Lämnade bilen på verkstan i morse kl 6. Jag kände mig väldigt hurtig när klockan ringde, kan jag (inte) meddela. Höll på att frysa ihjäl i väntan på bussen - jackan var på, men ballerinaskorna hade kanske behövt stanna hemma. När jag kollade biljettpriser igår så fanns det lite olika alternativ; sms-biljett, förköpsbiljett à 10-resorsmodell, månadskort eller ombordpris. Perfekt tänkte jag, då kan jag betala med kort på bussen. Tji fick jag. Busschauffören bara stirrade på mitt MasterCard när jag klev på, han tog minsann inte kort. Som tur var fick jag åka med ändå. Efter en kort bussresa och en promenad som tidsmässigt var dubbelt så lång (men distansmässigt bara en bråkdel) så kom jag till jobbet vid 7. Hann få undan allt jag skulle få undan och lite till innan eftermiddagens möte.
Efter jobbet tog jag mig 11 sega, långsamma kilometer in till stan för att hämta bilen. Tyvärr satt det mesta motståndet i hjärnan när det kommer till löpningen (eller vad man nu ska kalla det idag?). Tufft var det och ändå var jag inte helt slut när jag kom fram. Jag tror det hade gått bättre med sällskap som extra motivation. Inte för att benen på något sätt kändes särskilt pigga, men de sträckor jag sprang gick iaf i ett hyfsat tempo. Men sen kom jag på att det var tråkigt att springa, så då gick jag en bit. Sen sprang jag igen. Sen gick jag igen. Och så höll det på iaf halva vägen.
Vad gäller bilen vet jag inte om jag inbillar mig att det var skillnad, eller om jag verkligen kunde känna att de bytt kopplingsgivaren (som gav felsignal och därför stannade bilen lite nu o då) men det kändes bra i fötterna att köra hem iaf. Slutpriset landade betydligt lägre än det femsiffriga belopp jag sett framför mig, så nu finns det lite utrymme för vardagslyx igen! Undrar just vad jag ska hitta på... Ostron hade ju kunnat vara roligt om någon av oss åt skaldjur :)
På fredag blir det iaf mammalyx, middag på Picnic med mammorna. Ser fram emot att komma ut en sväng och bara babbla lite, äta nåt gott och dricka ett glas vin.
Det blir nog skvallerblaskan ikväll. De andra kommer ju fortfarande vara aktuella imorgon! "En man som heter Ove" har jag hållit på med hela året. Det betyder inte att den är dålig eller svårläst, tvärtom på båda punkterna. Jag skulle rekommendera den till vem som helst! Jag har bara haft lite annat för mig vid sidan av. Men läs den! Den är fantastiskt fin. Jag tror faktiskt jag ska lotta ut ett ex. Alla som vill ha en pocket-Ove räcker upp en hand! Sista dag att räcka upp handen i kommentarsfältet är på fredag. Det går bra att räcka upp handen i vilket kommentarsfält som helst i kommande inlägg under veckan (däremot inte i äldre inlägg, då räknar jag bort rösten).
2 comments:
Jag vill! :)
Behöver inte räcka upp handen för jag har den själv. Men jag håller med om att det är en fin bok. Både tankvärd och en bok med viss fnissfaktor.
Post a Comment