Selfless good deeds

För inte så länge sen skrev jag ett inlägg om min hatkärlek till träningen. Idag hittade jag ett citat som beskrev det jag försökte få fram: Jag springer inte för att jag älskar känslan av att springa. Jag springer för att det får mig att älska känslan av att leva.

Förutom det kollade jag lite statistik på min blogg, typ hur många som kollar bloggen och var de kommer ifrån o så. Inte helt oväntat var ju de allra flesta visningarna från Sverige - men på god andraplats den här veckan kom Tyskland, följt av Storbritannien, USA, Norge - och Ukraina... (Topp 10 de senaste 7.5 åren ser ut Sverige, USA, Ryssland, Tyskland, Ukraina, Brasilien, Storbritannien, Nederländerna, Norge, Frankrike). Den senaste månaden har jag även haft besök från Kina, Libanon och Finland. Undrar just hur mycket de förstår av det jag skriver - för att inte säga var de fått tag på adressen!? Jag kunde även se vilken webbläsare och operativsystem som varit inne flest gånger. Viktig information?

Haft en mysig dag med familjen, men långfrukost i vardagsrummet (vårt kök blir olidligt varmt när solen ligger på) och långpromenad i finvädret. Barnen har varit full fart hela dagen, så nu är jag helt slut. Ska bli skönt med måndag... Funderar på om morgondagens träning blir tråklöpning på band eller svinkalllöpning utomhus... Har satt regnskydd på vagnen för att skydda Gubbis, men det vore ju bra om jag kan andas också. Väderprognosen säger -10ish på förmiddagen. Behöver ju inte bestämma mig förrän vid 11, så jag avvaktar o ser hur det utvecklar sig. Men det vore ju skönare att kunna springa ute... Håll alla tummar ni har för att det går upp till runt -5 åtminstone! Sen ska det tydligen bli varmare framåt helgen, hoppas det är på riktigt och inte bara i meteorologernas värld. Blir definitivt att springa ute onsdag + helgen iaf!

Jag har funderat en del på det där med osjälviska goda gärningar på sistone. Skrev ett inlägg om det för nåt tag sen också. Hur som helst, idag skrev jag ett mail till en ytlig bekant som varit en stor inspiration vissa dagar, bara genom sina Facebookstatusar och att se hur hon får ihop livet med 4 ungar och marathonträning. Skrev och tackade henne för det och fick ett supergulligt mail tillbaka - och så satt jag där igen, med känslan av att ha gjort något osjälviskt men ändå fått mest ut av det själv. Vad ska man göra åt det? Bara ta vara på det, antar jag, men det känns liksom så lumpet...

Jaja, whatever.