Valet 2018

Årets riksdagsval var tveklöst det svåraste i min historia. Jag slets fram och tillbaka mellan blocken ända in bakom det gröna skynket. Ska man rösta med hjärta eller hjärna? Hur blir framtiden bäst för mig och för alla andra? Ska man rösta FÖR något eller EMOT något annat? Ja, röstat har vi gjort iaf. Väntar med spänning på någon sorts preliminärt resultat, helst hinnan jag går o lägger mig. Stor klump i magen. Älskar att E funderar och resonerar, tänker själv och analyserar. Frågar nyfiket vad de olika partierna står för och försöker skapa sig en egen uppfattning, undrar hur det kan finnas något som är värre än SD (som NMR eller AFS) och ifrågasätter hur man överhuvudtaget kan resonera utifrån hudfärg. Häromdagen pratade vi om hur det skulle bli för många av barnens vänner om SD får som de vill. E lyfte att det gäller ju även för vissa ovänner, men problematiserar ändå kring politiken. Sätter sig över att hon inte gillar alla, de har ju samma självklara rätt att leva tryggt även om de stör på lektionerna eller säger taskiga saker.

Med dagens skyldigheter avklarade så är det dags att laga falafel.

Hej igen

Även den här veckan försvann i ett rasande tempo, som det visst lätt gör när man jobbar heltid på en 90 %-tjänst... Varför ställer jag inte tydligare krav på minskad arbetsbörda, kanske någon undrar nu? Det undrar jag också. Istället hittar jag nya saker jag vill lägga till min Att Göra-listan, utöver det jag redan inte hinner. Nåväl, efter nyår går jag nog upp till 100 % igen, så då kanske det blir lite ordning på torpet.

SiS i hetluften igen och jag känner verkligen "På riktigt?!" när jag hör att man ska sänka utbildningskraven på personal för att det är för svårt att rekrytera. FUNDERAT PÅ ATT HÖJA LÖNERNA ISTÄLLET!? Man får bättre betalt för enklare jobb på vilket HVB som helst. SiS är liksom på något sätt sista anhalt i en ungdoms liv, alla andra insatser ska vara testade och utvärderade innan. SiS ska vara spjutspetsen inom ungdomsvård, de ungdomar som kommer dit är de ungdomar som andra inte klarar av. Och då väljer man att sänka kompetenskraven för personal? Jag kritiserar ogärna arbetsgivaren, särskilt offentligt, men det här är skamligt om ni frågar mig.

Jag känner mig rätt håglös och tömd på energi när jag väl hinner sätta mig med datorn på kvällarna, därav bristen på blogg. Håll ut, det blir bättre! Har fått en rackarns förkylning på halsen (bokstavligt talat) och träningen har uteblivit sen i söndags. Jag borde egentligen inte sprungit då heller, men ville så innerligt gärna ha en bra officiell tid på milen... Har varit hemma och tagit det lugnt med barnen på kvällarna istället. Gott så. Just ikväll lämnade vi dock barnen hos lill-kusinen i Sthlm och gick på teater, Mammas Nya Kille. Inte alls min typ av humor, men A gillar dem desto mer. När han fyllde år i våras så fick han en biljett i present av mig o barnen. Jag hade hoppats att han skulle gå med någon kompis som kunde uppskatta föreställningen med honom, men han framförde önskemål att vi skulle gå tillsammans. Och med tanke på hur sällan vi kommer ut på date tillsammans så fick jag helt enkelt offra lite... Jag led inte av föreställningen, men jag njöt inte heller. Jag skrattade här och var, men jag hade inte gått på den för min egen skull. Men A skrattade så han grät bitvis.

Jaha, dags att krypa till kojs kanske. Som om man bodde på nån sorts himla båt. Tänkte ta barnen på bio imorgon, hinna se Hitta Doris innan den slutar gå. Men först hockeyträning. Har alltid drömt om att vara hockeymorsa och E tycker det är jätteroligt än så länge! Bra kombo.

PB

Vissa dagar är bättre än andra. När treåringen talar om att han inte kan gå i köket, för att han bara halkar på bananen han har smetat ut över H E L A golvet, då kan man ställa sig in på att det inte kommer bli en av de bättre dagarna... Men köksgolvet var skurat innan nio i morse och nu i efterhand är det lite enklare att skratta åt det. Han såg verkligen ut som Bambi på hal is :)

Sen rullade resten av dagen på, med träningsvärk från gårdagens cx & intervaller. E skrattade åt att jag fick ont i magen av att gäspa :) Blev lunch o shopping med barnen, medan A sov efter nattens jobb. S har snöat in på hängslen, de jag köpte åt honom i Prag gick sönder rätt snabbt och i fredags fick han nya. Då kom E på att hon ville ha likadana så då blev det så. Lite tröjor och byxor går alltid åt (särskilt som kläderna inte växer i samma takt som barnen) och nya skor till mamman. En klänning hittade jag också, men den rättfärdigar jag med att jag rensade ut fem-sex stycken ur garderoben.

Hade siktet inställt på ett litet långpass till kvällen, men det blev för stressigt iom att A skulle till jobbet, så jag passade på att sätta nytt pers på milen istället. Mitt förra PB var från Hässelbyloppet 2013, 56.05. Idag slog jag till med 55.27, på 10.02 km (så... 55.20 på milen? Hur snabbt springer man 20 meter?)

 

Så himla nöjd :D Efteråt kände jag dessutom att jag faktiskt gett allt, hade varken kunnat springa längre eller snabbare. Skön känsla :)

Jag måste göra ett litet inlägg i debatten om Isabella Lövin också; jag är inte tillräckligt insatt för att uttala mig om hennes kompetens som minister, men vet ni vad som stör mig mest? Att det var en annan kvinna som gav sig på henne för hennes utseende. Jag tycker det är ovärdigt öht att kommentera folk utifrån utseende istället för kunskap och intelligens, men som kvinna så är det väl lite vardagsmat på nåt vis ändå. Men jag förväntar mig ändå att "vi tjejer håller ihop" eller nåt i den stilen. Tydligen gäller inte det krönikörer på Aftonbladet. "Hon som har så mycket att uträtta! Världshaven! Den orättfärdiga handelspolitiken! Hon vill bli respekterad för den hon är!

Visst. Men självrespekt då? Den där putsen går fort, jag ­lovar. Fyra sekunder och ett bra mineralpuder" Och jag frågar mig själv: sitter självrespekten verkligen i ett mineralpuder? Jag hoppas innerligt att Kerstin Weigl ska komma med en ny kolumn till veckan, där hon gör upp med att hon egentligen bara var ute efter att skapa en debatt. Jag tvivlar dock på att så är fallet.

Det här med president

Som sociologiskt experiment betraktat tycker jag ändå det skulle vara intressant att se Donald Trump som vinnare i det amerikanska presidentvalet. (Jag kan inte nog betona att detta inte på något sätt betyder att jag hoppas att han vinner!) Vad skulle hända med ett land vars president inte ens kan skilja på 9/11 och 7-Eleven? Som bygger sin politik på tyckanden och personliga åsikter istället för forskning och evidens. Och som dessutom är helt morotsfärgad av brun utan sol-produkter. (Okej, det där sista var ett påhopp som inte har någonting alls med hans politiska kompetens att göra). Till och med påven framstår som mer uppdaterad och verklighetsförankrad i jämförelse.

Huruvida jag som barn ville träffa min farmor eller inte har ingenting med våra semesterplaner 2016 att göra, ämnet är därmed uttömt och diskussionen avslutad.

Lite ont i ryggen idag, tror jag tog lite för mycket vikt på ett par övningar igår på träningen. Men jag känner mig inte skadad och hoppas att löpningen går bra ikväll. Benen känns starka, men resten av mig är rätt trött.

Snart blir det långhelg! Flyget går 0700 på torsdag morgon, hej och hå… Vågar knappt gå o lägga mig innan av rädsla att försova mig. Siktar på att shoppa smink och schampo, men i övrigt bara hinna njuta av stan och ledigheten.

Fundamentalism

Jag har, av olika anledningar, funderat mycket över fundamentalism och extremism det senaste året. Senast igår kväll satt jag och försökte förstå skillnaden. Det slutade med att jag somnade i datorn (inte för att det var tråkigt, utan för att jag var sliten efter en mentalt påfrestande vecka). Vaknade efter 12 timmar till nyheterna om Paris och det kändes så ironiskt på något vis.

Det är inte helt enkelt att hitta definitioner som tydliggör skillnaden mellan fundamentalism och extremism, men flera källor är överens om att begreppen ofta blandas samman. Idag nöjer jag mig i sann wikipedia-anda med att definiera en fundamentalist som någon som återvänder till vad man upplever som den grundläggande, ursprungliga läran och tar avstånd från kompromisser av olika slag. Jag tolkar det som en väldigt konservativ syn.

Jag har funderat fram och tillbaka på hur laddat ordet fundamentalist är. Som det används till vardags får det ofta en väldigt negativ klang. Utifrån mitt ursprung (kontextuellt, inte geografiskt) kan jag dock ändå nånstans kan förstå fenomenet. Jag är rätt liberal och har många gånger svårt att få ihop delar av Bibeln och resten av livet, som typ alla människors lika värde så länge du är människa på rätt sätt, men nåde den som föds homosexuell... Jag väljer att tro att den moderna utvecklingen i samhället och forskning av olika slag ger oss kunskap som inte fanns då och att man inte kan lyfta allt ur ett sammanhang in i ett annat. Men oavsett mitt subjektiva tyckande - den religiösa övertygelsen bygger ju i grund och botten på ett val att tro på något större, något vi inte kan förstå. Utifrån det så blir texterna och upplevelserna något helt annat än för den utomstående. Är man övertygad om A) att Gud finns och är just gudomlig och B) att Bibeln är Guds ord - ja då blir det ju kanske mer naturligt att inte kompromissa med det. Jag kan tycka att det är okej, så länge det inte går ut över någon annan. Det är nog här någonstans som extremismen kommer in, och den är för mig mycket mer negativt laddad.

Jag förkastar händelserna i Paris, jag förkastar alla typer av våldsdåd i religionens namn, eller för den delen i något annat namn. (De kristna korstågen på 1200-talet var inte bättre). Jag vet inte hur vi ska bekämpa terrorismen, vi kommer aldrig helt kunna skydda oss mot psykisk ohälsa och ja, jag är livrädd att något ska hända min familj. Men samtidigt så evinnerligt tacksam över förmånen att få bo i ett land med relativt hög såväl materiell som fysisk och psykisk trygghet och att därtill med all enkelhet kunna ta mig runt i världen lite som jag vill. Det är ett privilegium som jag inte förstår att vi inte vill dela med oss av.

Vi förfasar oss över Paris idag. Vi märker knappt vad som hände i Beirut bara någon dag innan. Och vi förvägrar de människor som lever i detta dagligen att få ta del av vad vi har att erbjuda. Vad krävs för att vi ska förstå?

Jag skulle kunna fortsätta inlägget med att skriva om hur Sverige har möjligheter och resurser att hjälpa, men behöver en bättre integrationspolitik. Men jag orkar inte ikväll. Imorgon kommer bloggen med största sannolikhet återgå till den ordinarie bristen på relevant innehåll.

En halvtimme i gymmet är bättre än en halvtimme i skogen.

I am Polly, I am Schmolly, I am Trolly, Hello Hi! - Herre jösses vilket spektakel detta melodifestivalande är! (Old news, jag vet, men nu är det på det här viset att jag har inte skrivit sen detta spektakel utspelade sig, så därför skriver jag om det nu). E röstade på dockorna och talade sedan om att Saade var jättesnygg och hade hon inte röstat på dockorna hade hon röstat på honom. Håhåjaja.

Upprörande på riktigt däremot är ju ordningsvakterna i Malmö. På så många sätt och vis. Vem kommer överhuvudtaget på tanken att trycka ner ett barn på det sättet som de gjorde? Och till yttermera visso ett barn med en tänkbar traumatisk resa bakom sig. Ett barn på flykt genom världen, för att undkomma de övergrepp som sker i hemlandet (vilka övergrepp som sker på vägen vill jag inte tänka på). Ett barn som kanske vuxit upp med en rädsla för människor i uniform därför att människor i uniform faktiskt är farliga, inte bara läskiga. Ett barn som fått höra att Sverige är tryggt, men får lära sig raka motsatsen. Jag vet att om jag råkat ut för något liknande som nioåring hade jag varit  l i v r ä d d. Lägg därtill att du befinner dig i ett land där du inte kan språket. Oavsett om vakterna kunde veta detta eller inte så verkar det som att lite empatiträning inte skulle sitta fel. Sjukt hur folk använder den lilla makt de ges ibland! Jag blir arg, skulle vilja ta tag i vakterna och skaka runt dem lite, få dem att se verkligheten som den är. Det är BARN vi pratar om. Redan där går liksom gränsen, om man nu inte visste att det var ensamkommande flyktingbarn. Och sen folks reaktioner, som att han får skylla sig själv som rymt, som åkt utan biljett, som uppträtt respektlöst, som kommit till Sverige öht... Jag mår illa.

Sådärja, nu har jag hängt tvätten och missat Mordet. Kan ju lika bra gå och lägga mig då. Imorgon ska jag testa GRIT cardio för första gången, 30 minuter högintensiv intervallträning i grupp. Ser fram emot det än så länge... (och hoppas att dagens träning inte genererar för mycket träningsvärk).

En ytlig analys av det politiska läget idag.

SD ligger som en tung, blöt filt över hela Sverige idag verkar det som. Jag vet inte säkert, men kan tänka mig en eller två i bekantskapskretsen som faktiskt röstade på dem. Rimligtvis borde det finnas nåt 30-tal åtminstone, sett till antalet vänner på Facebook (...) "Sveriges fjärde största parti, näst efter S, M och Soffliggarna" var det någon som uttryckte det. Var det inte så här Hitler började också? Folkvald och populär? Jag tror övriga partier måste göra en ordentlig inventering - vad står det för att 13% av väljarna röstar på SD? Vad är de missnöjda med och hur kan vi förbättra oss på den punkten? För jag tror en hel del är s.k. "missnöjesröster", man är missnöjd med övriga partiers politik och SD blir alternativet, ett alternativ som kan göra mer skillnad än en blank eller en utebliven röst. För övrigt är det skrämmande att SD lyckas få uppemot 30% i vissa kommuner. Stolt över att mitt älskade Umeå är näst bäst i statistiken med "bara" 5.6%.

Nåväl, oavsett om man röstar Rödgrönt, Rosa eller Alliansen så är jag iaf glad att de flesta jag känner inte röstar SD. Nu ska det bli mycket spännande att se hur Löfven får ihop sin regering, med bara MP som samarbetspartner och ett så starkt SD... Det känns som att det kan bli High Chaparral de närmaste fyra åren.

We all want the same

Jag har gått från Nervös till SJUKT Nervös de senaste dagarna. På lördag smäller det och jag vet inte om jag kommer klara det. Jag har ju trots allt aldrig sprungit längre än 18 km förut och det passet var ett av mitt livs jobbigaste (vilket ju känns rimligt). Det känns väldigt olovande att jag knappt orkade 18 och nu ska jag plötsligt klara 21 :/ Alla måste lova att inte skratta om det tar extremt lång tid!

Har varit på teater ikväll, kul att göra något annat än att gå till lekparken eller fika på Gränby. Såg en föreställning om flyktingskap och de öden flyktingarna möter på sin resa. Mycket intressant!

Sen det här med valet - "Uppsala kan bättre, kryssa mig". Eh, jaha, på vilka grunder då? Vad tänker du göra för att förbättra vad? Och så det där med att alla vill ha "bättre skola, bättre vård, fler jobb" - ja, det är klart vi vill. Men det intressanta tycker jag är HUR ni ska uppnå det. Alla lovar samma saker, frågan är vem som håller det. Jag hittade den här bilden på den här sidan. We obviously all want the same egentligen.

Imorgon blir det ett kort, lätt pass för att hålla benen igång. Sen är det dags... Hu!

Det här med politik

Jag har sett valaffischer från flera olika partier som lobbar för hårdare straff, ffa för vålds- & sexbrott. Jag har full förståelse för ett sånt "löfte", jag tror man kan vinna röster på det i dagens missnöjda samhälle, där barnpornografibrott ger böter eller högst två år i fängelse (om det inte bedöms som grovt, då kan det ge upp till sex år), vilket man för övrigt kan få om man uppsåtligen underlåter att lämna deklarationen och på så sätt "ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna" (fancypancy ord va?) Jag tycker det är orimligt att den som utsätter barn för det trauma barnporrindustrin innebär ska ha samma straffskala som den som undanhåller pengar från staten. Jag säger inte att något av det är rätt, men i det ena fallet skadas oskyldiga på vägen, traumatiseras kanske för resten av livet (som kanske inte ens blir så långt för att de inte orkar leva med sitt trauma, vem vet).

Hur eller hur, jag är inte primärt för skärpta straff men däremot för mer behandling. Jag reagerade på att Kapten Klänning kunde få villkorlig frigivning trots att han inte deltagit i några behandlingsinsatser (detta enligt kvällspressen, jag har ingen säkrare källa på det). I min värld, där vi tvångsbehandlar dagligen, så känns det självklart att om man inte deltar och tillgodogör sig behandlingen så blir man kvar... Man blir definitivt inte utsläppt tidigare! Vad är syftet med att låsa in någon en viss tid, om det bara handlar om att låsa in dem? En markering mot samhället att det man gjort är fel, visst, men sen då? Vad händer när man begår nya brott?

För jag tror att det gör något för återfallsfrekvensen, det här med behandling. Varaktig förändring måste komma inifrån såklart, men tvångsbehandling kan vara mer effektiv än ingen behandling. Så hårdare straff vinner inte min röst. Däremot om någon skulle börja resonera för mer behandlande insatser... Så att Kriminalvården gör skäl för sitt namn (obs att jag nu pratar utan någon större insikt i myndigheten och dess förfarande).

Nåt helt annat; har träffat min PT igen. Hon tvingade mig inte att göra Bulgarian split squats idag. Det har vi annars jobbat mycket med senaste veckorna. Sjuuukt jobbig övning! Jag hade ont i låren redan innan jag kom dit, så jag är tacksam att jag slapp dem idag, men passet kändes bara halvt. Som att vi glömt nånting. Utfall med kettlebells var ungefär vad låren klarade av, sen blev det mer fokus på resten av kroppen istället. Halvmaran kommer bli tuff och jag tänker mig just nu att det är en once in a lifetime experience, sen återgår jag nog till lite mer rimliga distanser och att bli snabbare på milen igen.

Jaha, nu ska jag väl gå o lägga mig. Behöver vara tidigare på jobbet imorgon, dags att sova. Siktar på att använda den halvtimmen till att flexa ut tidigare på fredag. På lördag blir det Skansen om vädret håller ihop. E tar med sig en kompis, men om någon är sugen på att följa med oss ändå så är det fritt fram att höra av sig!

Högt och lågt

Två stora teman på Facebook idag: Mors dag och EU-valet. Jag spyr lite på båda faktiskt. Jag har väldigt svårt för PDA (Public Display of Affection) på Fejjan och jag har väldigt svårt för Mors dag, Fars dag och Alla hjärtans dag. Kan vi inte bara uppskatta varandra lite extra varje dag?!

Det andra temat, EU-valet, är jag inte riktigt lika anti till. Jag tycker det är jättebra att folk går och röstar, för det är alltid viktigt, både till EU och riksdagen. Men måste alla tala om att de har gjort det? (Fast folk lessnar säkert på mina statusar om triviala vardagssaker också). Jag diskuterar sällan politik, av olika orsaker. Dels för att jag är en dålig debattör, dels för att jag är ganska oinsatt i politik. Självklart har alla rätt till sin egen åsikt även om jag inte håller med. Jag utgår ifrån att var och en röstar utifrån hur man tror man skapar det bästa resultatet för sig själv. Och inget av blocken lyckas uppnå någon vidare utopi, hur mycket de än lovar inför valen. För stora skolklasser och för långa vårdköer finns oavsett vem som bestämmer. Men nu vill jag i alla fall säga att de högervindar som blåser i Europa skrämmer mig. Har Europa redan glömt sin egen historia? EU, som skapades för att länder skulle ha lättare att hålla sams, blir ett vattenhål för politiker som ogillar folk från andra länder. Hur ska de komma överens? Ja, invandrare begår brott. Det gör svenskar också. Ja, jag tror också att de allra flesta skulle bli hjälpta på hemmaplan, ingen vill väl fly sitt hemland. Men när det redan är för sent så är det banne mig en mänsklig rättighet att få komma till ett annat land där man kan vara trygg. Sluta tjata om att vi tar emot för många invandrare och försök ta någon annans perspektiv ett tag. (Eller flytta själv till Syrien om ni tror det är så himla enkelt att bo kvar där). Att de högerextrema går framåt med såna stormsteg i så gott som alla länder i dagens val känns skit, helt ärligt.

Rätt skit kändes det även när jag kom ut ur duschen igår kväll/natt och nästan hela badrumsgolvet stod under vatten, totalstopp i brunnen under badkaret. Hade tänkt gå o lägga mig, men det blev till att ringa fastighetsjouren istället, för problemet satt djupare i rören än vad som gick att komma åt. Hade lite dåligt samvete över ett behöva väcka någon så dags, men bestämde mig för att det heter fastighetsjour av en anledning. Rörmokaren kom ca 1.20, inte direkt vad jag hade tänkt mig syssla med en lördagnatt. Men just då kändes det väldigt skönt att bo i hyresrätt och slippa stå för räkningen själv! 1.35 åkte han igen och jag fick äntligen gå o sova, ända till 8.20 imorse. Skönt att ingen ville gå upp tidigare än så iaf.

Tillbringat stor del av dagen på gården med gofisarna och insåg redan där och då (i solen) att kvällens träning skulle gå dåligt. Det gör den alltid när jag varit för länge i solen, men jag vägrar sitta inne en hel dag för att optimera ett träningspass när jag ändå inte är i särskilt bra form. Om det bara var en valk på magen så skulle jag kanske inte heller stå i vassen, men nu är det BARA valkar, som en logisk följd av bristande disciplin gällande både träning och mat, under alltför lång tid. Nåväl, jag fick ihop ett litet pass ikväll iaf, även om jag fick halvera den planerade 8an pga värmen (och lite pga kramp i benet redan efter 300 meter). Kompenserade det med 5x(200+200)-intervaller (springa/gå) så totalt landade jag på 6 km, men med en usel snitttid. De tvåhundringar jag sprang var jag ändå nöjd med att göra det på runt 45-55 sekunder.

Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om den senaste skjutmassakern i USA och mäns syn på kvinnor(s kroppar) som en rättmätig tillgång utan egen vilja också, men jag orkar inte ikväll. Kan vi inte bara komma överens om att andra människor aldrig är en ägodel, eller en rättighet? Att alla har rätt att göra sina egna val och att det inte per automatik innebär en personlig kränkning?

Jaha, hade tänkt veckohandla ikväll också, men nu är klockan för mycket för att hinna få leveransen till imorgon, så då kan jag lika gärna gå o sova istället. Upp o väcka tuppen imorgon, för att hinna lämna barnen innan jobbet.

Politik och sånt

Okej, först och främst: det finns två ämnen som är extra känsliga att debattera, religion och politik. Jag undviker gärna båda, eftersom jag inte är någon stark debattör. Jag behöver tid på mig att formulera mina svar. Men idag tänker jag diskutera politik; Moderatpolitikern Jan Ericson sa tydligen på SVT Debatt igår att han "inte fått några större mängder mail i sin mailbox från människor som tackar nej till en skattesänkning", så idag på Facebook såg jag flera stycken som uppmanade sina vänner och bekanta att maila Jan (jag delade bilden också för den som undrar, jag är inte för ett femte jobbskatteavdrag). Sen mailade jag Jan. Jag skriver sjukt många mail i tjänsten, men Jan fick dagens längsta från mig. Några timmar senare såg jag ett inlägg på hans egen hemsida/blogg via en länk på Facebook (tyvärr verkar det inte gå att länka direkt till inlägget, men det heter Reaktioner på SVT Debatt). Jag citerar för den som inte orkar läsa hela. Jan börjar med att konstatera att det görs ett uppror mot hans uttalande och att folk uppmanas att maila honom, sen konstaterar han vidare att han fått en del mail; "Jag googlade lite på en del av avsändarna och hittar bland dem en del mer välkända vänsterdebattörer, liksom personer som förekommit i andra typer av uppror mot Alliansen. Vissa avsändare driver egna vänsterbloggar eller är politiker på vänstersidan. Vissa bor uppenbarligen utomlands och flera av dem som mailar säger själva att de är studenter. En del av dem som mailar är uppenbart socialister, det framgår av innehållet. Så i vilken mån de som mailar verkligen företräder den breda arbetande medelklassen är väl tveksamt. Men det finns säkert ett antal alldeles vanliga svenska löntagare som gått på myten att statliga skattesänkningar skadar välfärden. Vi får väl se hur många mail det blir, men även om det så skulle komma hundratals eller tusentals mail så finns det faktiskt uppemot 5 miljoner löntagare i Sverige. ... För övrigt är statens budget på nära 2.000 miljarder. Självklart är det så att de 15 miljarder som går till skattesänkningar vare sig hjälper eller stjälper välfärden."

Och då undrar jag för det första: vem är den breda arbetande medelklassen i hans ögon? Är det han själv, i egenskap av moderat riksdagsledamot? Tydligen kan man i alla fall varken vara vänsterdebattör eller socialist och samtidigt representera medelklassen. Och sen: om 15 miljarder inte gör någon större skillnad i budgeten så varför inte flytta dem till t.ex. vårdbudgeten istället? Jag lovar att 15 miljarder till vården skulle göra enorm skillnad, mycket mer än en extra latte i veckan till mig!

Jan skriver också att många som mailat honom kommer från Göteborg, en stad där vård och skolor inte fungerar så bra. Sen raljerar han över att det är S-V-MP som styrt Göteborg i många år. Själv frågar jag mig då hur det kommer sig att Uppsala som enda kommun i Sverige inte fick ta del av den s.k. kömiljarden förra året, när Uppsala är en högerkommun? Jag tror jag ska maila Jan igen och fråga hur han resonerar kring detta. Jag tror inte han vågar svara. Jag tror hur som helst att om Sverige ska fungera med högerregering så måste vi avskaffa allt sånt som t.ex. skattefinansierad vård och snegla mer mot USA, med privata försäkringar. Jag förespråkar det verkligen inte, jag säger bara att man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

Från det ena till det andra: igår somnade jag strax efter nio. Sen sov jag till sju imorse. Betydligt piggare och mer samlad idag således! Däremot har det inte blivit ett enda träningspass i veckan. Det finns en viss prestige i låga startnummer på lopp tycker jag, eftersom lägre startnummer brukar vara lika med tidig startgrupp och därmed snabba löpare. Så därför trivs jag väldigt bra med den här nummerlappen inför morgondagens ToppLopp.

Hoppas på en bra officiell 5k-tid. Har anmält mig i < 26-klassen, fast jag tror inte jag kommer ta mig runt under 27. Mina två tidigare lopp i Hagaparken har legat på 28:43 resp 28:42, så kanske inte ens 27 är möjligt? Vi får se.

Nu blir det iaf lite Lost innan sängen.