On my mind

Jag har ett inte helt okomplicerat förhållande till min löpning. Det är en sorts hatkärlek mellan oss. När jag är ute och springer så hatar jag ungefär varje sekund av det och efter 20 minuter tror jag på allvar att jag ska dö om jag springer ett enda steg till (har hittills inte hittat nån empiri som stödjer den teorin dock). Men så fort jag kommer hem igen så är känns det som att jag skulle vilja ut o springa mer och när jag, som nu, inte har kunnat springa på ett par veckor av olika orsaker så kliar det i benen! Imorrn ska jag simma en sväng tänkte jag, men nästa vecka ska jag försöka komma igång o springa igen. Mitt nya upplägg är att jobba mot 10 km först och hastigheten sen, inte båda samtidigt som jag försökte med innan jag skadade mig. Hittade ett gammalt schema för 0-10 km på 6 veckor, men jag borde kunna börja nånstans mitt i eller så, och isf springa milen i slutet av månaden om allt vill sig väl? Velar fortfarande fram och tillbaka, men jag tror det är säkrast att stå över Premiärmilen i år. Satsar på Milspåret i maj istället, har anmält mig till det och till Parloppet med lillasyster P. Hur är SpringCross-banan? Jättetuff? #abstinens