Söndag Började få lite ont i halsen. Skippade träningen och hoppades att halsontet skulle försvinna över natten så att jag kunde träna nästa dag istället.
Måndag Halsontet sprider sig från halsen till öronen. Dock utan att halsontet försvinner, så nu har jag ont både här och där, så att säga.
Tisdag Däckad. Fullständigt. Tvingade upp mig själv ur sängen till soffan och lämnade soffan enbart för att byta blöja och mata E. Tvingade även A att komma hem tidigt för att ta hand om E, eftersom jag egentligen inte orkade. Ont i huvud, hals, öron och bihålor samt total avsaknad av röst. Så fort A kom hem somnade jag på soffan och sov sedan större delen av dagen. Detta efter att jag o E sovit middag en dryg timme tillsammans medan A fortfarande var borta!
Onsdag Har återfått rösten. Näsan rinner konstant. Med betoning på konstant. Känner mig mer död än levande.
Torsdag Näsan har slutat rinna men nu hostar jag så att lungorna är på väg upp ur halsen istället. Inte heller så himla trevligt faktiskt. Lyckas dock äta mat för första gången på tre dagar.
Fredag Är fortfarande sjukare än vad jag minns att jag varit på ett par år åtminstone, men känner mig förhållandevis frisk jämfört med tidigare i veckan. Det säger en del om mitt tillstånd tidigare i veckan. Saknar träningen och känner att det kommer bli jobbigare och jobbigare att komma igång för varje sjukdag som går. Vansinnigt less på att va sjuk nu, vill komma igång med livet igen! E tar ingen hänsyn och kan man inte ligga i soffan och titta på dåliga daytime soaps/DVD-boxar så finns det ju ändå ingen poäng med att vara sjuk...
No comments:
Post a Comment