Egenvård

Veckan bjöd på skolstart och slitna troll. Ettan och femman, F E M M A N. Jag som tyckte de fyllde tre nyss. Fotbollen har också dragit igång, ju-jutsun ska vi tydligen inte fortsätta med. Den här terminen ska vi testa jazzdans istället. Sen börjar väl schackklubben och teatern snart också. Vi har det vi gör, alla dar i veckan och när jag ska hinna träna eller så själv vet jag inte alls. Köpte ett nytt träningskort ändå, kunde inte motstå dealen om halva priset på ett årskort på NW. Det var där jag hängde som mest för några år sen, innan jag bytte jobb och insåg att jag aldrig hann hem till några pass, så då sa jag upp kortet. Sen insåg jag att jag behövde komma igång med träningen igen, så då köpte jag kort på ett annat ställe. Sen insåg jag i somras att jag inte utnyttjade det, så då sa jag upp det igen. Och nu har jag tydligen köpt ett nytt ändå. En av anledningarna till att jag sa upp det senaste var att det inte fanns bastu på den närmaste anläggningen och att jag inte alltid orkade åka iväg för att träna, men nu har jag bastun på gång- eller cykelavstånd, så då kanske det kan bli nån ordning på det? (Som jag ju alltid inbillar mig att det ska bli).

Fyra veckors ledighet inte var tillräckligt för att hitta min energi och jag gör vad jag kan för att härda ut just nu. Inte mer än så.  Med ett vik som inte känns särskilt utvecklande tittar jag nu och då på nya tjänster. Sökte en spännande för några veckor sen, men rekryteringen avbröts och ska tydligen börja om nästa vecka, med "justerade kvalifikationer". Hoppas att de nya kraven fortfarande matchar min profil, att de inte helt plötsligt ska ha en civilingenjör eller nåt annat dumt. Det är svårt att hitta något som känns utmanande nog efter tolv år, om man nu inte vill byta spår helt och hållet. Det är ju ett alternativ, men roligare att hitta något där jag kan använda det jag kan och samtidigt utvecklas själv. Var på en intervju i somras, men tackade för mig redan samma kväll. Hoppet går upp och ner i takt med annonserna och det som sen följer.

När vardagen känns oinspirerande får man maxa helgerna istället. Den här bjöd på tjejmiddag och svampplockning, much needed kvalitetstid med bra människor och mig själv. Nästa helg har också potential att bli bra. Vi kör försenat sjuårskalas på fredag, hoppas på finväder så vi kan grilla hamburgare på gården. Sen åker jag o Ah på tjejhelg lördag-söndag. God mat, helkväll på stan och spa står på agendan. Förhoppningsvis lite shopping eller nåt annat skoj också, men framför allt mycket prat och mindre sömn.

Slickar mina sår

Fick nys om ett spännande jobb innan jul, en chefstjänst som jag sökte när annonsen kom i februari. Jag kom långt i rekryteringen, men snubblade på målsnöret, där det till slut stod mellan mig och en person med 20 års chefserfarenhet. Svårslaget. Hela processen har tagit väldigt mycket av min energi de senaste nästan tre månaderna och efter att ha fått veta i onsdags att jag inte fick tjänsten så har luften gått lite ur mig. Känner att mitt senaste jobbyte inte riktigt blev vad jag hade tänkt, i form av personlig utveckling och så. Nu ägnar jag några dagar åt att slicka mina sår, sen ska jag fundera på hur jag går vidare med livet och hittar nya utmaningar utan att tulla på vissa grundkrav jag har.

Det finns andra delar som också tar energi, men de är för personliga för att dela här. Med det sagt så ville jag bara hälsa att jag lever även om jag inte hörs av så mycket.

Sportlov m.m.

Jaha, så gick det drygt två veckor till av livet innan jag fick tummen ur att höra av mig.

Ägnade sportlovet åt att kulturförkovra mig och dottern. En resa via mamma o pappa, till Göteborg med massa kul på agendan och sen tillbaka till mamma o pappa ett par dagar till. I Götet hann vi med både Universeum, en kväll på Operan (Ringaren i Notre Dame, jag blev sugen på Paris igen) och utställningen om Titanic (som för övrigt kommer till min egen breddgrad i sommar, ifall någon är intresserad). Fyra dagars välbehövlig semester, men tid som behöver jobbas ikapp nu. Flexlistan går plus, men jag känner mig för tillfället pigg och full av energi, tack vare solen som har skinit de senaste dagarna. Overkligt hur känslig man (= jag) kan vara för sånt där.

I övrigt har de senaste veckorna varit en känslomässig berg- och dalbana, som kanske landar snart? Osäkerheten består fortfarande, men just idag finns det väldigt mycket tacksamhet till en särskild vän (du vet vem du är! < 3) Saker och ting rör ju på sig hela tiden i livet, ibland mer än annars. Just idag kanske det saktade ner något. På fredag kanske ännu lite mer, för den här gången. Jag hoppas för all del att det aldrig stannar helt! Men den senaste tiden har varit lite för orolig, med sömnlösa nätter och stress av olika slag. Vore skönt med lite mer lugn och ro en period.

Min närmaste kollega när jag började på min nuvarande tjänst förra året, hon som jag jobbat med till o från sen 2007 och som försvann vidare tre månader efter att jag kom tillbaka, hon har bestämt sig för att komma tillbaka igen. Hon bytte gick också till Frivården, men längtade också "hem"... En klient frågade mig en gång, precis i början av min frivårds-karriär, "Varför bytte du från SiS? Det är ju där du kan göra skillnad!" Det tog jag med mig i ett och ett halvt år, tills jag bytte tillbaka. Jag bär hans ord fortfarande med ömhet.

En resa har jag bokat också, med mammorna. Vi åker tydligen till Kiev i maj! Vad gör man i Ukraina? En dagsutflykt till Tjernobyl!? Gå på spa tänkte vi iaf. Och bara njuta. Om någon har varit där så får ni gärna tipsa om upplevelser man inte får missa :)

Vilken vecka

Ingen ordning på den här veckan. Onsdagens standardlunch med kollegorna blev inte av och natten till torsdag var jag vaken och funderade på livet mellan 01.15 och 03.30. Gick upp o drack vatten efter att ha snurrat runt i sängen i drygt en och en halv timme, sen somnade jag om, på soffan, med Starscream som sällskap. Ingen ordning på nånting. Glad och pigg som en livs levande zombie på torsdagen. Tur då att Psykologen behövde en frivillig att öva på :) Det är en win-win, fyra träffar med fokus på MIG, fast lika mycket för hennes och hennes utbildnings skull.

Upp och ner-veckan ledde till noll fredagsfeeling idag, inte förrän jag gjorde tacos med barnen och sen såg På spåret med dem. A jobbar helgen och jag laddar för alltifrån kalas till studsmattepark till Mello till fotbollsträning (klockan 8 på söndag morgon, vem bestämde det!?). Tänkte värma upp med Återstoden av dagen, men insåg en timme in i filmen att det egentligen var Höstlegender jag kollade på. Nåja, den har jag ju inte sett innan och Anthony Hopkins som Anthony Hopkins. Fixat och donat med lite andra små projekt ikväll också, men nu ska jag sova en skvätt.

In her shoes

Det har varit en lång helg, med svärmorsbesök och förkylning. Svärmor har åkt hem men förkylningen stannade kvar och gör sitt bästa för att förpesta min tillvaro. Likaså E. Tur är det väl att hon stannar iofs, men måste ungen passa på att vägra sova just den enda kväll som A är borta? Detta ledde dels till att jag fick min ensamkväll förstörd och dels till att jag blev skogstokig på tramsungen. Suck, över en timme tog det för henne att somna, trots att jag satt med henne. Why oh why... När hon väl somnade sen, strax efter nio, tänkte jag passa på att se en chick flick, In her shoes, eftersom det aldrig blir av när A är hemma. Jo, tjena. Först ville dvd-spelaren öht inte starta, tog mig fem minuter bara att slå på power-knappen (och det beror inte på min tekniska inkompetens). Sen fastnade filmen, jag missade en viktig replik och skulle spola tillbaka för att se vad som sas. Då hängde sig filmen. Två gånger. Till slut gav jag upp, fick igång filmen och spolade inte tillbaka nåt mer. Den var inte så bra, ganska klyschig, typisk Hollywoodrulle. Två pumpor av fem, inte mer.

Apropå mitt nya jobb som jag tänkte få så ska jag på intervju på fredag, så nu kan ni börja hålla tummarna eller en be en bön, vilket som passar er bäst.

Nu ska jag sova.

Reclaim the blog

På allmän begäran kommer här en uppdatering av mitt liv den senaste tiden:

Min detox gick bra. I 2½ dag... Sen kom lillebror förbi med fika, så då la jag all disciplin på hyllan och där ligger den kvar. Jag har tänkt att jag ska ta tag i det igen, men kommer hela tiden på ursäkter för att slippa - är det inte middag med vänner så är det födelsedagar som måste firas... För det är ju trots allt mycket roligare att äta gott än att bara knapra broccoli! (Inget ont om broccoli, jag älskar broccoli, men det blir lite tradigt i längden...) Kanske att jag börjar om i februari, när E har fyllt år och sista tårtan är bakad för den här gången. Jag är ju sugen på att tappa lite vikt, så är det ju, men å andra sidan så har träningen haft jullov lite för länge också, så jag kan ju börja i den änden... Jag försökte komma igång förra veckan, men jag hann bara träna en gång och då räknas det ju liksom inte. Imorgon ska jag ta med mig E och gå på ett styrkemedelpass på Friskis, sen på torsdag ska jag träna med kollega A och efter det så SKA jag komma igång o åtminstone hinna med ett par pass i veckan. Barnvaktspassen på Friskis två gånger i veckan är ju perfekta, men det på onsdagar krockar med öppna förskolan. Men jag hinner gå på måndagar och sen får väl helt enkelt A ta hand om E nån kväll i veckan så att jag får nån ordning på det här. Jag förstår dock inte hur det är tänkt att man ska hinna med allt detta - familj, träning, socialt umgänge - när jag börjar jobba igen. Nä, det där är för desperata hemmafruar med rika män, och även om A blir elektriker och får schysst lön på det så kommer jag aldrig bli hemmafru. Jag saknar jobbet alldeles för mycket.

Apropå jobb så vet jag inget mer om nya tjänsten. Jag mailade chefen om en annan grej häromdagen och passade på att fråga, fick till svar att de håller på att kalla till intervjuer (det är tre tjänster som ska tillsättas på olika avdelningar). Sen har jag inte hört nåt mer så jag går i väntans tider...

Jag inser när jag tittar tillbaka på det senaste årets inlägg att min blogg verkar ha tagits över av en liten tramsunge. Så gott som alla inlägg handlar om E, vilket kanske inte är så konstigt. Men nu har hon ju trots allt en egen hörna, så därför tänkte jag försöka återkräva mitt lilla space i cyber. Från och med nu så ska mina inlägg handla om mig. Sen är det ju svårt när man är mammaledig, för allt som händer kretsar ju kring E på ett eller annat sätt... Men för att inte tappa bort mig själv i allt mammande så måste nånting hända. Jag måste väl tänka på NÅNTING annat ibland? På sistone har det iofs varit en del tänkande av lite känsligare karaktär, som inte lämpar sig för ett öppet forum och då blir det lätt att allt handlar om öppna förskolan och blöjbyten istället...

Men för att fortsätta på den inslagna banan (min blogg, mitt liv) så har jag funderat mycket på vänner på sistone. När jag var yngre hade jag kompisar och så hade jag vänner. Vännerna var närmare än kompisarna och dem kunde man dela djupare saker med. Nuförtiden inser jag att det finns kompisar, vänner, bekanta, kollegor, fb-friends och msn-kontakter och alla är på olika nivåer (även om vissa ingår i flera kategorier). Detta i samband med att jag har träffat vissa gamla vänner på sistone och inser att det inte finns nånting kvar att bygga en relation på, gör att jag har funderat på vilka som är mina verkliga vänner. Som grädde på moset frågade A häromsistens vilka fem vänner jag skulle välja om jag bara fick ha kvar fem. Några var superenkla, några var svårare (och jag tänker inte dela den listan med någon annan än A, för att ingen ska bli besviken). Femteplatsen var svårast, för där var det många som ville vara med och slåss... Det jag tyckte var intressantast var att nästan ingen av de jag skulle satt på listan för 10 eller 5 år sedan fanns med den här gången. Några namn är förstås bestående, men många av mina gamla närmaste vänner var inte ens med i diskussionen nu. Jag antar att det är livets gång, man växer åt olika håll, förändras, glider isär. En fd nära vän som jag trodde skulle vara min vän livet ut har jag haft jättesvårt att släppa taget om även fast jag inser att vi inte har något kvar. Det har varit mycket prestige från min sida, jag har varit för stolt för att säga att vi inte är vänner längre efter alla dessa år även fast vi bara har haft minimalt med kontakt och egentligen inget att prata om, men nu har jag hittat nån sorts frid i det. Tyvärr. Fast ändå skönt. Det är konstigt det där.

Nu blev det ett väldigt långt inlägg, håll till godo för man vet aldrig när det kommer nåt nytt! :)

Femminutersmetoden

Femminutersmetoden är omtalad bland småbarnsföräldrar och nu tänker jag ge mig in i debatten efter att ha testat den två kvällar: Jag känner mig elak och omänsklig! Igår låg E och skrek o grät om vartannat i en timme innan hon somnade, och vi tittade in var femte minut och sa att allt va bra. Klart det inte var bra som hon skrek! Nu ikväll gav jag upp efter en halvtimme, jag klarade inte att lyssna längre så jag tog upp henne och lät henne somna i famnen. Det gick på några minuter. Till saken hör att både igår och idag var hon så trött innan jag la ner henne i sängen att hon inte orkade hålla ögonen öppna längre, men så fort hon blev ensam i rummet utan att ha somnat i famnen först så blev hon lessen. Vi får se hur vi gör imorgon... :/

Förutom detta lilla trubbel på kvällskvisten så har vi haft en mysig dag jag o E. Vi började med att gå på babysång i Pingstkyrkan i förmiddags, där E levde runt som det yrväder hon är. Hon skulle behöva äldre syskon att leka med, hon trivs så bra med de äldre barnen som kommer dit med sina småsyskon. Lite svårt att ordna dock... Efter sjungandet så gick vi o åt lunch med några av E's små kompisar och deras mammor, mycket trevlig mammalunch efter lååång tid utan! Inte utan lunch, men utan mammorna. Toppade lunchen med en chailatte och för att få bort det dåliga samvetet över den så tog jag o E en promenad hem från stan, tog ca 1½ timme. Nu har jag ont i knäna eftersom jag tog helt fel skor för promenad i morse, men skönt var det!

A gör musik och nu ska jag fylla i en dagisplatsansökan inför nästa höst. Håll tummar o tår att det ordnar sig med nya jobbet, så att E kan få gå på den förskolan jag vill (som öppnar 7.15 = funkar inte om jag inte får nya jobbet).

Behandlingssekreterare?

Ja, nu när annonsen är ute på arbetsförmedlingen och offentligajobb så är det väl officiellt nog för att kläcka ur sig här: Jag har sökt nytt jobb. Eller snarare ny tjänst på jobbet. Det är en tjänst som min chef har sagt i två år att hon vill att jag ska ha, men det har inte funnits pengar till en sån tjänst förut. Men nu som genom ett trollslag mitt i finanskrisen så finns det tydligen pengar till den och när chefen säger åt mig att söka så gör jag det. Så sent som för ett par veckor sedan så sa jag till A att jag inte är sugen på att gå tillbaka till kvälls- och helgjobb när E börjar på dagis, så förutom att det är en ny utmaning så passar det mig väldans bra med kontorstider... Nu har jag ju visserligen inte fått tjänsten och det finns ju inga hundraprocentiga garantier även om jag (och alla mina kollegor) räknar med att jag får den... Så håll tummar och tår en stund är ni snälla! Ansökningstiden går ut 17e december, sen är det bara att vänta en stund till.

Jag o E fick som sagt våra vaccinsprutor igår, med en värkande arm och en natt med feber som följd. Armen var min och febern stod E för. Men idag har det varit full fart framåt igen, jag tror vi måste låta henne börja sporta när hon blir lite större så att hon får utlopp för all energi. Fotbollarna är ju populära att leka med iaf... Imorgon hägrar babysång i pingstkyrkan, sen om vädret tillåter så blir det en promenad hem efter lunchen. Idag var det fint, men det hade jag ju inget för eftersom jag ville hålla E hemma en feberfri dag innan jag släpar ut henne... Slutade med att jag hamnade på gymmet med senaste numret av Vi Föräldrar istället, tycker det är så smidigt att ha nåt att läsa när man cyklar/trappar/springer. iPoden glömde jag dock hemma. På torsdag funderar jag på ett Core-pass, men det ligger lite väl sent på kvällen för att funka optimalt med resten av familjen. Vi får se, kanske blir nåt annat på torsdag och Core nån annan dag när det finns ett tidigare pass. Nu ska jag snart hoppa i säng, är ju så groteskt trött på mornarna, fast E sover ca 6-8 timmar i sträck, äter lite välling och sen sover lika länge till. Hon vaknar sällan före 9 så jag har absolut ingenting att klaga på, men det är svårt att komma upp ändå. Hur som, ska vi till babysången imorgon så lär vi kliva upp vare sig jag vill eller inte. Gonatt!

Gott nytt år

Jaha, så va d nytt år igen då. Nytt år, nya öden och äventyr, sorger ochglädjeämnen och framförallt just nu "nytt" jobb. Känns som en skön start på året :)

Nyår firades hos Ja utanför Örebro. Vi for dit i söndags, jag, A, E o Jo i en liten Ka. Trångt värre! Men fram kom vi. Runt tiotiden på söndag kväll insåg jag att jag inte hittade mina p-piller och eftersom vi inte planerar barn än på ett tag så blev det en aning dramatiskt. På måndagen for jag ner till apoteket i byn (eftersom det här va utanför Örebro). Dom hade tyvärr inte rätt sort inne, men var väldigt hjälpsamma och kollade upp var dom fanns inne i någorlunda närområde samt öppettider på det apoteket, eftersom d trots allt var nyårsafton. D hela slutade med att jag fick fara inte mindre än fyra mil enkel väg för att få tag på en ny karta!

Efter den lilla fadäsen badade vi bastu och lagade nyårsmiddag, bytte om och fixade hår och smink och allt sånt där. 10 personer blev vi till middagen, men 2 av dom for hem innan midnatt, tråkmånsar! Vi andra var kvar tills idag och ägnade natten åt att bränna lite raketer, dansa, prata, spela spel och slutligen "kolla" på film. Jag somnade på soffan, kvart över ett! A väckte mig vid 2-tiden och jag gick o la mig i sängen istället.

Idag har större delen av dagen gått åt till att sitta i bilen. Inte mindre än fem timmar tog det hem, inklusive en kaffe, en tankning, en lunch och ett frukostinköpsstopp på Ica på vägen. Skulle fylla på spolarvätska oxå, men eftersom vi höll på att göra 17 saker samtidigt just då så glömde jag att spä ut den med vatten, så d måste jag göra imorrn på vägen till jobbet. Idag gick d ju bra eftersom d regnade/snöade hela dan så rutan höll sig oskitig ändå...

Min Space-knapp har lagt av, så nu e jag less på d här. Tar för mycket tid att bråka med den. Ska gå och bråka lite med A's dator istället, se om jag kan få gjort en grej där som inte funkar på min dator... God fortsättning!

I got it!

6 månaders provanställning med början nästa vecka :)

Göran

Natten till idag spenderades, f'låt alla språkpoliser, TILLBRINGADES på akuten. A blev halshuggen i fingret av en trasig spegel som for som en giljotin igår, typ runt 7-tiden, alldeles innan vi skulle få julfests-besök. Vi plåstrade om lite, bytte plåster ett antal gånger under kvällen och vid elva hade d fortfarande inte slutat blöda, så då ringde vi sjukvårdsrådgivningen som sa "Åk till akuten!" Och det gjorde vi. Kom in 23.23, fick sitta i väntrummet till närmare halv tre, då fick vi komma in till en uska som tvättade lite o sa att vi skulle vänta tills doktorn kom. D gjorde hon strax före halv fem... Hon titta, bedöva (en spruta som knappt tog) och klistra. Sen fick uskan sätta på kompresser o bandage o allt sånt där innan vi fick gå därifrån. Kom hem vid fem, tog en dusch och gick o la mig, somna typ kvart i sex och fick sova hela tre timmar innan d va dags att träffa Göran.

Ja, nu har jag träffat Göran. Sa till honom på en gång att jag hade vart på akuten hela natten, ifall jag verkade en aning trött och disträ... Han lovade att komma ihåg det om jag på nåt sätt försvann ut i intet, men d kändes som att d gick ganska bra, hoppas att han och Big Boss (eller egentligen Little Boss, hon e ju "bara" avdelningsföreståndare...) oxå tycker d... Får väl se va d lider antar jag... :)
(OBS! Bilden är fingerad. Mannen på bilden har ingenting med Göran att göra!)

Senaste tiden har vart full av öden och äventyr, mer öden än äventyr dock. Vi fortsätter kampen, var gärna med oss i bön!

Moving on

Det är dags att ta nya steg i livet. Den här gången handlar steget om att gå vidare till nästa anställningsintervjunivå. På tisdag ska jag träffa Göran, konsulenten som bestämmer om jag är lämplig för jobbet eller inte. Dom som redan har fast tjänst säger att om man får träffa Göran är man så gott som klar, men jag tänker inte ropa HEJ riktigt än... Däremot kan ni alla gärna få hålla en tumme eller tre på tisdag kl 10.00! Sitter på jobbet nu och fyller i lite personlighetstester som Göran vill läsa imorron för att skapa sig en bild av mig och det är inte helt enkelt att veta vad dom vill att man ska svara... :/ Vad stämmer mest, vad stämmer minst? Hur ska jag veta d...

Hur som helst... Nu ska jag återgå till mina tester så jag hinner klart innan jag ska åka hem... Tjong!

dag 1 & 2 på nya jobbet

Yesterday morning var brutal! Klockan ringde obarmhärtigt redan före 6, bara att kliva upp och åtminstone försöka se glad ut. Gick iväg till bussen vid halv 7. Minusgrader, mörkt, frost på gräset. Och allt detta för att hinna till jobbet till 8... Trots att d bara e två mil dit... :/ Vi M Å S T E skaffa en bil, snarast! D skulle bespara mig två timmars resväg varje arbetsdag... Plus att sista bussen går halv tolv tillbaka till stan, vilket ju e lite förargligt när man slutar vid midnatt...

Hur eller hur, jobbet känns jätteroligt so far! Trots att en av killarna talade om idag att han inte ville att jag skulle få mer jobb och att han hatade mig. Redan liksom... Men d betyder ju iaf att jag har gjort intryck på han på nåt sätt :) Och Henrik talade ju om att han hatade mig i ett år och ändå har jag aldrig fått en så go kram av en sexåring som jag fick när jag lämnade honom... Så jag överlever :) I övrigt har dan vart lite stökig, lite osäkerhet i gruppen, men grymt mycket intressanta personligheter både bland killarna och personalen! Me like this, även med sk obekväma arbetstider :) Tredje dan imorrn, sen får vi se när d blir nästa gång... Om killen som hatar mig får som han önskar så blir d iaf inget mer på den avdelningen, men d e ju å andra sidan inte han som bestämmer d... :)

Sovdags, för länge sen. Kommer mer uppdateringar efter imorgon nån gång...

No more CSN?

Om så bara ett timvik så e d iaf ett jobb :D Jag fick anställningen på Bärby. Som sagt, ett timvik, men d e iaf en fot in o en merit i CV't. Dessutom har jag hört rykten om att d ska komma ut fasta tjänster oxå under hösten, så vem vet...

I don't want it...

Ok, så intervjun gick ok igår, gjorde inga major mistakes. Dessutom finns d chans att få jobba fler timmar, om man vill jobba kväll varannan vecka, så att d går att överleva på d. MEN min magkänsla säger mig att jag inte ska jobba där! Hur förklarar o rättfärdigar man d för arbetsförmedlingen, att man va tvungen att tacka nej till ett jobb pga magen?! Jag får väl helt enkelt hoppas att kvinnan som sökte känner samma sak, så att jag inte ens får jobbet... Hon skulle höra av sig inom några dar, så jag får väl veta efter helgen eller nåt antar jag...

Däremot ringde dom från Bärby ungdomshem ett par timmar efter intervjun, dom vill att jag ska komma på intervju på måndag. Hoppas d går bättre... Nu ska jag iaf plugga liter lagar, typ SoL o LVU, så jag vet vad dom jobbar utifrån åtminstone.

Imorrn hägrar Stockholm, undrar om jag kommer få nån lunch eller inte... :)

att jobba eller inte jobba...

Jag är i valet o kvalet. D ringde en kvinna idag, jag hade sökt jobb hos henne som personlig assistent och nu ville hon träffa mig för en intervju. Jobbet e kanske inte d jag helst av allt vill ha, men ALLT känns mer intressant än franskan just nu. Valet och kvalet består i att d e ett halvtidsjobb och jag vet inte om jag har råd att ta det... Om vi ska överleva så krävs d en GRYM timlön... Visst kan jag försöka hitta ett till halvtidsjobb att sysselsätta mig med dom varannan veckor som jag inte behövs hos henne, men hur lätt e d?

Hmm, valet och kvalet, intervju på torsdag, måste höra om d finns möjlighet att få fler timmar... Annars hoppas jag vidare på ett annat/till jobb...

Nu ska jag gå o äta varma mackor o hoppas att A klarar att äta nåt oxå. Han kom hem igår med migrän, låg o krama toastolen i en halvtimme innan han tog en dusch o va i säng före sju. Sen låg han där till 11 i förmiddags och orkade inte röra sig, förutom dom ggr han va tvungen att upp o spy igen... :( Ätit har han inte gjort sen lunch igår, vilket börjar bli uppemot 30+ timmar nu, så d e väl på tiden...

*Rrrriiiing* Ilsken äggklocka, gotta go...