Idag är min 366:e dag hemma, vilket innebär att jag går in på år nr 2 som hemmafru. Vem hade nånsin anat att jag skulle överleva?! Tiden har gått otroligt fort och jag har fortfarande kluvna känslor inför att börja jobba i augusti. Att inte få lika mkt tid med barnen, att inte kunna styra mina dagar själv i samma utsträckning, att inte hinna träna som jag vill, äta lunch med kompisarna osv... Samtidigt är jag nyfiken på förändringarna på jobbet o det ska bli skönt med en regelbunden kontakt med omvärlden. Att jobba mindre är inte att tänka på - ska jag jobba vill jag göra det fullt ut o dessutom är ju A pappaledig i höst så ekonomin tål inte att jag går ner i tid. O sen när vi börjar jobba båda två så jobbar ju A redan 80%.
Hur som helst, jag ska njuta av tillvaron i fem månader till med start nu på direkten.
2 comments:
För min egen del vet jag att jag gillar att vara hemma just för att jag vet att jag ska jobba sen... Om planen var att för evigt vara hemmafru skulle jag bli utled. Så jag ska också njuta till max nu, fram till februari. :)
Nej, nåt helt liv som hemmafru ser jag verkligen inte framför mig! Fast kanske mest för att Sverige inte är byggt så, så det finns liksom ingen att umgås med på dagtid när barnen blivit större och alla andra mammor börjat jobba igen... Och för att jag hatar allt vad hushållsarbete heter :)
Post a Comment