Efter en sen fredagkväll var kroppen inte tillräckligt pigg för att springa igår, så jag sköt upp passet till idag. Jag är bra på det, att skjuta upp träning. Fast jag är ganska bra på att tvinga ut mig själv när jag måste också. Och eftersom jag gjorde det första jag var bra på igår, att skjuta upp, så fick jag göra det andra jag var bra på idag. Tvinga ut mig själv fast jag inte ville. Funderade på om det var bättre med ett snabbt kortpass eller ett lite längre medelpass i något långsammare tempo när benen redan var sega och osugna. Bestämde mig för att jag inte hade lust att vara ute längre än nödvändigt, så det blev ett kortpass. Som redan konstaterats på Facebook för den som sett min diskussion där så är det inte optimalt att köra snabbpass med trötta ben och jag kände att jag faktiskt inte orkade trycka på så mycket som jag egentligen hade velat. Ändå tog jag mig 5.45 kilometer på 29:31. Jag tycker mer o mer att halvmilen känns som en barnlek nuförtiden och när jag kollade igenom mina kilometertider på Runkeeper (eftersom jag glömt ladda klockan) så visade de 5:18, 5:25, 5:28, 5:33, 5:30, (5:02 för sista varvet, men det var snitt min/km och det varvet var ju bara 450 m, så typ halva tiden då). Det känns ändå rätt bra inför mitt sub55-mål innan året är slut.
E är ledig tisdag och onsdag, så för att få ihop träningen nästa vecka måste jag börja redan imorgon. Inte så kul efter ett pass idag, så det får bli ett lugnt pass så länge jag orkar (och hinner) helt enkelt. Börjar dagen med hörselkontroll som en del av 4-årskontrollen, så vi får väl se när jag kommer hem ifrån den och hur S sover och mår. Han har inte mått så bra idag. A börjar jobba imorgon kväll, så han behöver sova. Tänker just nu att jag kanske inte hinner springa alls imorgon, om inte S mår bra? I så fall får det bli så och så kör jag igen på torsdag, när A har jobbat färdigt och E är på dagis igen.
Nu ska jag spela spel med A. På återhörande!
No comments:
Post a Comment