366 dagar

Idag är min 366:e dag hemma, vilket innebär att jag går in på år nr 2 som hemmafru. Vem hade nånsin anat att jag skulle överleva?! Tiden har gått otroligt fort och jag har fortfarande kluvna känslor inför att börja jobba i augusti. Att inte få lika mkt tid med barnen, att inte kunna styra mina dagar själv i samma utsträckning, att inte hinna träna som jag vill, äta lunch med kompisarna osv... Samtidigt är jag nyfiken på förändringarna på jobbet o det ska bli skönt med en regelbunden kontakt med omvärlden. Att jobba mindre är inte att tänka på - ska jag jobba vill jag göra det fullt ut o dessutom är ju A pappaledig i höst så ekonomin tål inte att jag går ner i tid. O sen när vi börjar jobba båda två så jobbar ju A redan 80%.

Hur som helst, jag ska njuta av tillvaron i fem månader till med start nu på direkten.

Cosmopolitan

Lördag kväll, klockan ca halv 9 - och jag är helt förbi av trötthet! Uppenbarligen är jag inte längre ämnad för sena nätter på stan. Ramlade in runt halv 2 i natt efter en helkväll med mammagruppen (middag, bowling och ett par drinkar), men efter lite badrumsprocedurande och lite småprat med den äkta hälften så blev klockan 3 innan jag somnade. Sen vaknade BÅDA barnen vid 4 och låg på varsin sida om mig i sovrummet (en i dubbelsängen o en i spjälsängen) o pratade för sig själva. Vid 5 vaknade den yngre förmågan igen och ville äta - och vid halv 7 var det dags för blöjbyte och "uppstigning". Som tur var så var han nöjd med att bara få vara vaken i sängen bredvid mig, men nån mer sömn blev det inte förrän han somnade om vid 8, då fick jag sova till 11. Totalt ca 6 timmars sömn alltså, vilket väl inte är jättelite men långt ifrån tillräckligt för en sjusovare som jag! Tur det var en rolig kväll som gjorde det värt det :) Åt jättegod italiensk mat på en mysig restaurang. Nånstans strax efter förrätten hittade jag en kolsvart banan när jag letade efter telefonen i handväskan. Det säger en del om hur ofta jag använder min handväska nuförtiden. Sen pasta med oxfilé till varmrätt - och ingen plats för efterrätt. Efter mat och massa tjatter gick vi tvärs över gatan till en av stans bowlinghallar, där jag vann första serien och låg bäst till när vi fick avbryta spelet för att tiden tog slut mitt i andra. Har inte bowlat på år och dar, blir inte så ofta med småbarn, så det var riktigt kul!

Idag var min plan att julpynta, men som alltid kom jag bara halvvägs. Det är samma visa varje år, oavsett om jag varit ute eller inte kvällen innan så jag kan inte ens skylla på trötthet. Fick upp två av tre ljusstakar samt en stjärna och julgardiner i ett fönster av fyra... (Köksfönstret har inte ens fått upp nya gardiner sen jag tog ner julgardinerna där i typ mars! Pinsamt). Vad är grejen med mig och göra färdigt?! Har dammtorkat en del och inser återigen hur mycket jag hatar just den biten av städning! Jag dammtorkar några gånger per år, men inte alls tillräckligt ofta och nästan aldrig allt samtidigt, vilket väl i princip gör att lägenheten i sin helhet blir dammad ca en gång om året (vissa delar något oftare)... Imorgon är det fullt upp från morgon till seneftermiddag åtminstone, sen ska man väl försöka få till nån sorts middag med familjen också, så frågan är när resten av julpyntet kommer upp!? Jag är inte mycket för tomtar och änglar i alla hörn, långt ifrån, men gardiner och ljusstakar tycker jag ändå är mysigt... Just nu ser det dock bara ut som ett bombnedslag här. Trist men sant. På måndag ska jag o barnen (iaf E, S får nog mest ligga på en filt på golvet) julpyssla med mammagruppen och barnen. Det ska bli mysigt < 3 Tills dess: gonatt!

Från sjukstuga till sjukhus

Idag har inte varit mitt livs bästa dag. Det började redan igår, med en sjuk bebis (och därmed inställd lunch med kollegorna samt inställd träning, vilket väl iofs är sekundärt i sammanhanget men ändå förargligt). Han spydde massor och åt dåligt. Idag fortsatte det i samma stil, dessutom med torra blöjor. Ringde sjukvårdsupplysningen som ordinerade vätskeersättning samt ett besök till akuten om det inte blev bättre. Allteftersom eftermiddagen gick blev Gubbis hängigare och hängigare och eftersom han varken åt (iaf inte utan att spy igen) eller kissade så tog jag med mig honom och åkte in till slut. Doktorn diagnostiserade vinterkräksjuka och ordinerade fortsatt 2 tsk vätskeersättning var 10e minut samt mjölkersättning i den mån det är möjligt. Nu har vi varit hemma ett par timmar och Gubbis sover gott i sängen. Han hann få i sig lite mjölkersättning och ganska mycket vätskeersättning och vi fick åtminstone byta en blöja till innan han somnade - jag har nog aldrig varit så glad att få byta blöja! (Totalt har vi dock inte bytt tillräckligt många idag, bara 3 jämfört med de minst 6 som man bör behöva byta per dag och de ca 8 vi brukar hinna byta.) Ingen annan i familjen brukar drabbas av vinterkräkis och jag läste på Wikipedia (denna tillförlitliga kunskapskälla...) att ca var femte svensk har nån sort genvariant som gör en immun, så jag antar att vi andra har den varianten. Men det säger jag bara i egenskap av lekman som läst på Wiki...

Hur som haver så lyckades jag få till ett träningspass idag - men vilket värdelöst pass! 2 grader varmt och regn gjorde ju ansiktet helt iskallt redan från början (men fötterna var torra hela vägen, Gore Tex for the win!) Sen hade jag varken ork i benen eller huvudet heller, så det kändes som att jag gick lika mycket som jag sprang och jag fick bara ihop 3.9 km på strax under 27 minuter. Jaja, nya tag (och förhoppningsvis bättre resultat!) på torsdag.

Och på fredag hägrar utekväll med mammorna, håll gärna alla tummar och tår för att jag inte blir smittad av S! Ser fram emot kläder utan bebisspya, smink, italiensk mat, skvaller och ett glas vin. Har kollat menyn flera gånger på hemsidan, blir lika hungrig varje gång :) Men först ska jag ta mig igenom onsdag och torsdag utan att bli sjuk och utan att krevera eller klättra på väggarna här hemma med sjuklingen. Hur ska det gå till?! Visst kan man väl ändå ta en promenad med en sjuk bebis så länge han verkar pigg och inte spyr just för tillfället?

Gräsänka light

Dagens 2*1.2 km gick över förväntan, hurra! Och som grädde på moset så gjorde jag mitt livs första 2-minutersplanka igår, som tillsammans med övriga plankor (45 + 30 + 45 + 90 sekunder) tog igen en del av den tid jag ligger efter, men jag har fortfarande några minuter att ta igen för att komma upp till 60 minuter den här månaden. TUR att det är 31 dagar i oktober!

Det är kul att se att träningen (och kaloriräknandet...) ger resultat också! Jag har några kilo kvar ner till min inskrivningsvikt, men idag kom jag i min pre-pregnancy size på jeansen, HURRA! Målet var att komma i dem innan jag börjar jobba nästa sommar så det var ju väldigt trevligt. Undrar om jag kan tappa en storlek till tills dess, eller om det blir för mycket? Återstår att se!

A & E har åkt till kusinerna, S sover och jag funderar över hur jag ska lägga upp min helg för att få ut så mycket som möjligt av den. Hade en inplanerad lunch med en av mina bästa vänner imorgon, men den blev inställd när jag fick veta i morse att hennes pappa gått bort. Så just nu ser det ut som följer:
Fredag fm: Öppna förskolan. Sen då?
Lördag fm: Springa! Sen då?
Söndag fm: Brunch på stan? Och sen då?
Vad gör man med resten av dagen när man inte har några dagistider att passa och inte behöver laga mat åt nån annan än sig själv (vilket brukar innebära enklast möjliga med så få kalorier som möjligt - en grönsallad kanske?) Lönen (föräldrapenningen) är redan uppshoppad (träningskläder igen, nån som är förvånad?!) så möjligen lite fönstershopping... Eller en promenad om det blir bra väder!

Nu ska jag kolla på Lyxfällan och betala räkningar. Jag är glad att vi har tillräckligt med pengar och vett att hålla koll på dem. Jag har full förståelse för att folk inte alltid har så bra ekonomi, klart man kan vara arbetslös eller bara inte tjäna lika mycket som vi. Men vem vill hänga ut sin bristande förmåga att hantera privatekonomin på det sättet!? Är det 15 minutes of fame som lockar i detta reality show-samhälle? Och vem lägger 5000:- i månaden på skräpmat när man inte ens har råd att betala hyran?! (Eller så är det kanske just därför de inte har råd att betala hyran). Jag hoppas att jag aldrig blir i så desperat behov av hjälp att jag går ut i nationell tv och berättar hur dålig jag är på att hantera mina pengar! Det måste finnas andra sätt att få hjälp, för jag skulle skämmas ihjäl om jag var med i det programmet.

Sen ska jag nog kolla på nåt avsnitt eller två av DHW.

Operationer

Operation Storstädning går framåt med hyfsat resultat (apropå gårdagens inlägg). Operation Träning likaså, även om core-passen på torsdagar är något av det tråkigaste jag någonsin varit med om. Och det är inget personligt mot passen eller instruktörerna, jag har aldrig gillat core speciellt mycket innan heller, men jag inbillar mig att det är bra eftergraviditetenträning. Särskilt som jag trots allt bär omkring på närmare 7 kg bebis om dagarna. Desto roligare att springa, ser fram emot att hinna med en runda innan svärmor dyker in på lördag :) Mina Couch to 5 k-pass är ju egentligen förutbestämda hur långa de ska vara, men jag har sprungit lite längre på fyra av fem hittills. Det gör att jag det känns enklare att ta sig ut på veckans sista - för då kan jag springa så långt jag "ska" med extra bra samvete, samtidigt som det känns som ett lätt pass eftersom jag redan är van vid något tuffare!

Imorgon blir det öppna förskolan med barnen och sen handla mat inför helgens bestyr. 11 vuxna, 2 barn och 2 bebisar ska få plats här på söndag och åtminstone de förstnämnda 13 ska ha mat och fika. Fortfarande inte helt på det klara med vad jag ska bjuda på, kan bli väldigt spännande att gå på Ica imorgon! Får helt enkelt se till att äta ordentlig lunch innan så jag åtminstone inte hungerhandlar åt 13 pers...!

Nu ska jag googla recept en stund innan jag gör familjen sällskap i sovandet.

Imaginary friends

Som den housewife jag är har jag idag tillbringat dagen med mina gelikar. Inledde dagen med att lämna E på dagis vid 9, sen åkte jag till Atlanta för att hänga där ett tag. Efter en timme drog jag vidare till Wisteria Lane och efter ett par timmar där var det dags för New York. My gosh, jag är evinnerligt tacksam att jag inte har det som dem! Ffa dem i Atlanta, riktigt b*tches om ni frågar mig.

När jag och S hade hämtat E och ätit mellanmål så åkte vi till Gränby för att shoppa (i äkta housewife-anda...) Gubbis behövde lite nya kläder, det som fanns kvar efter E i storlek 62 var inte riktigt lika könsneutralt som 56 och jag är inte så genusjämställd att jag sätter på min son vare sig klänning eller rosa, så lite nya bebiskläder och en födelsedagspresent till min syster som fyller år om en månad blev det. 

A jobbar och barnen somnade strax efter halv 9, även om S vaknade igen efter nån timme men han ligger snällt kvar i sin säng och tittar på mobilen (leksaken ovanför sängen, inte telefonen) så nu har jag avrundat kvällen med ett glas chardonnay och en film, I don't know how she does it. Inte fullt lika underhållande som boken, men tillräckligt för en trött fredagkväll. Har haft svårt att sova de senaste kvällarna och bara hunnit få ca sex timmar (inkl amningsavbrott) två nätter i rad. Ska gå o lägga mig så fort S somnar om tänkte jag. Ha en trevlig helg allihop!

sniglar

Vilka i-landsproblem jag dras med! Just nu: vad ska jag göra med mitt hår?! När E var några månader klippte jag av det på längden, ungefär i höjd med käkarna (strax nedanför). Jag hade funderat fram och tillbaka läääänge på det beslutet, eftersom jag visste redan då att jag alltid ångrar mig när jag klipper av håret, men till slut bestämde jag mig för att det var rätt grej att göra. En vecka senare kändes det inte lika rätt längre och nästa gång jag träffade min frisör (som jag på den tiden även umgicks med i vissa privata sammanhang då vi hade gemensamma kompisar) så sa jag åt henne att aldrig låta sig övertalas att klippa mig så kort igen och det har hon stått fast vid. Idag når mitt hår en bra bit ner på ryggen, ett par centimeter nedanför bh-bandet för att ge lite perspektiv, och jag börjar känna att det är jobbigt långt. Det är liksom klurigt att dra allt igenom en snodd för att göra en hästsvans och då känns det för mycket. Så nu är frågan: Ska jag klippa av en decimeter (och fortfarande ha relativt långt hår) eller kommer jag ångra mig som jag alltid gör när jag klipper mig? (Och då menar jag alltid, det spelar ingen roll hur slitna topparna är eller hur få centimeter som försvinner, jag ångrar mig!) Input tack!!

Har haft en mycket produktiv dag. Eller inte, men den KÄNNS produktiv! (Det enda verkligt produktiva jag egentligen har gjort var nog att diska undan i köket). Började med att vakna vid 8, efter tre sömnlösa nätter. Gjorde i ordning barnen och åt frukost, lämnade E vid 9. Det är en gåva att få ha dagis så tätt inpå knuten, det gör morgonbestyren så mycket enklare! Att slippa knöla in barnen i bilen för att åka iväg, istället tar det fem minuter att gå (när E får bestämma farten, 2 minuter om jag går själv). Sen gick jag hem o hade skype-date med en härlig vän på andra sidan jorden. Efter det begav jag mig ut på promenad med Gubbis i vagnen, siktade på >3 km och >30 minuter, slutade på 4.25 km/43 min. Det hade regnat tidigt i morse, så vägarna var blöta och fulla av sniglar. Jag kan inte med ord beskriva känslan som uppstår i mig när jag kommer nära en snigel, att köra över dem med vagnen gjorde att jag inte visste om jag skulle spy eller gråta. Hade oavsett behövt en påse att andas i. Skitlöjligt, jag vet, men å andra sidan så trodde jag när jag var yngre att om jag cyklade för nära en snigel så skulle den bli arg, stor som ett hus och jaga mig. Och med yngre menar jag inte 5-6 år, som skulle kunna vara logiskt, utan snarare 20-25. På riktigt. Det är bara ren och skär viljestyrka som gör att jag inte skriker rakt ut när jag ser en snigel och även sniglar på bild får det att krypa i kroppen på mig (iaf foton, tecknade bilder går något bättre). Hur någon kan vilja äta dessa fruktansvärda odjur övergår helt mitt förstånd. Kom hur som hem och duschade, åt lunch, hämtade E (ibland känns det som man bara hinner lämna o hämta och inget dessemellan) och gick till affären för att handla lite. Stekte fläskkotletter till middag, E åt mer än jag! Hur är det möjligt? A vaknade och insåg att han hade missat föräldramötet som var idag (jag tänkte inte ens på att det var idag eftersom A skulle gå...) men det får väl vara så då...

När A har sina lediga dagar, som ändå är ganska många eftersom han bara jobbar 7 nätter på en treveckorsperiod och någon gång då och då jobbar ett extrapass dagtid för personalmöten m.m, så är jag oändligt tacksam att han har det jobb han har så det finns nån som kan springa iväg till dagis om jag sitter o ammar t.ex, istället för att slita upp Gubbis o slänga ner honom skrikande i vagnen. Men när A väl jobbar så är jag inte lika tacksam, för kvällarna och nätterna med två skrikande barn är ingen riktig hit...

Hur som helst, nu ska jag kanske försöka få lite sömn så jag orkar med morgondagens playdate med mammagruppen. Over and out!

En helt vanlig lördag

Vi myser på i en solig sandlåda medan lillebror sover middag i vagnen <3

(Fast det här med att ladda upp bilder från telefonen via appen måste jag nog öva lite mer på...)

Livet som lyxhustru

Tre veckor in i min nya tillvaro så ter sig livet alldeles utmärkt. Jag vaknar oftast runt 8, antingen för att jag ska lämna E eller för att hon går upp med A då. Om hon går upp med A så ligger jag mer än gärna kvar ett par timmar till och resten av tiden gör jag det som faller mig in - tränar, diskar, sover, shoppar... Trivs alldeles förträffligt än så länge!

I morse vaknade jag vid 8 och åt frukost med E innan vi gick till dagis. Kom hem strax efter 9, stoppade i en disk, duschade och väntade på att A skulle behaga vakna - det gjorde han när jag till slut väckte honom. När han hade frukostat o klätt på sig åkte vi till ICA Maxi, där vi tillbringade ca 2 timmar. Inget ovanligt, den enda skillnaden var att allt utom lite fil o mjölk skulle inhandlas till en o samma dag. Jag ska ha 30-årsfest på lördag och summan av kardemumman var en inköpslista med 47 enskilda items (och desto fler faktiska varor eftersom det t.ex. inte räcker med en liter yoghurt när man ska göra sås till 30 personer). Naturligtvis åkte vi på en avstämning när vi skulle betala så upp med fem välpackade kassar o 22 pet-flaskor - inte direkt vad vi längtade efter men är det nåt man kan slå sig i backen på så är det väl en avstämning när man har handlat som mest...

Väl hemma igen var det dags att försöka få undan allt. Ett projekt dömt att misslyckas kan tyckas, men jag tror allt ligger där det ska i kyl, frys o skafferi. Till o med det hundratal småfranskor jag bakade med E på em/kväll! Sen att en del ska fram ur frysen imorrn för att tinas upp så jag kan marinera o greja på torsdag, det är ett senare bekymmer. Jag kommer ju uppenbarligen inte ha lika trångt i frysen som nu, vilket ju kan va bra, men jag kommer inte ha lätt att stoppa allt i kylen för det som redan ligger där har ju ingen annanstans att ta vägen... Dagens I-landsproblem? "Jag har så mycket pengar att spendera på mat så jag får inte plats med allt i min lägenhet som jag också har råd med..."

Nu är klockan hur som över elva o jag ska upp med E imorrn - playdate hos "Semla" hägrar. E är rolig - på sistone har hon berättat två minnen från i somras, ett av dem var att hon badade med Selma i hennes "balja" (uppblåsbara pool på altanen). Det andra var att vi väntade på Mojje o då kissade E på sina strumpor så hon fick ha bara sina "springskor" - vilket var precis vad som hände när jag skulle hjälpa henne att kissa bakom en sten i väntan på mamma o syster efter Midnattsloppet i augusti. Det sägs att minnen kommer med språket så jag tar det som ett gott betyg att hon kan prata om saker som ligger 6-8 månader bakåt i tiden!

Gonatt.

30

Ibland är det ju tröttsamt att dela information till dem man ska, om dessa inte sprider det vidare till dem de ska. Nu löste det sig ju ändå just den här gången, men jag hade lika gärna kunnat stå där med skägget i brevlådan!

Helgen har inte börjat än, men innehåller redan massor utöver det vanliga; På fredag ska vi gå på en av Uppsalas bättre restauranger och fira min födelsedag. Har aldrig varit på just det stället, men de som har säger att det är sjukt bra mat och värt varenda dyr krona, så förväntningarna är höga. På lördag kommer lite familj (återstår fortfarande att se exakt hur många) på middag. Jag planerar att inviga min pastamaskin på ett eller annat sätt (återstår också att se exakt hur…) Och på söndag ska vi eventuellt kika på ett hus; det finns ett hyresradhus på andra sidan gatan och hon som bor där nu vill byta till en trea. Jag mailade henne i helgen och A pratade med henne idag; hon ville egentligen till en annan del av stan men kunde tänka sig att åtminstone titta på vår lägenhet, sen får vi se. Håll gärna lite extra tummar och tår att det blir bra, vi behöver mer utrymme! Huset är en 5:a på ca 108 kvadrat och har liten gård där man kan släppa ut barnen… Fortfarande nära till dagis (som sagt, andra sidan gatan), inte alltför hög hyra och vi kan ha kvar samma garageplats. Käre Gud, jag vill ha huset, amen… A har redan börjat fundera på de praktiska detaljerna kring flytten, innan vi ens vet om hon är intresserad. Själv försöker jag att ligga lite lågt ett tag till. Men det är klart, när A frågade hur vi skulle gå tillväga för att klara av det så hade jag ju redan funderat ut att vi såklart hyr ett släp, svårare än så är det ju inte! Jag oroar mig mer för hur vi ska hinna städa ordentligt, för det är ju alltid enklast att göra när lägenheten är tom – men vi lär ju flytta samma dag som hon. Vi får väl göra det vi kan innan och spara resten – och hoppas att någon ställer upp och hjälper till! Hur mycket kostar och hur lång tid tar en städfirma? Som sagt, jag ligger lågt ett tag till ;) (Och vi vet ju trots allt inte ens om hyresvärden godkänner bytet, om det nu skulle vara så att den andra kvinnan verkligen är intresserad av vår lägenhet!)

Bara sex veckor kvar att jobba. Börjar få lite separationsångest, det kommer bli konstigt att inte gå till jobbet på minst 9 månader. Men samtidigt skönt att hinna med familjen och hemmet! Jag SKA bli mer ordningsam! Det är mitt försenade nyårslöfte. Bättre på att hålla ordning och bättre på att ta initiativ till att röja när det är rörigt. För problemet är inte att jag inte ser oordningen, jag orkar bara inte ta tag i den. Grovplaneringen för våren (och ev hösten om det håller) ser alltså ut som följer en ordinär vecka:

Måndag: Spinning
Tisdag: Veckohandling.
Onsdag: Tjaa, det som faller mig in kanske? Shopping, manikyr eller en lunch med nån härlig människa. Lyxhustrulivet i en liten ask, liksom.
Torsdag: Spinning eller Core
Fredag: Städa, så det är fint till helgen
Lördag: Familjegympa med E/gymträning medan hon leker lite med barnvakterna på Friskis
Söndag: Kyrkan

Till detta planerar jag att se ungefär 4 avsnitt av Desperate Housewives per vecka. På det sättet borde jag hinna se färdigt alla sju säsonger under året. Någon gång emellanåt så tänker jag att E får vara ledig en dag eller två istället, så hittar vi på nåt kul hon och jag eller alla tre, beroende på om A jobbar och vad som ska hittas på. Naturligtvis kommer ju ingen av aktiviteterna ta en hel dag, men å andra sidan så kommer det ju tillkomma både det ena och det andra som också kräver tid (typ MVC-kontroller, lediga dagar för E, ett till barn osv). Jag har funderat på att gå och simma en gång i veckan också, men i så fall lägger jag nog in det istället för spinningen, inte utöver. Och jag tänker att jag absolut kan hoppa över ett pass i veckan utan dåligt samvete (de här två veckorna som har gått så har jag hoppat över alla pass utom ett, så det börjar bra i år!)

Lever min sista dag i 20-årsåldern idag, men till 30 vill jag bara säga: Bring it on! Jag är redo.

"Bajs"

Svägerskans sambo kom med bästa moroten för viktnedgång: En spa-helg! Jag vet inte om det blir en hel helg eller bara en dag, men spa ska det bli, när jag har gått ner 10 kg!

Fram tills dess ska jag börja tänka på vad jag säger. E har börjat prata lite, det är inte alltid möjligt att förstå vad hon säger men idag hörde både jag o A klockrent vad hon sa: Bajs. Och det var mitt fel. Jag skar mig på potatisskalaren och ur munnen hoppade ett litet ord som jag tänkte att E inte skulle förstå. Gick ut i hallen för att hämta plåster och då kom hon på att hon också kunde säga som mamma... Dags att börja vakta tungan!!

Två mammaledig veckor har snart gått till ända, lilla E var hängig hela förra veckan så då hittade vi inte på så mycket. Den här veckan däremot har det hänt saker varenda dag! I måndags var tant Jo här på lunch, sen åkte vi till kollega A, innan vi avslutade kvällen på bönegrupp hos Klintefelts. I tisdags träffade vi tant Erk, i onsdags var vi på babysång och på vägen hem blev vi inbjudna på te i tjejvillan i Kåbo. I torsdags var vi i Sthlm hela dagen, E lekte med mormor och jag shoppade. Och idag har grannarna tvärs över gatan varit här på middag. Lugnt och skönt får bli imorgon...

Nu är det dags att sova. Gonatt!