Vecka 43 fick nöja sig med 11 ynkliga kilometer. Jag hade mer att ge av både flås och ben, men den ledsna bebisen i vagnen började gnälla redan vid 8 km och gav sig inte. Vid 11 plockade jag upp honom och gick hem istället. Jag som tyckte det här med joggingvagn var en sån bra idé... Vi är inte riktigt överens.
Hade tänkt springa en långrunda ikväll, men efter 10 högljudda maskeradgäster så finns det ingen mental ork i kroppen. I somras började E prata om att ha "Kalas med pumpor och spöken". Jag tyckte hon kunde vänta till Halloween åtminstone, så idag blev det maskerad med 10 tjejer i åldrarna 3-5. De fick pyssla lite muffins (jag hade lagt på smörkräm och sen fick de trycka ut figurer ur sugar paste och dekorera sin egen) och sen åt de glass och lekte.
Frågan är om jag ska se Eat Pray Love eller gå o lägga mig istället? Jag är för trött för att ens orka skriva klart det här inlägget, eller ta ställning i frågan ovan. Det kanske talar sitt eget tydliga språk? Om jag sover nu så kan jag orka springa imorgon istället. Nästa helg blir det svårt att få ihop träningen, eftersom jag är ensam hemma med barnen. Grannarna är på semester, annars hade jag kunnat lämna E med deras dotter och ta med mig vagnen, men nu går ju inte det heller. Ska försöka övertyga E om att jag inte behöver vara med på kalaset på lördag, att hon kan vara där själv (av de kompisar som kom hit idag så var det bara en som hade någon förälder med sig och två (andra) som jag aldrig träffat förut, men de var här själva ändå och jag har ju lämnat henne ensam på kalas förut).
Gonatt.
No comments:
Post a Comment