekerson också tyckte det var skönt. Kom fram till hotellet strax före 23 och när jag hade checkat in på hotellet (som var mer som ett större Bed and Breakfast, väldigt hemtrevlig stämning, ingen enhetlig klädsel för personalen, en katt bakom receptionen) så gav jag mig ut att leta tandborste, eftersom jag vanan trogen åkt ifrån min. Tyvärr fanns inga nattöppna butiker, så det slutade med att jag knallade in på Marriott och bad om hjälp (jag hade naturligtvis börjat med att fråga på mitt eget hotell, men de hade inga). Marriott var väldigt service minded och gav mig en tandborste utan att blinka, trots att jag sa att jag inte bodde där. Borstad och klar så kom jag i säng vid halv ett.

Dagen efter mötte jag upp mitt sällskap i frukostmatsalen. Kul kul kul att träffa Emma igen! Emma och jag lärde känna varandra på läger för en halv livstid sen. Vi brevväxlade några år, men sen tappade vi kontakten. Tills Facebook came along och vi insåg att vi båda bodde i Uppsala. Sen har vi träffats nån gång och sprungit på varann ett par gånger, tills vi nu åkte till Amsterdam ihop, med Emmas vänner och deras vänner.

Började sedan lördagen med att hämta ut våra nummerlappar och shoppa träningskläder (surprise!). Sen gick jag på museum, först van Gogh och sen Stedelijk som var lite mer modern konst och formgivning. Där fanns bl.a. ett rum vigt åt skandinavisk design - Iittala, Alvar Aalto, Arne Jacobsen. Namn som till och med jag känner igen. Hann se lite Andy Warhol och Picasso också.

 pre-instagram

Lite Warhol har ju ingen dött av

 Warhol

 Inte Picasso heller (det är kameran som är sned, inte tavlan eller väggen)

Mera Picasso

 Skandinavisk design - en fast utställning

 Så bor vi i Sverige

Åkte på en Canal cruise också, men såg inte så mycket av den. Det regnade ute och rutorna immade igen. Trist.

På kvällen gick jag på Anne Franks hus. Där fick man inte fota alls. Jag var lite besviken över att huset var helt omöblerat, men tydligen hade Annes pappa önskat ha det så. Det gjorde det svårt att få en ordentlig överblick, det kändes mer som en labyrint av trappor och tomma rum. Jag skulle dock rekommendera alla som åker till Amsterdam att gå dit, för det var väldigt rörande ändå. Passade på att köpa dagboken också innan jag åkte därifrån.

På vägen tillbaka till hotellet var det en familj som kom fram till mig och frågade något. "Sorry I don't speak Dutch" svarade jag, så de tackade för sig och gick vidare. Såg att de stannade en cyklist några meter längre fram, frågade något och han svarade något som jag inte hörde. Men jag hörde mammans kommentar när han cyklade vidare: "Niemand spreekt Nederlands in Amsterdam" - ingen pratar holländska i Amsterdam. Inte lätt att fråga sig fram då :)

På söndagen var jag helt slut när jag vaknade och ville mest av allt ställa in loppet. Men jag tog mig i kragen och sprang, som jag ju redan har berättat. Personbästa på 8 km (vilket ju är en intressant distans att persa på), det skrev jag om igår. 5:17-tempo i snitt, vilket är mitt bästa snitt ever. Har inte ens snittat så bra på 5 km förut (då har jag legat på 5:18 som bäst). Jag tror faktiskt inte bedriften är möjlig att göra om i Uppsala (för min egen del) om jag inte springer på Studenternas bana, men det känns rätt trist att springa 25 varv där. Hellre ett sämre resultat och en skön runda! Vad gäller lopp och resor så kan jag nog säga att jag inte kommer åka så långt för ett så pass kort lopp igen. Om jag ska åka utomlands (eller ens längre än till Stockholm) igen så får det vara för en halvmara åtminstone. Som jag skrev för ett tag sen så funderade jag på att byta distans redan nu men valde turistandet istället. Det var helt rätt val den här gången, men i längden är det inte hållbart att lägga alla de pengarna för att springa en distans som är kortare än de flesta av mina träningspass.

Efter det gick jag på zoo. De hade inga tigrar, men både lejon och kameler. Och massor med olika apor, om man gillar såna. Elefanterna ville inte fastna på bild. Sen kom jag fram till att fiskar är lite skrämmande. Så... slemmiga. Och helt omöjliga att veta var man har. Dislike.

Lejon - like.

Jag insåg just att jag inte tog en enda bild på mitt sällskap. Så kan det gå!

Min första kontakt med prostituerade var när jag och ett gäng kompisar råkade (ja råkade, vi kan diskutera det mer en annan gång) hamna på Malmskillnadsgatan en sen kväll tredje året på gymnasiet. Anledningen till att vi hamnade där stavas Modo (vad deras lagbuss gjorde där vill jag inte spekulera i) och vi visste helt ärligt inte vilken gata vi var på. En man på andra sidan gatan gick fram och tillbaka, med en extra knapp uppknäppt i skjortan för varje varv. "Visste vi inte bättre kunde man tro att vi är på Malmskillnads" sa vi till varandra. Sen insåg vi att vi var det. Tjejerna i hörnen såg skitsura ut för att vi stod på "deras" område och jag kan bara be om ursäkt i efterhand. Sorry, vi var inte ute efter att sno någons kunder!

Min andra kontakt med prostitution kom ca 13 år senare, i Amsterdams Red Light District. Jag gick igenom området på en av de största gatorna i söndags kväll, en helt surrealistisk känsla. De här människorna - både tjejerna och köparna - finns på riktigt. Jag mådde illa och tyckte synd om alla, men mest tjejerna. Att det står dockor och visar upp kläder i skyltfönster är ju inget konstigt, klart butikerna vill visa det som säljs. Men när det inte är (de nästintill obefintliga) kläderna som är till salu, utan kropparna under, då mår jag illa. Av de tjejer jag såg så var det inte en enda som såg lycklig ut. Det går förmodligen att debattera i oändlighet huruvida folk säljer sig av egen fri vilja eller inte (beroende på vem man debatterar med såklart, om man är överens så blir det inte mycket till debatt). Personligen tror jag inte att någon som mår bra börjar överhuvudtaget. Antingen handlar det om tjejer som luras in i det, ofta med löfte om ett bättre liv som modell eller liknande i ett rikare land än det de kommer ifrån, eller så handlar det om utsatta, ofta unga, tjejer med andra problem. Men okej, du har hamnat i karusellen, oavsett om du blivit lurad av en hallick eller hoppat på själv av någon anledning. Varför fortsätter du?  Jag tror inte att det är jobbet i sig som lockar, utan pengarna (och då pratar jag inte om de lurade flickorna från Öst, som varken får behålla värdigheten eller en enda euro själva). Hade man möjlighet att tjäna pengarna på annat sätt - skulle man fortsätta då? Jag tänker mig att tjejerna mår extremt dåligt och jag ser två alternativ till att man fortsätter: 1 - sex kan vara ångestdämpande. Så du säljer dig, du mår dåligt, du vill dämpa ångesten. Du fortsätter sälja dig. 2 - droger kan också vara ångestdämpande. Du säljer dig, du mår dåligt, du börjar knarka. Knark är dyrt, så du behöver mer pengar för att köpa droger för att dämpa ångesten. Pengar tjänar du på att sälja din kropp. Så blir det som en ond cirkel, två missbruk som är beroende av varandra; droger för att orka sälja sex och sälja sex för att ha råd med droger, för att orka sälja sex, för att ha råd med droger, för att... En i mitt resesällskap berättade om sin kompis som säljer sex; "Torka gamlingar i arslet är inte heller så kul och ger bara en bråkdel av pengarna" resonerade hon. Tru dat. Men jag har fortfarande svårt att tro att någon gör det helt frivilligt och mår genuint bra av det. Så tror jag. Och så länge det finns en marknad för det (vilket det förmodligen alltid kommer göra, för om inte annat så kommer det finnas ensamma människor som inte får närhet på annat sätt) så kommer det fortsätta, för människan har en tendens att utnyttja andras svagheter för egen vinning.

Jag valde att inte ta några bilder från Red Light, det kändes som att tjejerna var utsatta nog ändå. De är ju inte apor i bur, även om det kändes som att det var så folk behandlade dem. Alla var definitivt inte där för att köpa sex, det fanns även såna som jag - turister på sociologiska studieresor.


På måndagen hade jag tänkt gå på Rijksmuseum, men jag vaknade med ont i halsen och kände att det var bättre med sovmorgon. Avslutade resan med en liten lunch ihop med de som fortfarande var kvar, innan jag och Emma gav oss av mot Schiphol tillsammans, eftersom vi skulle åka samma plan hem. Jag blir alltid så himla nervös när jag ska flyga, skulle inte förvåna mig om jag nån gång fastnar i en tullkontroll bara därför. Men det gick bra den här gången. Återigen blev det en sextimmarsresa och jag kom hem 18.15 igår. Trött men glad.

Amsterdam TCS 8 km

Jag är hemma, resan gick bra och loppet ännu bättre. 8 km på 42:15 - som ni hör hade jag lätt klarat den där sub55-an om jag hade fortsatt (vilket det fanns krafter till). Den långa versionen kommer imorgon.

Regn och rusk

En gryta med The Pioneer Woman's Chicken Tortilla Soup

Toppas med

 Lite koriander











Lite salsa

Lite avocado

                               

 Lite riven ost

 

Lite yoghurt (eller gräddfil)

Lite nachochips (går bra att ha på sidan)

 Och höstruskmiddagen är serverad.

Om man tål rödlök är det också gott till. Sen ska det ju vara skuren majstortilla i, men det fanns inte på någon av de tre affärer vi har varit på den senaste veckan, så det blev chips istället. Jag låter aldrig min soppa sjuda så länge som det står i receptet, vem hinner laga mat i tre timmar mitt i veckan? Men det brukar bli bra ändå.

Jag vet inte hur det är för er, men jag har svårt att springa efter att jag har ätit, jag vill gärna ha både 4 och 5 timmar för att smälta maten. Det + tid med barnen gjorde att jag inte kom ut förrän efter 9 ikväll. 13.6 iskalla, blöta kilometer senare sitter jag nu i soffan och är inte trött. Jag höll på att frysa ihjäl och eftersom jag har packat ner goretex-skorna så sprang jag i de vanliga trots regnet. Inte så bra idé. Efter 8.75 trampade jag i en vattenpöl och sen hann det bli ett par till innan jag kom hem, så nu har jag skavsår på båda fötterna. Hoppas bara att jag slipper bli förkyld på kuppen. Utmed Dag Hammarskjölds väg är det bitvis öppna fält på båda sidor och där blåste det iskalla vindar och regndropparna kändes som nålar mot ansiktet. Hu. Sista 4-500 meterna hem tänkte jag gå för att varva ner (det ska tydligen vara bra för att undvika skador och funkar för mig som ju har dragit på mig en del överansträngningar genom åren) men det var så fruktansvärt kallt så jag gick kanske hälften, sen sprang jag igen. Kommer inte ihåg vad sluttiden blev, men 5:58-tempo var det iaf.

Det ska tydligen regna en del i helgen också, men vad 17 - jag har egentid! Det är allt som räknas just nu. Om 24 timmar ligger jag i en egen säng på ett hotell. Det här är förmodligen det sista ni hör av mig innan jag kommer hem (fast det är inte ett löfte). Om ni får tid över i helgen och inte vet vad ni ska äta så rekommenderar jag soppan ovan. Receptet finns i kortversion längst ner på sidan (det är alltså en länk till receptet längst upp i det här inlägget och längst ner på den sidan är det jag pratar om). Google Translate och en app för att omvandla enheter kan vara bra att ha.

Ha en trevlig helg allihop!

Känslan

av att inte ha tvättat håret sen i tisdags och inte ens orka resa mig ur soffan för att gå till badrummet. Tur jag inte ska iväg på fyra timmar. Lillprins Bus behagade leva rövare i natt så det blev inte särskilt mycket sömn för nån. 7.55 är väl förvisso att anse som sovmorgon, men fortfarande "bara" 7 timmars sömn. Seg lördag med pigga barn således. Inte ens mitt nya kaffe piggade upp. Testade Gevalia Millicano, ett nytt instant coffee. Jag är inget big fan av de där pulvervarianterna, men den var rätt ok ändå. Förutom att jag fortfarande är lika trött då. Fast kanske inget jag kommer fortsätta köpa eftersom jag gillar min lilla presskanna.

Nästa helg ska jag sova... Lyckades få tag på den sista förbokningsbara biljetten till Anne Franks hus på lördag kväll. Ser fram emot museer i massor! Och att komma iväg själv en sväng.

8:15 pm

Jag kan inte låta bli att få lite småångest över att det ska komma folk hit på lördag och hela vardagsrummet ser ut som ett bombnedslag. Jag skulle ju kunna vika tvätten, men att ge sig på leksakerna är ingen idé eftersom de ändå kommer rivas ut igen imorgon. Bättre att spara det tills jag kommer hem imorrn istället. Jag är så sugen på att flytta så jag ser ingen anledning att städa här längre, tänker mer att vi kan städa ordentligt när det blir dags att flytta. Men det kan ju å andra sidan dröja flera år till, så det är nog dags att skärpa till mig lite...

Fick nummerlappen till Hässelby och startbeviset till Amsterdam idag. Hade ont i halsen imorse och hoppas V E R K L I G E N inte att jag håller på att bli sjuk nu med så kort tid av lopp-säsongen kvar. Håll gärna lite tummar för att jag håller mig frisk tre veckor till. Ska iaf försöka komma i säng tidigt ikväll.

Fick sms av polisen att passet är klart, så nu ska jag bara mäta väskorna och se om någon av dem kan passera som handbagage. Det vore ju guld. Sen är jag redo att packa och dra. Ser fram emot att turista lite, men mest mot att få sova ifred tre nätter. Jag borde ju vara utvilad som aldrig förr när jag kommer hem.

Har ett avsnitt av Homeland kvar på den skivan som sitter i dvd:n, ska nog se på det och sen gå o lägga mig.

Fredag

Har haft en mentalt jobbig dag. Jag börjar fundera på om jag tar åt mig för mycket när andra har det jobbigt och vad det isf står för? Nu är det iaf som det är och dagen känns om inte svart så iaf en ganska mörkgrå nyans. (Vädret gör det inte bättre).

Försöker tänka på annat istället. Som Amsterdam. Har äntligen fått tummen ur o åkt till passexpeditionen. Ringde i förmiddags för att höra ungefär hur lång kö jag kunde förvänta mig eftersom jag skulle passa tiden till E's körövning (med K, inte Tj). Fick höra att det brukar vara runt 20-25 minuter. Perfekt, då hinner jag sminka mig där. Hem o hämta E, iväg till polisen och upp med sminkväskan. Tyvärr var det ingen kö just idag så jag kom fram till disken med rougeborste och concealer i högsta hugg. "Är du klar?" undrade polisen, som ville ta fotot o gå vidare med livet. Det finns nog ingen människa som är så ful som på sitt passkort (och få som är så snygga som sin Facebook-bild) men jag tycker den blev hyfsad iaf. Bättre än den gamla, där jag var 19 och sur. Inga problem med att bli äldre än, snarare tvärtom de flesta dagar.

Nu hänger jag utanför körövningen och längtar hem. Har anmält mig till loppet, bokat flyg o hotell o ansökt om pass. Vad har jag glömt inför resan? Tre veckor kvar.

en chokladbit på det här så...

Igår kändes halvmaran inom räckhåll, idag not so much. Haft träningsvärk i rumpan hela dagen, kunde knappt sitta på min lilla sadelstol, som jag i övrigt gillar väldigt mycket. Fick stå delar av dagen istället, fast det var inte mycket skönare. Hade jag inte varit så sugen på att turista i Amsterdam när jag ändå är där så hade jag nog bytt distans. Som det är nu hinner jag gå på zoo på söndag eftermiddag (förutom Anne Franks hus och något av alla konstmuseer på lördagen), men skulle jag ge mig på halvmaran istället så skulle jag inte hinna göra nånting mer än att springa o äta på söndan. Alltså: i år vinner turistandet över prestigen att springa en halvmara. Resan i sig är ju lika mycket för att lyxa till det och ta hand om mig själv. Hoppas på att hinna med en canal cruise också. Kanske en dinner cruise någon av kvällarna, för äta måste vi ju ändå göra.


När jag bodde i Umeå pratade de infödda norrlänningarna ofta om att komma förbi på "en kopp fika", ungefär som att man skulle knöla ner bullen i kaffet. Äter man med sked eller dricker man den då? Jag tänker mig att det här iaf är den optimala koppen fika och vad passar bättre på en måndag kväll än en kopp fika?

Nu vankas det Lost till fikakoppen. Skönt, då slipper jag plocka fram skämskudden till de där stackars ensamma mammorna som fnittrar som bäst just nu.

JAG ORKAR INTE!

Åh vad jag ogillar rubbade dygnsrytmer! Hade svårt att sova igår kväll också, delvis för att hjärnan snurrade på högvarv o delvis för att grannarna spelade musik när jag väl gick o la mig. Men det var inte det där basdunket man tänker sig när någon klagar över att grannarna spelar musik, nej nej. Istället var det klassiskt, men så högt att det lika gärna skulle kunnat vara stereon i vårt eget sovrum som stod på med väldigt låg volym. Någon som kan mer om klassisk musik hade säkerligen kunnat tala om vad det var för stycke, så tydligt var det. Omöjligt att sova. Och så vaken bebis kl 6 i morse på det. När jag kom hem från jobbet mådde A dåligt, han har varit hängig några dagar nu, så han gick o la sig en stund medan jag var kvar ute på gården med barnen o sen gick hem o stoppade i dem lite middag. Sen kom A upp o då somnade jag istället... Det kändes inte helt välplanerat att somna 17.30 och sova en halvtimme-trekvart, men nu blev det så. Trots det är jag jättetrött och sitter nu här o har dåligt samvete över att jag för andra veckan i rad funderar på att ställa in ett träningspass. Men jag orkar helt enkelt inte! (Dessutom är det säsongsstart för Svenska Hollywoodfruar...) Jag har svårt att se att det blir någon bra träning av det ivf. Kanske, kanske kan få till onsdag-fredag-söndag och få in tre pass den här veckan, men jag ska å andra sidan springa på måndag morgon igen vare sig jag vill eller inte.

Som sagt, det var svårare än jag trodde att kombinera träning och jobb. Får fila vidare på upplägget. Kanske gå o sova samtidigt som barnen för att orka upp på morgnarna? Men när ska man då hinna umgås med A? Ett alternativ är ju att försöka springa direkt efter jobbet, innan jag kommer hem. Inte helt populärt hos A vet jag, men vi kanske kan diskutera en lösning på nåt sätt, så att det inte går ut över honom och barnen.

Jag har förresten bokat hotell i Amsterdam, när mitt resesällskaps sambo (som också ska med) skulle boka på samma fick hon veta att sista rummet var bokat en timme tidigare - dvs av mig :) Ibland har man tur! Inte alltför dyrt var det heller. Nu ska jag bara kolla på lite biljetter också och om nån vecka ska jag fixa pass. Sen är jag good to go!

Back on track

Åh vad skönt det kändes att springa hem från stan i morse!! Det gick verkligen inte fort, 6.5 km på 39:37 (6.05/km) men skönt var det ändå! (Och mitt hemliga mål var sub40...) Trots värmen och trots att morgonkaffet gjorde mig lätt illamående, så till den grad att jag faktiskt var tvungen att gå ett par minuter mitt i. Annars kanske jag hade klarat mig under 6 min/km? Men nu känns det verkligen som att jag är igång igen! Benet höll hela vägen och även om kroppen aldrig kändes på topp så tog jag mig hem under 40 minuter (om jag hade fått vänta 5 minuter på bussen hade det tagit ca 30 minuter hem!) Tänkte försöka mig på ett långpass på onsdag, så hinner jag vila två dagar innan medelpass i helgen. Enligt min ursprungliga plan, att öka 1 km/månad på långpassen efter Milspåret, så borde jag ju springa typ 12 km den här veckan, men det lär inte hända eftersom jag inte har sprungit långpass på en månad öht. Läste dessutom en artikel på amerikanska Runner's World-hemsidan att man inte bör öka distansen mer än ca 10% per vecka för att inte överbelasta kroppen. Och överbelastat har jag ju gjort så det räcker och blir över för i år! Enligt ett annat av de 25 gyllene tipsen ska man visst sova en minut extra varje natt per mile man springer i veckan (utifrån ett generellt behov på 7.5-8 timmar sömn per natt). För min del skulle det ge ca en kvart extra när jag tränar som jag borde, men det känns ju lite som att det kan kvitta om det ändå inte handlar om mer? Det faller ju liksom ändå inom ramen för 7.5-8 tim... Å andra sidan: får jag bara chansen sover jag gärna två timmar extra varje morgon ;) När jag väl var i farten passade jag på att teckna en prenumeration på svenska Runner's World också, längtar efter första numret! :)

Apropå löpning och sånt: hur coolt är det inte att mitt lopp i Amsterdam kommer gå IGENOM Rijksmuseum?! "The passage that runs through the Rijksmuseum will provide a timeless setting for the most historic race in the world,” said Wim Pijbes, head director of the Rijksmuseum. The monumental building contains some of the most world famous works of art by celebrated Dutch masters such as Rembrandt, Van Gogh and Vermeer." ("Passagen som går genom Rijksmuseum ger en tidlös miljö för det mest historiska loppet i världen," säger Wim Pijbes, chef för Rijksmuseum. Den monumentala byggnaden innehåller några av de mest världsberömda konstverk av firade holländska mästare som Rembrandt, Van Gogh och Vermeer.) Jag älskar museer så det är verkligen två flugor på smällen! (Även om jag inte direkt räknar med att hinna se så mycket...) Tänkte hinna med att vara lite kulturell är jag ändå är i Amsterdam. Mitt resesällskap springer halvmaran, som startar ett par timmar efter att jag räknar med att vara i mål, så hon lär ju inte vara anträffbar förrän lagom till middagen, vilket ger mig lite tid att t.ex. gå på Anne Franks hus. Om vi nu inte tar oss an det redan på lördagen? Måste komma ihåg att läsa om boken också. Eftersom den ena av de två semesterböckerna jag köpte förra veckan tog slut i tisdags så gör det kanske inget om jag köper en till...

Började för övrigt läsa Vibeke Olssons Sågverksungen i helgen (som jag också köpte för att den där andra boken tog slut). Jag är ju all for lättlästa deckare, gärna såna där man får följa samma poliser i flera böcker, men den här var ju nåt helt annat! Fattigdom och elände i slutet av 1800-talet, industrialisering och storstrejker, svält och 14-timmars arbetsdagar för att sen inte ens ha råd med mjölk... Men jag gillar den! De där deckardrottningarna blir ju nån sorts verklighetsflykt, medan den här snarare får det att vrida sig i magen över hur illa folk hade det och tacksamhet över att man själv inte behöver slicka baksidan av tapeten för att få i sig stärkelse i brist på mat!

"DRYCKERNA SOM GÖR DIG FET" basunerade någon av kvällstidningarna ut på sin löpsedel när jag åkte ner till stan i morse, och jag tänkte i mitt stilla sinne att det kan väl inte vara någon hemlighet 2013 att läsk, saft och alkohol är fullt av tomma kalorier som inte mättar för fem öre men sätter sig direkt runt midjan och rumpan?! Och sen funderade jag över om inte nyhetsvärdet vore större för en månad sen, eller om folk fortfarande tror att de kan komma i form till Beach 2013? Själv tror jag på långsiktighet när det gäller vikten. Långsamt ner för att bättre lyckas hålla vikten nere. Däremot måste man ju såklart fortsätta tänka på vad och framförallt hur mycket man stoppar i sig! (Ibland kan jag tycka att en chokladboll är mer värd än lunch). Jag räknade lite på det där för ett tag sen; för att gå ner 0.5 kg i veckan behöver man skapa ett underskott på ca 3500 kcal i veckan, dvs 500 kcal/dag. Om man räknar enkelt på ett dagsbehov runt 2000 kcal (vilket ju naturligtvis varierar med kroppsvikt och hur mycket man rör sig i vardagen, dvs inte regelrätt träning) så betyder det istället 1500 kcal/dag för att gå ner. Problemet är att om man äter "snålt" mån-fre och på så sätt minskar intaget med 2500 kcal på fem dagar - så gäller det ändå att se upp så man inte stoppar i sig allt igen under helgen! För det är inte svårt att äta 2500 extra kalorier på en helg... En påse chips ger ju runt 1500 bara den! En påse chips och tre hekto lösgodis så är de där 2500 tillbaka med råge. Men tråkigt är det, att räkna kalorier... Tur man lär sig efter ett tag hur mycket man kan äta av olika saker :)

Nu fick ni ett mycket längre inlägg än jag hade tänkt. Kanske inte världens roligaste heller, men det var vad som fanns ånn maj majnd ikväll. Och det här är ju min värld, där mina tankar får plats vare sig ni gillar dem eller inte. Jahaja, dags att sova kanske? Jag behöver ju få till en extra kvart ;)

Limoncello-lördag

Jag var som bekant hos frissan tidigare i veckan. Att "klippa topparna" när man inte har varit där på ett år är ju inte så himla enkelt, det blir lätt lite mer än bara topparna... Så nu sitter jag här med en decimeter kortare hår och trivs rätt bra med det samtidigt som jag tycker det är jobbigt att det är så "kort" och försöker intala mig själv att det egentligen inte är det... Det når ju fortfarande nedanför bh-bandet på ryggen, för att ge lite perspektiv. Kort i förhållande till den där extra decimetern som fanns där för några dagar sen, men långt i förhållande till många andra. Fast mest kort... Tur det växer ut igen! Om 9 månader är det ju lika långt igen. Men 9 månader är å andra sidan lika länge som en graviditet, och ingen av mina graviditeter (särskilt inte den sista) har gått särskilt snabbt.

Det har däremot min tid som mammaledig! 15 månader tillhör det förgångna och kvar är bara 2 enstaka små månader. Min bebis blir 11 månader på torsdag, vad hände?! Min lilla bebis... (Jag hoppas verkligen inte att jag kommer bli en sån där mamma som tycker han är min bebis när han är 25 år, eller för den delen 58!) Vi har sökt dagisplats till januari, men just nu känner jag att det är alldeles för tidigt. Det vet jag ju att det egentligen inte kommer vara, att det känns så nu är nog mest för att det är för tidigt just nu. Men i januari kommer han ju trots allt vara 1½. Min lilla bebis... Skrattade högt åt honom vid matbordet idag, han satt och tittade på mig och helt plötsligt såg han ut som att han visste att han hade gjort världens bus. Åh det där underbara leendet... < 3

Har morgondagens lunch på spisen. Det bjuds på fajitasallad med kyckling o lite av varje. E har dagisavslutning och uppsjungning med kören, två olika ställen men exakt samma tid. Hon har velat fram och tillbaka i flera veckor men har bestämt sig för att sjunga med kören. Kravet från min sida är att hon ser till att göra det hon ska på morgonen (vilket inte alltid är hennes starka sida, det finns ju så mycket annat spännande att göra...) så att vi kan komma iväg i tid, annars blir det dagisavslutningen istället då den är närmare.

 Har funderat mycket på det här med löpningen idag, in honor of alla marathonlöpare. Jag ska ju till Amsterdam o springa i höst. Bara det att åka utomlands för ett lopp känns som en stor grej :) Ett tag var jag galet sugen på att byta till halvmaran istället för 8km. Men sen sprang jag Milspåret och kände att nej, 10km är lagom för mig. Nu har jag ju inte sprungit alls sen dess, drygt en vecka vid det här laget, och det kliar i benen! Men jag står kvar vid mitt beslut att inte springa längre än 10km på lopp. Har anmält mig o E till Ekebyloppet på torsdag, jag springer 5km och E springer 1km. Benet känns fortfarande inte helt 100, men jag hoppas på att kunna springa en sväng på måndag eller tisdag åtminstone... Idag har varit den bästa ben-dagen hittills sen Milspåret, så det går ju åt rätt håll! Men jag är livrädd att slå upp nånting och i värsta fall förlora resten av året...

A jobbar sin sista helg för året, kan inte beskriva hur skönt det känns! Nu ska jag kolla slutet på Bodyguard innan jag går o lägger mig. Det är kanske inte världens bästa film om ni frågar mig, men Whitney var onekligen en enastående sångerska! (Även om jag personligen gillar Dolly Partons I will always love you bättre).

Onsdag

Nu har jag anmält mig till 8-kilometersloppet i Amsterdam i höst! A har lovat att vara hemma med barnen och chefen har lovat att jag kan ta ledigt en dag för att åka (eftersom loppet går en söndag så tänker jag att det är skönt att ha ledigt på måndagen också). Har dock inte bokat flyg eller boende än. Tänkte avvakta lite med det eftersom jag inte ska åka ensam.

Ikväll är det dags för Blodomloppet. Är anmäld, men har bestämt mig för att inte springa eftersom jag ska springa Milspåret imorgon. Däremot ska E springa Lilla Blodomloppet, tillsammans med granntjejen (under förutsättning att det finns plats för dem, glömde anmäla i tid så hoppas på efteranmälan. Men det brukar ju gå bra!) Sen ska vi ha picknick med Mammorna, iaf några av dem.

Försöker få ihop sommaren också. Åker till Umeå/H-sand en sväng och sen blir det lite småutflykter till typ Grönan och eventuellt Kolmården. Vi får se. Inga storslagna planer för årets semester dock.

Pratade med min chef i morse, har tagit på mig att göra en riskbedömning för en pojke nu innan sommaren också. En liten mjukstart för att dryga ut föräldrapenningen... Riskbedömningarna är ju dessutom en av mina roligaste arbetsuppgifter så det blir nog jättebra att börja med det :) Det är tur A jobbar som han gör, eller snarare att han är så mycket ledig som han är, annars hade det aldrig varit möjligt.

Nu är visst bebis vaken, dags att kila...

En helg i Amsterdam

Det har visst varit tyst här ett tag - man kan tolka det som att jag inte har tränat, om man vill. Veckan blev ofrivilligt träningslös. Det började ju i tisdags, som jag skrev om då. Sen var planen att springa torsdag fm, men kroppen var trött så det gjorde ont och jag stannade hemma för att packa istället. Tog med mig två uppsättningar träningskläder och joggingvagnen, för att kunna springa hos ma & pa. Tyvärr glömde jag ju skorna hemma på dörrmattan... Så det blev ingen träning i helgen heller. Veckan är ju förvisso inte slut, men om jag springer imorgon får jag inte ihop det nästa vecka, så jag spar mig en dag till.

Har haft några sköna dagar i Sthlm. Åkte ner med barnen i torsdags eftermiddag, grillade med ma o pa o lillasyster på kvällen. Fredagen ägnade jag åt att luncha med en gammal vän som jag inte sett på länge samt lite presentshopping till dagens födelsedagsbarn. Avslutade helgen med fyraårskalas idag. All in all en skön helg (kantad av en hel del fyraårstrots...)

Fick en förfrågan idag om att åka till Amsterdam i oktober och springa lopp. Jag måste säga att jag är galet sugen! Men det är ju en del logistik att sköta med två barn och jobb, förutom den rent ekonomiska biten... Måste ändå kolla närmare på det. Det är i anslutning till Amsterdam marathon/halvmarathon, men för min del skulle det isf handla om 8 km. Det skulle ju vara sjukt kul! Men vi får se. Ni som vill kan ju hålla en tumme eller två för att det går vägen.

Båda barnen somnade sent, den första strax efter 21 och den andra drygt en timme senare. Så kan det gå när man somnar i bilen på väg hem! (De somnade, inte jag). Nu ska jag också lägga mig och hoppas på sovmorgon imorrn...