Kroppen och jag

Min kropp samarbetar inte. Det är som att varje gång jag bestämmer mig för ett morgonpass så kontrar den med att vara vaken 1-2 timmar mitt i natten. Why!? Vaknade 1.29 i natt, tittade på klockan och tänkte att det var fyra timmar kvar till dags att gå upp. 3.03 tittade jag på klockan sista gången innan jag somnade om... Behöver jag säga att jag inte orkade gå upp 5.30 för att springa? Jag fattar inte riktigt grejen, är de nån sorts stress eller nervositet som ligger latent och stör? Nu ser jag iaf fram emot långhelg. A och E åker till Linköping, kvar blir jag, S och joggingvagnen. Perfekt! Synd att det ska regna hela helgen, men tur att jag har regnskydd till vagnen och gore tex i skorna.  Utifrån min givna form så känns det aktuella halvmaraschemat inte riktigt reellt, men jag tar det för vad det är. Jag tänker inte ha dåligt samvete om jag utesluter nåt pass här och var och jag tänker inte bli ledsen om jag springer på över 2 timmar i höst. Jag ser schemat mer som en grund att stå på, för att hitta den rätta variationen mellan passen. Men att gå från 2-3 korta pass i veckan till 5 rätt långa känns varken sunt eller som något jag egentligen har tid med. Jag borde ha förberett mig bättre, men det gjorde jag inte. Nu gör jag mitt bästa härifrån.