Långpass light

Ligger på golvet och foam rollar benet samtidigt som jag skriver det här. Känns fullt normalt och det är inte alls svårt att stava...

Hade 11.5 km på agendan idag och inte ett enda helt milpass i benen sedan början av november  - snart 7 månader. Bestämde mig för två saker: 

1) det fick gå exakt hur långsamt som helst och 2) jag satsade på att springa så långt jag orkade men med all rätt att bryta om det blev för jobbigt. 

Resultatet? 

Det gick verkligen exakt hur långsamt som helst. Dels för att jag sprang med vagnen, mest för att jag är otränad och lite för att det var några jobbiga backar. 

Jag ska (mot-)villigt erkänna att jag gick nån minut här och var. Mellan 9e-10e gick jag dessutom en ganska lång bit när jag stötte på en upptrampad kostig där det inte gick att springa med vagnen.
Jag brukar springa där i vanliga fall, men underlaget var alldeles för ojämnt för vagnen. 

Summa summarum av kardemumman så slutade jag på 11.1 km, för då autosparade klockan och stängde av sig (missade att ladda batteriet innan). Hade inte det hänt så hade jag sprungit klart mina 11.5, men nu gav jag upp när klockan gav upp. 

Jag har knäckt milen igen, på en tid jag är långt ifrån nöjd med. 

För nåt år sen sprang jag åtminstone 20-30 sekunder snabbare per kilometer med vagnen på samma distans. Utan vagnen sprang jag nån kilometer till men ändå flera minuter snabbare än idag. 

Jag känner mig inte redo för ett 13- och ett 15-kilometerspass nästa vecka.
Men nu tänker jag fokusera på det positiva i det här: 

Milen är min igen.