Lunchtankar en fredag

Med planeringsdag i måndags blev det en kort vecka på jobbet. Ändå har torsdagen och fredagen känts så låååånga och sega! I natt vaknade jag vid 2.30, somnade om närmare 5. Blev ingen träning i morse, tog en timmes flexsovmorgon istället. Barnen sov i natt (förutom att A var uppe med S en kortis vid 3) så det var inte deras fel att jag var vaken. Fattar inte vad det beror på, men det är ett återkommande mönster; om jag har bestämt mig för att träna på morgonen så sover jag dåligt på natten, säkert som amen i kyrkan. Siktar på träning efter jobbet istället. Har inte så mycket att göra för tillfället, så jag tänker att jag kan flexa lite i eftermiddag också… Nu tar jag igen all tid jag la ner på att slita ihjäl mig i våras :)  Faktiskt skönare att ha lite ledig tid nu när det börjar bli mörkare igen. Går med nån sorts latent oro i kroppen, med förra hösten relativt färskt i minnet. Vill inte bli sjukskriven igen. Försöker att inte ta på mig mer än nödvändigt och att träna för att må bra. Årets stora mål, halvmaran, är ju redan nått och nu finns det ingen anledning att springa längre än jag vill :) Har till och med funderat på att lägga ner löpningen efter Lidingö-loppet, iaf för året, och satsa på gymmet istället. Gymmet är både varmt och ljust året runt, vilket gör att det känns mindre motigt att ta sig dit. Och den bästa träningen är ju den som blir av… Problemet är att gymmet stänger tidigare än löpspåret så man blir mer begränsad. Nåväl, inga beslut är huggna i sten så det kanske blir både och eller ingenting. Bara lösa tankar än så länge. Jag har inte riktigt hittat tillbaka till den där riktiga löparglädjen i år, tar mig oftast ut rätt omotiverad (alt. stannar hemma!) och varje kilometer känns fortfarande som något som ska göras för görandets skull, inte för att det är skönt eller för att jag mår bra av det. Men om någon råkar ha en burk extra motivation så går det bra att skicka hit, för jag vill tycka om att springa igen!