Femminutersmetoden är omtalad bland småbarnsföräldrar och nu tänker jag ge mig in i debatten efter att ha testat den två kvällar: Jag känner mig elak och omänsklig! Igår låg E och skrek o grät om vartannat i en timme innan hon somnade, och vi tittade in var femte minut och sa att allt va bra. Klart det inte var bra som hon skrek! Nu ikväll gav jag upp efter en halvtimme, jag klarade inte att lyssna längre så jag tog upp henne och lät henne somna i famnen. Det gick på några minuter. Till saken hör att både igår och idag var hon så trött innan jag la ner henne i sängen att hon inte orkade hålla ögonen öppna längre, men så fort hon blev ensam i rummet utan att ha somnat i famnen först så blev hon lessen. Vi får se hur vi gör imorgon... :/
Förutom detta lilla trubbel på kvällskvisten så har vi haft en mysig dag jag o E. Vi började med att gå på babysång i Pingstkyrkan i förmiddags, där E levde runt som det yrväder hon är. Hon skulle behöva äldre syskon att leka med, hon trivs så bra med de äldre barnen som kommer dit med sina småsyskon. Lite svårt att ordna dock... Efter sjungandet så gick vi o åt lunch med några av E's små kompisar och deras mammor, mycket trevlig mammalunch efter lååång tid utan! Inte utan lunch, men utan mammorna. Toppade lunchen med en chailatte och för att få bort det dåliga samvetet över den så tog jag o E en promenad hem från stan, tog ca 1½ timme. Nu har jag ont i knäna eftersom jag tog helt fel skor för promenad i morse, men skönt var det!
A gör musik och nu ska jag fylla i en dagisplatsansökan inför nästa höst. Håll tummar o tår att det ordnar sig med nya jobbet, så att E kan få gå på den förskolan jag vill (som öppnar 7.15 = funkar inte om jag inte får nya jobbet).
No comments:
Post a Comment