... men lätt ska det naturligtvis inte vara! Fick tre dagars planerande helt omkullkastat imorse, när jag fick ett telefonsamtal att pojken jag har planerat allt runt vägrar träffa mig. Blir inte lätt att göra riskbedömningen helt rättvis då, men vad ska man göra, man kan ju inte tvinga in en pojke i bilen och sätta sig för att köra tvärs över Sverige... Medbedömande psykolog och samtliga chefer på bygget saknades idag, så just nu vet jag inte alls hur jag ska ordna det här. Men imorrn är iaf cheferna tillbaka (stackars psykologen är sjuk för första gången på 17 år, halsfluss). Kanske kan få lite ordning och reda då. Jag skulle ju kanske möjligen sätta mig i en egen bil och åka tvärs över Sverige åt andra hållet, till honom, men å andra sidan vet jag inte hur mycket det ger heller om han nu vägrar träffa mig... Vad ska man göra, komma fram dit för att vända i dörren? Hur som helst så fick jag ett antal större luckor i schemat de närmaste dagarna (inkl idag) vilket känns bra på ett sätt för det är mycket just nu. Å andra sidan så finns det ju krav från HK på att den där riskbedömningen ska göras, så jag måste ju få till den också på nåt vis... Ja det är inte lätt att jobba på en specialistavdelning så att man får göra jobb åt andra institutioner som inte de har kompetens för, men det är ganska roligt för det mesta :) (Utom när folk ger mig ont i magen för att de vägrar samarbeta, men det tänker jag inte diskutera här).
Så kan det gå. Nu är klockan alldeles för mycket igen och jag börjar slinta på tangenterna, så det är nog dags att inta horisontalläge tillsammans med övriga familjen som redan har sovit i tre timmar... Imorgon väntar en god middag med en god vän på stan, härliga fredag! Sedan blir det en fullt upp-helg med besök både från och i storstaden. Desto större anledning att sova nu, för att orka!
No comments:
Post a Comment