November kom, sågs och besegrades i år också, men det var knappt den här gången. Tror jag är mer påverkad av den här pandemin än jag förstår till vardags, november har varit tyngre än på många år. Jag toppade med att bryta ihop i fredags, när den första adventsstjärnan jag skulle sätta upp gick sönder och den andra likaså. Jag skrek nåt mindre konstruktivt om att ingen hjälper till och allt ska man behöva fixa själv, annars blir det ingen jul. Sen la jag mig på sängen och grät en timme eller så. Under tiden satte A upp stjärnorna, bless his soul! < 3
MEN! Nu är det slut för den här gången. Jag går in i nästa säsong full av förhoppningar. Barnen ser fram emot jul och jag gläds med dem. Deras förväntningar är mer påtagliga än tidigare, kanske behöver de också julen mer i år, eller så har de bara blivit stora nog att greppa det i större utsträckning. Reaktionerna när jag delade ut adventskalendrar till alla tre (...) idag var hur som beyond priceless. Jag hoppas bara att de inte blir besvikna när det väl är julafton...
Förutom det har jag mina små projekt här och var och ingenting blir nånsin som jag tänkt mig. Helt i sin ordning, alltså.
No comments:
Post a Comment