Monday, September 23, 2013

24 timmar - en livstid

Det inre stresspåslaget i min kropp det senaste dygnet har varit enormt hög. Inte för att jag inte har råd att köpa ny mobil, men förlusten av alla kontakter och minnen... Varje gång jag har tänkt på mitt borttappade minneskort så har jag haft tårar på väg upp i ögonen, sex år av bilder på barnen och annat - all gone. Jag hade en del backupat på datorn innan den kraschade för ett par år sen, men sen har jag inte kommit mig för med att lägga in dem igen. Ringde Ica Maxi igen vid 11-snåret i förmiddags - ingen telefon. Bestämde mig ändå för att åka dit efter jobbet - och då fanns den där! Jag önskar jag kunde skriva ett långt tackbrev till personen som lämnade in den, men det går ju inte eftersom jag inte vet vem det är... Hur eller hur, håller på att ladda över bilderna till Dropbox i detta nu, ifall något liknande skulle hända igen. Nu har jag DB både på telefonen och datorn, så då kanske det blir lite enklare att ladda över i framtiden. Har även installerat appen Where's my droid, men jag tror den förutsätter att det finns batteri i, vilket det inte gjorde igår. Förhoppningsvis behöver jag dock aldrig använda den... Just nu är jag iaf lika lättad som jag varit stressad sen igår eftermiddag och jag hade god lust att fälla ett par glädjetårar på vägen ut till Maxi-parkeringen idag.

Har ätit oerhört varierat idag - naturell yoghurt med havrefras till frukost och lunch och sen fil med corn flakes till middag. Jag vet inte riktigt hur det blev så... Glömde matlådan hemma och hade bilen inne på service för att åtgärda ett par besiktningstvåor, så jag tog lite yoghurt på jobbet till lunch. Sen när jag kom hem var jag inte hungrig så då blev det fil och flingor till middag också.

Dagens planerade träning blev inte av, pga. den lilla extra utflykten efter jobbet. Ska försöka klämma in den imorgon istället. På söndag är det Lidingö tjejlopp... Några tips från nån som sprungit det?

2 comments:

Martina said...

Åh va skönt att den kom tillrätta!
Jag har sprungit Lidingö tjejlopp två gånger. Det är bara att ösa på från start ;-) efter några kilometer kommer några dödsbackar. En är superbrant, minns inte om jag har joggat där eller gått, kanske märktes det ingen skillnad? Jag startade inte i någon bra startgrupp någon av gångerna så minns att det var ganska trångt. Försök att kom iväg snabbt så du får lite svängrum. Lycka Till!!

mamsen said...

Skönt att telefonen kom till rätta.