Två månader utan träning och 15 veckor gravid gör tyvärr inte sitt för att framhäva den kropp jag faktiskt var rätt nöjd med för tre månader sen (och större delen av förra året om man får vara ärlig). Just nu känner jag mig som en bulldeg på jäsning. (Vill för övrigt dra mig till minnes att det var så jag såg på mammas mage när lillasyster var liten, en bulldeg. Och så funderade jag var tejpen var, för hur hade bebisen kommit ut om inte genom ett hål i magen?) Men just nu känner jag mig mest som barbapappa. Eller möjligen då barbamamma. Oformlig. Och missnöjd (vilket jag inte vet om barbafamiljen är). Träningen har inte heller börjat så bra i år. Tänkte åka o träna en sväng efter torsdagens halvdagsjobb, men E spydde sex ggr i tisdags kväll så resten av veckan gick åt till vab och ingen träning hanns med.
Tänkte sova tidigt men vaknade igen o kunde inte somna om, så nu sitter jag här o kollar på New moon, vilket å andra sidan var min första plan för kvällen. Trevlig helg alla!
3 comments:
Det låter inte som om du är på så bra humör, varför inte försöka vända på det hela. Gläd dig istället för att Ester ska få ett syskon och var rädd om henne (det är du säkert).
Vad spelar det för roll att din kropp bli större och större, det är helt normalt, när man väntar barn.
Bättre att humöret inte sviktar, du kan ju träna lite efter istället, om det finns tid, för det. Är det så viktigt?
Bli inte arg på mig, jag vill er bara väl. Svärmor Mita.
Finns det nåt vackrare än en gravidmage? Gläd dej åt den. Det gör vi andra ;)
jag fattar känslan, för mig kom den dock senare än efter 15 veckor =) "å vad jag ska träna efteråt" var mitt mantra (och nåt jag också ofta berättade för Snyggo för att han inte skulle oroa sig över min stora kropp. Vilket han verkligen inte gjorde). Jag kunde tyvärr inte hålla på så mkt under tiden pgr av kroppens begränsningar, men det har verkligen blivit en nytändning nu efteråt! Men nej, tyckte inte att det var roligt att vara barbamamma, även om det är för en god saks skull =) Kramis
Post a Comment