Remisskonferens

Med brylcrèmen utbytt mot saltvattensdito gled jag in på Nalen i morse (förmiddags kanske är mer rättvisande strax före 10). Dagens konferens blev roligare att ta sig igenom under föreställningen att vara där en lördagkväll på 50-talet isället för en regnig onsdag 2014. Lokalerna andas fortfarande kulturella glansdagar snarare än missbruksvård (LP) eller för den delen statliga ungdomsvårdsremisskonferenser. Det spolrullade håret och utställda kjolar, brylcrème och rockabilly. Förutom det så var konferensen rätt tråkig...

Hann smita in på NK en sväng på vägen hem. Både Karen och Filippa erbjöd drömklänningar som passade fantasin bättre än plånboken. Jag tänker att om jag någon gång ska köpa något riktigt dyrt åt mig själv så ska det bli en fin klänning. Kanske inte det mest lönsamma plagget att lägga mycket pengar på, eftersom man inte använder den lika ofta som ett par jeans eller en enklare tröja (särskilt i mitt fall, där dresscoden på jobbet utesluter kjol/klänning) men å andra sidan ett plagg man använder mer i sammanhang där man vill vara riktigt fin, typ bröllop och andra festligheter. Och det är ändå skillnad på kvalitet och kvalitet. Hur som helst, ingen klänning idag. Hittade ett och annat på Zara också, men skyndade mig till ett tidigare tåg istället för provhytter och kassakö. Stressshopping blir sällan bra ändå. I Kristi Him-helgen ska jag nog ta barnvagnen (och barnet) och åka till Sthlm för lite ordentlig shopping, medan resten av familjen åker på pappa-dotter-helg till kusinerna.

Sprang förbi ett gäng Situation Stockholm-försäljare idag, tror jag räknade till fyra totalt. Kände mig så fullständigt ignorant när jag bara hastade förbi, undvek ögonkontakt för att slippa säga nej till att köpa. Jag gillade inte känslan, men jag har ju redan senaste numret. Ska jag springa fram o förklara det för alla som vill sälja sina ex? Det går ju inte. Samtidigt känns det så omänskligt att inte ens hinna se dem.

Trött som ett litet as efter en dålig natts sömn, går o lägger mig istället.