Welcome to the 20's

Efter en intensiv höst såg jag fram emot att gå ner till 125% i vår. Det var innan jag blev antagen till en kurs på 50%, som går över hela terminen. Ska läsa andra delen av kriminologin nu, så jag åtminstone blir klar med båda delarna nån gång. Passar således på att maxa långledigheten, genom att göra så absolut lite som möjligt, innan ni inte kommer se röken av mig på ett halvår!

Älskar mellandagsvakuumet, men med det sagt så har jul & nyår varit trevliga tillställningar, med släkt och vänner, massor av mat, familjetid, filmer och välbehövlig vila. Idag hägrar traditionsenlig bio, om bara barnen behagar vakna nån gång... Klockan är elva o jag är ensam med min kaffekopp än så länge. Som barn var jag alltid ute o letade gamla fyrverkeripjäser den här dagen. Fortfarande oklart vad de skulle användas till efter insamlandet. 

Tror minsann jag hör ett barn. På återhörande!

Livstecken

Två veckor tillbaka på jobbet och huvudet är fullt av mos. Det är ju inte direkt så att jag lämnar innan semestern och kommer tillbaka till samma sak. Det jag lämnade avslutade närmaste kollegan och det jag kom tillbaka till är det hon lämnade och en del helt nytt. Det gäller att vara flexibel!

Desto lugnare helg, då trollen är borta i tur och ordning hos kompisar. Borta en i taget under ett dygns tid, jag och A hann till och med äta middag en halvtimme helt ensamma idag, mellan lämning och hämtning. Jag tror vi kan kalla det vardagslyx, även på helgen.

Älskar att Mindhunter är tillbaka med en ny säsong! A jobbar i helgen, så jag hinner svälja ganska många avsnitt per kväll... Det är mycket fokus på Charles Manson lite överallt i år, så även här. Man skulle ju för övrigt kunna tro att jag får nog av att mata mig med destruktiva livsöden på jobbet, men tydligen inte. Om man gillar kriminal-psykologi så rekommenderar jag serien, finns på Netflix :)

Planerar just nu barnkalas, semesterresa och nyårsafton, i tur och ordning. Har inte haft sjuårskalas än, så det blir om ett par veckor. Och med "bara" fyra veckors ledighet i sommar så bokade jag en resa till Mallis med mamma. Yay! Fem dagar i Palma i oktober. Nyår kan ju kännas lite overkill att fundera på i augusti, men we're hosting och en meny kan ju inte skada att fundera över...

Nu ska jag kolla ett avsnitt till innan jag går o lägger mig.

Fantastic four

God fortsättning, alla glada! Här kommer en liten nyårshälsning från oss fyra.

Som ni ser var nyårsafton en lyckad tillställning :) Vi hade mysigt med JoA och hennes familj för tredje året i rad, det verkar ha blivit en liten tradition. God mat, spel, mestadels snälla (men högljudda) barn, fyra stycken tillsammans hörs... Klassiska nyårs-Mr. Bean lever vidare också, tack vare ToA och internet :)

Sammanfattningsvis var 2018 ett intensivt år, där saker och ting snurrade fort, först i arbetsbelastning och alldeles för nära väggen, sen i ändrade planer. Från att först ha varit på samma arbetsplats sen 2007 har jag nu bytt jobb två gånger på två år. I maj förra året hade jag en tioårsplan för mitt liv, tre veckor senare tackade jag ja till ett nytt jobb och nu sitter jag här utan plan igen. Vrider och vänder på saker och ting, väger för och emot och kommer inte fram till nånting vettigt. Har två arbetsplatser jag trivs på och samtidigt ingen som utvecklar mig just nu. Men is i magen, jag blir kvar där jag är året ut och sen tar vi nya tag. Min förra chef väckte också lite intressanta tankar i våras, som jag kanske tar tag i när tillfälle ges.

Som större delen av Sveriges befolkning tänker jag så här års att jag ska ta tag i träningen och maten igen. Var ute och "sprang" (lunkade) igår. Isgata bitvis, barmark dessemellan. Fantastisk temperatur och solsken. Mycket trevlig start på året. Idag hade jag tänkt köra pump, men fick ställa in p.g.a. skadad axel. Knaprar Ipren och hoppas på bättring över helgen. Har en tydlig plan för hur jag ska komma i form och om allt klaffar (d.v.s. om A kan tänka sig att ta semester för att vara hemma med barnen) så är jag sugen på en halvmara i Budapest i september. Det är det jag tänker träna för i vår iaf, sen får vi se om det blir av eller inte. 

Jobbet drog igång idag igen, dygnsrytmen är inte riktigt i fas efter 11 lediga dagar, så nu är jag trött. På återhörande!

Nyårslöften och sånt

2017 var ett bra år på många sätt, övervägande positiva erfarenheter och upplevelser vill jag påstå. Vad gäller kost och träning var det dock inte mitt bästa år. Av de åtta kilo jag gick ner under 2016 så gick jag upp fem igen. Träningspassen är möjligen mer lätträknade än chipspåsarna under året.

2018 är året då jag tar mig tillbaka i form igen. Jag har mål och ambitioner vad gäller såväl träning som kost. Jag tänker inte gå in i detalj på vad de innebär, men jag ska bli starkare, snabbare och piggare. Och jag ska gå ner de där fem igen. Min plan är att träna minst 30 minuter på udda datum, med undantag för

A) sjukdom (såklart)

B) intervallgruppen, om jag fortsätter med den

C) tillfälliga omprioriteringar till förmån för socialt liv.

Jag hoppas att inspirationen håller i sig även efter ledigheten. (Om inte så hann jag åtminstone med ett träningspass i år). Har även beställt en skivstång med lite vikter, för att kunna köra BodyPump hemma, eftersom jag sällan hinner till de schemalagda passen på gymmet.

Varför skriver jag det här nu då? Mest för att öka pressen på mig själv. När det är Out There så är det svårare att ta tillbaka och alla vet att man inspirerar sig själv genom att uttala det man vill uppnå högt. Av erfarenhet vet jag att Slappa i Soffan ofta skriker högre än Löpning i Regn och Mörker hemma hos mig.

Ni får mer än gärna följa mig på min resa, eller låta bli. Hejarop på vägen uppskattas, för jag vet att det kommer bli tufft. Den här ovanan att småäta stup i kvarten kan bli svårast. Helst skulle jag bli av med beteendet, men som ett första steg försöker jag byta ut det jag stoppar i munnen mot något mindre onyttigt. Hittills har det gått bra med morötter, men så är vi ju också bara på dag 1 av 365 än så länge…

Ja som sagt, glada tillrop uppskattas. Jag håller er uppdaterade på en lagom nivå.

2018, bring it on! 

2016

För fjärde året av de senaste fem jobbar A i natt igen. Vi fick till en mysig middag med familjen, sen blev det Emil-filmer för mig o barnen resten av kvällen. Jag, som vanligtvis älskar klänningar, tvingade mig själv att inte sitta i mysbyxor för E's skull, hon var helt på det klara med att vi skulle klä upp oss kvällen till ära < 3

Vi gick ut strax före midnatt för att se lite fyrverkerier, båda barnen var helt saliga och höll ut längre än jag egentligen, men de fick hållas och jag fick frysa. Väl hemma igen slocknade de på två sekunder var. Imorgon går vi på bio, jag tänkte göra det till nyårsdagstradition (vi började förra året). Kanske (förhoppningsvis) kommer det inte bli Alfons varje år, men både förra och det här.

2015 var året då vi äntligen flyttade, efter att ha bott i 7.5 år på en "tillfällig" adress (det var iaf tanken när vi flyttade in 2007). 2015 var även året då jag frivilligt cyklade för första gången på 11 år. Förutom all cancer som fortsätter finnas runt omkring så har jag på ett personligt plan haft ett rätt bra år. Flyktingarna från Syrien säger kanske inte samma sak och det skrämmer mig hur kallt vårt land och vår värld har blivit under året som gått. Teodor Kallifatides skrev det väldigt bra i dn i (förr)går:

Man kan kanske inte rädda alla.

Men man bör försöka.

Mina mål för 2016:
Att må så bra jag bara kan.
Mer tid och mindre gnäll med familjen

Önskar er alla ett riktigt gott nytt år!

2014 i backspegeln

Det börjar dra ihop sig till årskrönikor och jag ska väl inte vara sämre. Inte heller nyårsafton blev som planerat - att A skulle jobba visste jag ju, men att båda barnen skulle somna innan 21 var desto mer otippat eftersom de sovit länge på morgnarna och knappt ens sover så dags i vanliga fall. Vet inte om det var dagens pulkatur eller all mat som knäckte dem men nu sitter jag här alldeles solokvist, som vilken vanlig onsdag som helst. Hade tänkt kolla film och spela spel med E, men hon orkade inte. Det var motvilligt hon kastade in handduken, mot att jag lovade att väcka henne till tolvslaget så hon får se fyrverkerierna åtminstone. Underhåller mig själv med lite JVM-hockey så länge. Sverige öser in mål, 5-1 mot Schweiz i detta nu.

Året som gick då. Det började tufft, med mycket terapi för att ta mig igenom vardagen som människa. Det snurrade mycket på flera håll i livet, med adhd-utredning, trassligt hemma och övrigt energidränage i form av otacksamhet och konflikter samt en känsla av att inte bli lyssnad på i olika sammanhang, så allt som allt fanns det inte mycket energi att ta av just där och då. Semestern blev nån sorts vändpunkt, då vi fick fem fina veckor ihop för att laga lilla familjen. Det blev fem veckor med sol och värme och fina människor som jag levde på under hösten, jag tog mig igenom november mycket tack vare minnena från den tiden. Just november har i alla år varit en tuff tid som de senaste åren blivit värre och med förra årets sjukskrivning färskt i minnet hade jag lite ångest inför hela kalaset redan i september. Jag har förlikat mig med att jag troligen aldrig kommer må bra just i november, men jag har bevisat för mig själv nu att jag kan överleva även när det inte känns som att jag orkar.

En sak som påverkat mig mycket under året som gått är min kusin och hennes dotter. Kusin A har alltid varit en förebild för mig, när jag var barn hade jag en hemlig dröm att bli som hon - så stark, så glad, så vacker och världsvan. Jag t.o.m. skröt om henne - min kusin som bodde i Italien i flera år. Nu står jag i nån sorts beundran igen, fascination av hur hon tar sig vidare för de yngre barnens skull. Jag älskar mina barn så att det gör ont i hjärtat och jag förstår inte hur man inte går fysiskt av på mitten när man förlorar sitt barn (även om hon visserligen beskrev att det var just så det kändes när lilla T gick bort). Tanken att något av mina barn skulle gå bort är för omöjlig att ta in. Jag har skrivit det förut, men jag skulle nog grävt ner mig totalt.

Träningen har inte gått som jag har velat under året. Knappt gått alls, skulle jag säga. Många uteblivna pass och missade mål. Men jag väljer att se det positivt, det kan bara bli bättre härifrån! Nästa år ska jag bli snabbare på milen igen, men jag tänker inte jaga kilometer på samma sätt som jag gjorde förra året och jag tänker kombinera mer med styrketräning.

Avslutar det här året och går in i 2015 med nya förhoppningar och en önskan om en ljusare framtid.

Gott nytt år

Avslutade året på topp, med ett grymt träningspass på dagen och familjemys med Lejonkungen och sällskapsspel på kvällen. Okej, "Bamses dunder-fia" kanske inte kvalar in på min topplista över roliga spel, men E var desto gladare och jag vann ju åtminstone... :) Till middag blev det trerätters, med bruschetta con pomodori till förrätt, helstekt oxfilé med rödbetssallad och getostcrème till varmrätt samt hallon- och lakritscoupe till efterrätt. Rödbetssalladen (som bestod av matvete, rödbetor, spenat och sockerärtor) var sådär, men i övrigt var maten till mycket stor belåtenhet. Så pass att till och med E, som snart blir 4 år, satt still i nästan två timmar och åt! S somnade däremot redan mellan för- och varmrätt och har sen sovit sig igenom fyrverkerispektaklet och lär vakna vid halv 8 som vanligt imorgon. Som småbarnsförälder anses det väl iofs som sovmorgon, men det är ett faktum jag har svårt att förlika mig med. Allt före 9 är fortfarande mitt i natten om ni frågar mig.

Lyckades skrapa ihop 5 kilometer med 2% lutning på bandet idag, trots att det fortfarande är svårt med djupandningen (det blir ju ännu påtagligare när man försöker springa!). Temperaturen var ju perfekt för att springa ute egentligen, men halkan desto jobbigare... Sen körde jag 20 minuter överkropp på crosstrainern. Trodde jag hade klarat målet på 3000 minuter för året, men insåg när jag kontrollräknade att jag hade räknat fel på 35 minuter. Men 2965 är väl antagligen inte heller helt fel under de gravida omständigheterna första halvan av året? Dessutom har jag ju tre timmar plankor som jag inte har räknat in i det där... Den utmaningen klarade jag dock för december, 60:35 slutade jag på!

Nu rullar vi vidare mot nytt år och nya mål, eftersom jag mår bättre och blir en bättre mamma och fru som orkar mer när jag tränar regelbundet.
* 5000 minuter träning, inkl allt utom promenader som inkluderar E samt plankutmaningen.
* 1000 km löpning.
* 60 minuter vanliga plankor + 30 minuter på vardera sida/månad under hela året.
* Och såklart: mot milen på under 55 minuter.

Jag älskar mitt liv!

Nyårsplanering

Irrelevanta bloggkommentarer som inte har med det kommenterade inlägget att göra undanbedes. Har ni något att säga som inte har med det jag skriver att göra så finns mailen istället.

Hade tänkt hinna ta en lugn dag till innan nyår imorrn, men sen kom vi på att vi måste handla inför middagen som vi ska bjuda på på onsdag kväll. Och eftersom min handledare svarade på mailet idag och deadline för uppsatsen är på måndag, så antar jag att jag behöver jobba vidare på den ett tag också. Så det blir ingen lugn dag och ingen fika på stan som planerat, hoppas alla berörda parter kan förlåta mig. Fast dom lär ju kunna träffas ändå, så det är nog ingen som lider :)

På onsdag blir det trerätters, men jag vet inte riktigt vad vi ska bjuda på till förrätt. Är lite sugen på mammas krabbsallad-toast, men jag vet inte hur bra krabbsallad går ihop med spenat-pesto-fläskfilén som blir till varmrätt. Inte för att dom ska ätas tillsammans, men kan man verkligen blanda vad som helst hur som helst?? Till efterrätt blir det hur som vaniljkräm med champagnegelé (fast eftersom jag inte är den enda gravida så blir det snarare alkoholfri cidergelé) och hallon. Har inte riktigt funderat ut hur jag ska servera efterrätten dock, hade velat ha den i martiniglas, men vi har bara 6 stycken och IKEA har inga fler i lager innan nyår :( Men å andra sidan har vi fler vinglas än vi behöver för att dricka ur, så det kanske får bli till att lägga upp i olika glas helt enkelt... Måste även fundera på vad man kan göra för alternativ mat till en 7-åring, då det kommer en sån också. Det är inte helt enkelt att vara den perfekta värdinnan :)

Fick hit vårt gamla 8-bitars Nintendo från lillebror idag. Tyvärr funkar det ungefär lika bra som man kan förvänta sig av en närmare 20 år gammal tv-spelskonsol... :( Vi började med Super Mario 1 och det gick bra i ca 5 banor var, sen hängde spelet sig och efter det gick det inte att få liv i det igen. Jo, en gång, men då va inte grafiken med för fem öre, så det var som att springa i grön geggamoja och inte se vad som hände på banan. Det är såna gånger det är bra att ha spelat spelet mycket, så man vet var man ska hoppa och skjuta och hej och hå... :)

Har tillbringat dagen i Stockholm med familjen. Syster yster och hennes man kom hem från bröllops-/slippa jul-resa i går kväll så det var lite julklappsutbyten på gång hos mamma o pappa. Trevligt dag, men nu tänker jag inte lämna Uppsala igen innan Lillstrumpa kommer. Det är alldeles för jobbigt att sitta med magen i bilen så länge! :(

Och apropå nyårsblåsan som jag började fundera på i oktober, så kan jag meddela att det blir till att "återanvända" samma klänning som jag hade på systers bröllop i somras. Den får magen fortfarande plats i och dessutom kostar det mig inte ett öre :)

Satt igår kväll på försäkringskassans hemsida för att försöka få ordning på föräldraledighetsdagarna framöver. Vilket gytter! Den sidan är inte särskilt användarvänlig alls. Det hela slutade med att jag tar ut ersättning för några dagar jag inte fått ersättning för från jobbet, för utbildningar o sånt, och några dagar semester. Sen hoppas jag att Lillstrumpan kommer när den ska, så jag slipper ta ut alldeles för många dagar "i onödan" (rent ekonomiskt är det ju ett måste, men det känns ju dumt att va mammaledig utan bebis...)

Nu börjar det bli dags att ta mina sammandragningar (som har vart mååånga dom senaste dagarna) och gå o sova.