Nervositet ska ju vara något bra i måttliga mängder, kunna hjälpa en på traven att prestera lite bättre o så där. Och det gick ju bra senast. Just nu känner jag mig dock inte ett dugg säkrare för att det gick bra då. Nästa vecka är det dags för Midnattsloppet, årets favoritlopp (även om jag ju ska testa ett par nya lopp senare i år). Just nu ägnar sig min hjärna mest åt att planera träningen för den här veckan och nästa. Allt för att inte råka springa ett långpass kvällen innan eller så, eller få för långt uppehåll mellan passen. Det är en halv vetenskap det där, att lära känna sin kropp och sina begränsningar, vad man har för behov av träning/vila inför, hur långt innan man kan/bör/inte bör äta, hur mycket och när man ska dricka för att orka hela loppet men inte bli kissnödig halvvägs osv. Första steget i planen är iaf ett lugnt medelpass ikväll, siktar på 9 km.
Ett annat, men väldigt relaterat, i-landsproblem är det här med hur jag ska räkna dessa mil-lopp. För det finns ändå ett visst glapp mellan medel- & långpass i min värld. 10 km hamnar mitt i det glappet. "Se upp för avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av tåget". I takt med att långpassen blivit längre (för några månader sen var ju 10 km ett långpass) så blir ju medelpassen också det. Nu har jag nån sorts mental inställning att ett medelpass är 8-9, istället för 7-8 som det varit förut. Och på långpassen vill jag helst ha åtminstone 12-13, även om det blev 11.2 häromdagen. And let's face it, 10 km är ju närmare ett 8-9-pass än ett 12+. Men kan en mil vara ett medelpass? Det låter så långt... Och hur lägger jag upp resten av veckan då? Det blir nog medel - kort men lugnt - milen nästa vecka, oavsett vad jag kallar det. Det går inte att springa långpass både i helgen och på måndag, och som sagt jag vill ju inte ha ett långpass kvällen innan lopp.
No comments:
Post a Comment