Fredag

Jag tycker inte om när saker ändras så de blir till det sämre för mig! Min morgonspinning på torsdagar är bortplockad från och med nästa vecka. Jag som såg fram emot det, efter att ha missat det igår när jag var ensam med barnen på morgonen :( Jag förstår att det kanske inte är så lönsamt eller roligt att ha en klass för två personer, men det känns ändå trist. Imorse körde jag iofs ett eget improviserat spinnpass i gymmet och det funkade bra, så det får väl bli så jag gör framöver! Mitt lördagspass (spinning + cx) är flyttat från 10.40 till 11.15, vilket kan vara både bra och dåligt beroende på hur man ser det. Måste testa tiden innan jag kan utvärdera den, men det blir ju helt klart sen lunch och sen är liksom hela dagen förskjuten.

Apropå lunch har jag inte ätit nån sån idag, så jag ska åka iväg o göra det. Hittade ingen matlåda hemma, så det får bli en sallad. Eller kanske soppa? Jag har hittat en ny favorit bland färdiga soppor, en med kikärter och lite indiska kryddor, från Findus eller Felix eller vilka det nu är. Ska nog åka iväg o köpa en sån och lite bröd. I eftermiddag blir det veckohandling med S, medan A & E går till badhuset. Sen är det helg hörrni! Det har varit en mentalt lång vecka, men snart är den slut. Vem ska göra vad i helgen?

Going once, going twice...

Vi kör väl det senaste dygnets fjärde inlägg också när vi ändå är i farten! Om man nu kan kalla det så mycket fart, för trött som 17 är jag. Har ägnat kvällen åt att betalat räkningar, den här var roligast att få. Jag förstår inte riktigt varför man ens envisas med att skicka ut dokumentet?

Sitter här och funderar på hur jag ska lägga upp resten av veckan. Mini-Sats har inte öppet på fredagar och E & A ska till simhallen imorgon em, så jag borde träna innan jobbet. Trött som jag är så kan jag ju passa på att gå o lägga mig tidigt, alla andra sover ju ändå redan, så kommer jag upp tidigt. Det finns en spinningcykel i gymmet, kan köra lite eget pass på den. Sen ska jag förbi öppna avdelningen på vägen och plocka med mig lite grejer som ska ut till jobbet, så då räknar jag det som arbetstid från att jag hoppar in där - smart, tycker jag! Då blir liksom transportsträckan ut till jobbet arbetstid.

Klockan tickar iväg och ögonen faller ihop.Min säng är fortfarande ledig, så jag passar på att krypa ner i den medan tid finns. Imorgon är det ny dag, nya tag! Och glöm nu för allt i världen inte att rösta på MAHAN med Aleo på lördag! (Jag har inte hört låten och kan inte säga någonting om den).

Flextid ftw

Som ni ser eller sett i förra inlägget (det här tredje på ett dygn) så har jag inte direkt varit pigg idag. Gårdagens energidränage och nattens dåliga sömn resulterade i tidig eftermiddag - kl 15 stupade jag i säng och här ligger jag kvar medan A hämtar barnen. Försökte mig på att kliva upp men gav upp ganska omgående, kroppen svarade inte alls. Hade tänkt köra lite Body balance ikväll men jag tror inte jag tar mig iväg nånstans mer idag...

Förutom det och lite annat är det bra :-)

Coffeeeee!

Min planerade nolltolerans mot kaffe sket sig redan första dagen, men jag har försökt minimera intaget hela veckan. Det som ändå har varit väldigt påtagligt är att jag aldrig kunnat hålla mig ett helt dygn i sträck. I måndags höll jag mig till halv fyra, i tisdags till halv två och igår kom den dagliga ransonen om 1-4 klunkar redan efter lunch. Men dagen idag klår alla rekord, uppdrucket o klart 9.15! Tre nätter utan regelbunden sömn har satt sina spår i kroppen kan man säga. A har jobbat tre nätter och båda barnen har varit vakna minst en gång var varje natt, men helst inte samtidigt. Jag gick o la mig i E’s säng igår, vid 3 var S ledsen så då kom han in dit och vid 5.15 kom E också, men då gick hon o jag tillbaka till dubbelsängen – det finns gränser för hur många som får plats i en 90-bred säng… Så även om jag inte har klivit upp så mycket tidigare än vanligt (faktiskt sovmorgon jämfört med de torsdagar då jag tränar) så har jag varit mycket, mycket tröttare – och insett hur oändligt tacksam jag är att A brukar ta S på nätterna!

Jaha, om man skulle ta o få lite jobb gjort kanske…

Jaha det här blev ju en trevlig dag! Började bra med ett härligt mail i morse och därifrån fortsatte det med en känslomässigt dränerande dag på jobbet och sen dubbla terapitider på varandra efter det. Var borta ca 13 timmar i sträck och hann inte ens äta middag innan barnen skulle i säng och A skulle till jobbet. Just nu känner jag att jag inte orkar bry mig särskilt mycket om nånting alls. Kollar en turkisk tv-serie på SVT24, men det är svårt att hänga med i handlingen med ena ögat i datorn samtidigt. Med amerikanska serier förstår man ju ändå det man hör, men turkiska behärskar jag inte.

Jaha, det ligger två ligister och sover i min säng, jag antar att jag får välja valfri av deras om jag ska få plats nånstans. Jag är väldigt tacksam att vi inte köpte en sån där växasäng åt E...

2009-01-28

Jag känner mig lite vemodig idag. Mitt älskade yrväder blir redan fem år! Hur gick det till? Och samtidigt: hur kan hon bara vara fem, med alla sina kloka tankar, smarta ord och underfundigheter? Gårdagens guldkorn: "Jag tycker inte om dagis majs, jag tror den är lite hemgjord, av nån fröken eller så!" Kanske inte så mycket hemgjord som lite billigare/sämre än den vi brukar köpa hem...

Idag gjorde jag en Johanna; det satt en kvinna utanför centrum och tiggde pengar. Jag ger av princip inte pengar till tiggare, men gick in på affären och kände mig inspirerad av fina Johanna & Hugo, så jag köpte lite bröd, lite bananer, lite kalkon och en påse bullar (livets största nödvändigheter typ) och gav till henne på vägen ut. Att se henne slita upp en banan och äta direkt gjorde mig alldeles gråtmild, förstå att vara så hungrig, så frusen och att behöva nedlåta sig till att tigga andra människors pengar (för jag tror ingen gör det lättvindigt) för att kunna få mat för dagen. Från och med nu ska de där små extra grejerna bli standard i min varukorg varje gång det sitter någon utanför affären! Hellre en limpa till nån som behöver än en påse godis till mig o A.

Vad har ni andra för planer för att rädda mänskligheten? ;)

Jag är så sjukt trött idag!

A har åkt till jobbet, S har ÄNTLIGEN somnat efter en och en halv timmes brottningsmatch och E är fortfarande vaken, alldeles uppspelt över femårsdagen imorgon. Ser ut som att jag aldrig får sova...

Att må bra handlar ju inte bara om att träna, även om det är den biten jag gillar mest. Men nu har jag bestämt mig för att ta mig i kragen vad gäller intaget också. Under en vecka så ska jag således undvika alla uppenbara onyttigheter (ni vet - godis, chip, saft osv). Så gott det nu går, när det är våfflor och glass beställt till födelsedagsmiddagen imorgon... "Nä men du vet, mamma gillar inte glass så jag sitter här med mina sojabönor och en spenatsmoothie istället!" Det kommer inte hända. Steg nr 2 är att bara dricka vatten och grönt te i en vecka. Det höll ända till halv fyra i eftermiddags, när jag höll på att krevera efter en kopp kaffe. Det fick bli en klunk och sen på't igen. Jag tror inte på att späka sig själv i något avseende. Huvudvärken har gjort sig påmind större delen av dagen och bidrar inte till att jag känner mig piggare just nu.

Vad gäller träningen så missade jag morgonens pass för att barnen sov dåligt inatt. "Sover inte jag så sover ingen" stod det på S's pyjamas för nåt år sen och det är ju ganska exakt så det är fortfarande. E kan vara lite mer smidig när hon smyger in till vår säng på nätterna, men när hon ligger på tvären och beklagar sig över att lillebror ligger snett så kan inte ens jag sova. Men vad jag älskar mina barn ändå! Ibland känns det som att hjärtat liksom inte riktigt har plats för all kärlek och det gör nästan fysiskt ont på riktigt. De dagarna är värda varenda missad natt, upphöjt i tusen miljarder. Nästa träning får bli på torsdag kväll eller möjligen fredag. Vi får se hur jag lägger upp det, antar att det beror på hur A mår efter sina första tre jobbnätter också.

Nu laddar jag för sängen, E verkar ha kommit till ro och jag ska lämna båda barnen innan jobbet imorgon. Jag har inte lämnat så tidigt på 23 månader, då med det ena barnet fortfarande på insidan. Just nu känns det som att det kan gå exakt hur som helst. Tur jag har flextid...

En lång lördag

Jag har visst hållit er på halster ett par dagar. Det var inte meningen, ber om ursäkt! Har haft fullt upp med att planera årets första barnkalas, som gick av stapeln hemma hos bästa kompisen idag (skönt när kompisarna fyller nära ens egna barn och vill ha kalas ihop!) 11 barn blev det till slut, efter att ett par stycken inte dök upp som de skulle. En av familjerna tog fel på dag förra året, så de kanske dyker upp imorgon istället? Eller nästa helg? Barnen kom bra överens och vi behövde inte springa runt o släcka bränder bland barnen (fast på slutet var det en pappersgirlang som ramlade ner från taket, precis bredvid ett ljus så det hade kunnat gå hur som helst!) De fick pyssla och dansa och leka fritt. När alla gästerna hade gått så landade jag i soffan tillsammans med den andra mamman i nästan en och en halv timme innan jag tog mig hem. Det var inte alls meningen, men väldigt trevligt att snacka lite strunt en stund. Och tjejerna hade ju ingenting emot att leka o kolla på film ihop ett tag till heller.

Jaha och förutom det har jag hunnit träna också. 30 minuter spinning och 30 minuter cx i kombo. Ska bli intressant att se hur kroppen mår imorgon. S var ledsen på Mini-Sats på slutet, så jag hann inte stretcha för fem öre och benen känns redan nu. Kommer jag kunna gå imorgon?

In alles så har dagen gått himla fort, men det har varit trevligt. Jag har hunnit med så mycket så det känns som söndag kväll redan... Vi får se om svägerskan pallrar sig hit imorgon, det var visst feber där idag och jag vet att jag klarar mig bra utan influensor och annat iaf! Barnen har haft en tendens att vakna tidigare än nödvändigt hela veckan, så det vore kanske en idé att hoppa i säng. Sov gott!

Rör inte min kompis!!

Det finns få saker jag har så lite överseende med i livet som otrohet, så när jag i ett mess skickat 04.20 får veta att en av mina bästa vänners tjej har varit (han skrev t.o.m. ÄR) otrogen så börjar inte dagen på topp. Har man en överenskommelse om ett öppet förhållande så får man väl ha det, så länge båda parter är med på tåget. Men annars så ser man till att göra slut innan man hoppar i säng med någon annan, det är väl inte så himla svårt!? Jag kanske är naiv, men jag tänker att det är något som inte är bra om man känner behovet av att vänstra. Om det är något hos en själv eller i relationen till sin partner låter jag vara osagt, en del kanske behöver parterapi och andra kanske behöver jobba med sig själv i första hand. Men man sårar inte andra på det sättet för att må bra själv!

För två veckor sen loggade jag in 6.10 för halv7spinningen. Förra veckan var jag där 6.15. Idag kom jag inte förrän 6.20. Om det fortsätter så här så kommer jag komma försent om ett par veckor. Men idag hann jag iaf både byta skor och låsa in grejerna i skåpet. Vi var tre stycken på passet idag, förutom instruktören. Tidigare har vi bara varit två. Den nya tjejen visade sig vara en riktigt snacksalig rackare. Jag är inte det minsta morgonpigg (ifall nu den tidiga träningen kanske får någon att tro annorlunda), så jag var väl inte direkt överlycklig när hon satte igång att prata efter passet. Orka!  Jag har kommit fram till att spinning är den optimala morgonträningsformen för mig; jag kan sitta på samma ställe, någon hojtar o pushar o talar om för mig vad jag ska göra, jag bestämmer motståndet själv (det känns liksom enklare att spinna på lite lättare motstånd en seg dag än att springa långsammare) och om jag inte orkar hålla ögonen öppna så gör det inget. Dessutom går det alltid snabbare för mig att duscha på gymmet än hemma efter träningen. Och det är ju så skönt att slippa träna efter jobbet, kunna komma hem o vara med familjen istället! Win-win på många sätt!

Körde förbi en trafikolycka på vägen till jobbet. Blåljusen syntes en kilometer bort och jag började tänka på alternativa vägar till jobbet. Det visade sig dock att olyckan var i korsningen där jag tänkte svänga in och stod inte i vägen för mig, så jag kunde åka förbi ändå. Två bilar fick bärgas och en person till sjukhus enligt polisens hemsida. Det gör liksom lite ont i hjärtat att se sånt där tycker jag, kanske mest för att man aldrig vet vad som hänt och om alla lever. Och kanske lite för att åtminstone jag är så beroende av bilen så livet skulle bli jättejobbigt om det var jag som råkade ut för en olycka även om alla personer skulle klara sig utan skador. För nån vecka sen var det en olycka hemma hos oss, två familjer som fick sina bilar bärgade då också. Såg inga barn och inga ambulanser iaf.

Jag säger det redan nu, ifall jag glömmer bort det inför nästa helg: I första Mello-deltävlingen (Malmö 1/2) så förväntar jag mig att alla röstar på min gamla barndomskompis Mahan! Allt annat tar jag personligt ;-)

Som ni märker har jag inte världens mest produktiva dag på jobbet. Det finns inget att göra bland mina ordinarie arbetsuppgifter (eftersom jag är så snabb o redan är klar med allt…) och den enda killen som är kvar på avdelningen vill hellre kolla på film än spela spel. Vad ska man göra liksom? Jag får helt enkelt lov att underhålla er istället. Och planera kvällens middag. Quesadillas och kyckling står på menyn. På lördag blir det barnkalas och på söndag kommer svägerskan. Borde planera nån sorts mat till det besöket också. Den enda kända allergin är fisk/skaldjur, alla andra förslag mottages tacksamt! (Utom möjligen korv som jag visserligen inte är allergisk mot men inte äter ändå). Gärna lättlagad mat, har varken lust eller tid att stå i köket hela förmiddagen. Har sjukt mycket glass i frysen, så det får det bli till efterrätt. Får knappt plats med frysvarorna efter veckohandlingen för att det är så mycket glass i den där minimala frysen… Prioriteringar, people! Jag o A tänker inte alltid likadant :-)

Nu är jag hungrig och det är dags för lunch. Känner mig i princip färdig för dagen men kan inte flexa ut riktigt än… Långlunch? Och vad gör man sen med en torsdag eftermiddag? Antingen kan man sätta hundra spänn på att snön finns kvar där ute än. Eller så kan man dricka kaffe o snacka strunt. Välj själva! Imorgon är det fredag och då jobbar jag på öppna avdelningen, vilket halverar restiden med nästan två tredjedelar, vilket ju är trevligt både på morgon och eftermiddag. Åker hemifrån vanliga tiden, flexar in 15-20 minuter tidigare, så då kan jag flexa ut tidigare och dessutom komma hem snabbare = längre helg :D

En bättre investering

Om långlunchen var en dålig investering så var halvtimmen efter jobbet desto bättre; flexade ut vid halv 4 och bytte om till träningskläder innan jag åkte. Sen sprang jag direkt, innan jag ens landade i lägenheten. Hade tänkt en halvmil, men efter 4.35 var jag tillbaka vid garaget och orkade inte springa sicksack mellan husen i 650 meter. Det slutar ändå alltid med att jag bara sprungit hälften så långt som jag tror och så måste jag springa ett varv till... Så 4.35 it is. De första tre snittade jag precis under 6 min/km, sen tappade jag lite mellan 3an o 4an, och hann inte plocka upp den tiden på de sista 350. 26:40 slutade jag på, med ett 6:07-snitt. Lite snabbare än förra helgen, men inte tillräckligt. Kändes som att det var lungorna som tog mest stryk och då ffa av den kalla luften. Glömde halsduken hemma (den som jag brukar andas genom när det är kallt), så den gick direkt ner. Hade det varit lite varmare hade jag nog orkat lite längre, kanske 6 eller 7 km. Vill gärna inbilla mig det iaf, det återstår att se hur det blir med den saken när det väl blir varmare. Det ska tydligen vara minusgrader månaden ut åtminstone, så det dröjer. Nästa gång ska jag iaf komma ihåg halsduken.

Barnen och A är i säng. Imorgon börjar allvaret för A också! Nu blir det inga fler långa föräldraledigheter i den här familjen. Båda barnen på dagis och as of tomorrow två arbetande föräldrar. Livet rullar onekligen på. Jag tillbringar kvällen i soffan och tänker att jag skulle vilja ha en kopp te. Eftersom alla andra har gått o lagt sig så ser det inte bättre ut än att jag får masa mig upp o fixa den själv om det ska bli nåt. På återhörande!

En mycket dåligt investerad timme i mitt liv

Hade tid på vårdcentralen för att kolla upp ett par födelsemärken idag. Hudläkaren jag skulle träffa var sjuk, fick jag veta när jag kom dit. Sjuksköterskan i receptionen frågade om jag ville träffa en annan läkare istället och det kunde jag ju göra när jag ändå tagit mig dit. Men vilket skämt! (Varför fortsätter jag ens söka hjälp i det här landstinget?) Hon kollade i öronen, lyssnade på hjärta och lungor och avslutade med att säga ”Jag skickar en remiss till hudläkaren!” Jaha, men vilken tur att jag investerade den här timmen som jag aldrig får tillbaka då… Hade inte jättemycket att göra på jobbet, men det känns ändå som att nån kunde ha ringt och bokat om tiden innan jag åkte, så hade jag kunnat jobba vidare och gå hem tidigare istället. Nu är planen iofs att gå hem tidigare ändå, men nånstans måste tiden ändå jobbas in igen.

Jaja, vidare med livet! Nya bekymmer imorgon och då har jag glömt det här.

Fakta om fördomar

Nja, så värst mycket fakta kan jag inte säga att det blir. Men jag bjuder på lite bakgrundsfakta för att förstå det jag kommer berätta sen: Gottsunda är uppdelat i två delar, en finare del (Södra Gottsunda) med stora, dyra villor och en "ghetto-del" med gäng, droger och rån (senast idag hörde jag en tjej som sa till en kille "Se till att komma ihåg det här nu Spice-hjärna"). De här delarna ligger på varsin sida om den s.k. Gottsunda-gipen, ett stort gräsområde där folk grillar, solar och spelar fotboll på somrarna. Finns lite kolonilotter där man kan odla också. Vi bor i den mer ghettoiga delen om nån missat det

Så, till det jag skulle berätta då: När E hade maskerad i höstas dök det upp en för mig ny kompis (som jag hade hört talas om och var medveten om att vi hade bjudit), en jämnårig tjej som började på dagis i höstas. Vad hon har gjort tidigare vet jag inte, men det slog mig med STOR häpnad hur otroligt väluppfostrad hon var, därtill väldigt näpen och finklädd på ett smakfullt sätt. Och med svenskt namn så tog jag för givet att hon bodde i Södra Gottsunda. Idag fick jag veta att hon bor på en av de värsta "ghetto-gatorna". Tänk vilka förhastade slutsatser man (läs: jag) drar bara för att någon ser ut eller för sig på ett visst vis!

Jaha och nu är det liksom kalasdags igen hela helgen. Och nästa helg. Och helgen efter det. Sen blir det paus en (spa-)helg och sen på't igen ba! (Det är inte bara jag o E som fyller, men tre av helgerna firar vi henne/oss. Förutom helgen som gick alltså). Ja de där extrakilona jag drog på mig när jag inte tränade i november/december ser ut att bli kvar ett tag till, om jag inte slutar äta mat. Och nu har vi ju nya köksstolar som råkade vara väldigt sköna, så då blir det ju lätt att man (läs: jag...) sitter kvar ett tag till vid bordet istället :)

Sladdade in på jobbet 7.15 i morse och kände mig trött som ett litet as, men taggad att kunna springa när jag flexade ut på eftermiddagen. Tyvärr gick det inte riktigt som jag hade planerat; redan vid 14-snåret var jag så trött att jag knappt orkade hålla mig vaken. Det har förekommit en och annan energitjuv på jobbet på sistone och idag var en jobbig dag rent mentalt. Ställde in mig på en halvtimme spinning istället, det är alltid lättare med motivationen när nån annan skriker och pushar lite, men det sket sig kan man säga... Jag var helt slut när jag kom hem! Nu tänker jag att jag ska sova alldeles strax så jag kan orka upp tidigt imorgon och göra ett nytt försök på träningsflexen. Det här med att man (läs: inte jag!) plockade bort friskvårdstiden för kontorspersonal strax innan jag gick över till kontorstjänst känns sådär. Tänk att kunna sova på morgonen och gå hem tidigare för att träna! Det vore som det bästa av två världar.

Och helt ärligt, hur tragiskt är inte det här?

Jaha, men godnatt då hörrni!

Söndag kväll

Sjukt sugen på en resa, vet bara inte vart eller när. Och sen är det ju det där med ljuset och mörkret; det är ju helt klart mer lockande att sno åt sig lite sol i november än i april när det ändå börjar bli vår här hemma också. Så det kanske inte blir nån resa på ett bra tag, vad vet jag... Drömma kan man ju iaf alltid göra :)

Laddar för en ny vecka. Helgen har varit fullspäckad och jag ser ingen ljusning förrän framåt mitten av mars. Det är hemskt med alla dessa födelsedagar och kalas! Hade tänkt springa i helgen, men det blev inte av pga. diverse födelsedag och köksstolsinförskaffande (om nån fortfarande undrar vad jag gjorde med pengarna jag hittade så la jag dem på stolarna). Och lite annat. Vore ju guld att få till en liten runda imorgon, vi får se vad familjen säger om det tilltaget när jag kommer hem från jobbet. Om jag flexar in tidigare så borde chanserna öka. Klockan på 6:15 - i teorin kan jag vara på jobbet 7 och gå hem 15.30. Problemet med att flexa in tidigt är att jag blir så trött på eftermiddagen så jag typ inte orkar träna ivf... Vi får se vad som händer! Vet inte ens hur möteskalendern ser ut för veckan som kommer, kanske inte alls kan flexa som jag vill.

Tar min hicka o går o lägger mig istället.

Italiano style

Jag har tydligen varit extremt bloggaktiv i år (för att vara jag), det här är mitt 19e inlägg under 2014, och det har bara gått 17 dagar på året än. Sitter här o laddar för fullt inför tjejhelgen om fyra veckor - har bokat 90 minuter massage idag och googlar nu bra italiano-ristorante på Söder. Tänk vad dålig koll man kan ha efter att ha bott på ett ställe 17 år... Jag antar att det var fel 17 år för ändamålet. Just nu lutar jag åt Hosteria Tre Santi, någon som varit där och kan uttala sig om stället?

Tankarna spretar åt alla håll samtidigt och jag känner mig mest bara korkad för att jag inte lyckas samla dem alls. Lika bra att lägga ner det här för ikväll.

Det här med träning

Det är väldigt tillfredsställande att kliva ut från gymmet 07.32, nytränad och nyduschad. Att 15 minuter senare ana ljuset vid horisonten på vägen mot jobbet gör att livet känns så värt att leva! Inte för att jag har varit särskilt suicidbenägen, men vissa saker gör det liksom ännu bättre. En bra dag på jobbet och snart hemåt för att packa väskan inför dagens andra pass; man kan nu välja att tänka att jag borde gå ut lugnt för att inte bränna ut mig så här i början, men jag ska "bara" på BodyBalance ikväll. Jag har längtat efter det länge, mer i avslappningssyfte än i träningssyfte. Det enda sånt pass som funkar för mig är torsdagkvällar och då var det ju den där morgonspinningen också. Så då får det bli två pass. Lite avancerad stretch och avslappning är ju liksom aldrig fel. Varianten dvd-yoga i vardagsrummet framför tv:n finns ju, men vårt vardagsrum är sällan välstädat (läs: sällan städat öht) och då finns det varken utrymme eller något vidare lugn. Stretchen blir ju densamma, men inte avslappningen och just nu känner jag att det är det jag behöver.

Ser även fram emot en tjejhelg med två fina vänner om en månad, då blir det hotell, spa och god mat. Lääängtar < 3

Jaha, dagens förvärv är avklarat (sånär som på dokumentet som ska journalföras när journalprogrammet strular, så det får vänta till imorgon) och magen kurrar. Kanske dags att rulla hemåt och äta nåt lätt innan träningen. Och ingen behöver oroa sig, jag kommer inte träna för mycket och jag kommer inte försumma min familj.

Skräp

Ibland visar det sig bra att inte kasta bort alla små lappar man har. I höstas lämnade garagegrannen sitt nummer då han hittade mina nycklar. Den lappen fick jag nytta av nu på morgonen då hans bil stod lite dumt till så att jag inte kunde köra ut min bil. Kunde ringa o be honom komma o flytta lite på sig! Så snart kan jag åka till jobbet.

Lillprins Bus har haft vaccinationsfeber sen i förrgår kväll, sovit dåligt o gjorde morgon 5.43. Skönt att det inte är jag som är hemma!

Men nu undrar jag var den där grannen blev av? Vilse?

Moraliska Dilemman

Nej, det blev ingen bodypump i morse. Det blev en sväng till gymmet på kvällen istället. Hade hellre sprungit, men E ville gå till Mini-Sats, så då fick hon det. Hon behöver ju också röra på sig!

Har ägnat dagen åt att debattera legalisering av cannabis vara eller icke vara. Ibland blir jag inte klok på om folk menar det de säger, eller om de bara är ute efter att skapa debatt. Personligen är jag dock emot en legalisering, däremot för mer vård och mindre straff.

Dagens moraliska dilemma: Du hittar 1000 kronor på gatan, vad gör du med dem? Går till polisen eller behåller? Jag råkade ut för det idag, hittade en femhundring på vägen hem från ICA och plockade upp den. E var med och frågade varför jag tog upp den när det inte var mina pengar Jag sa att jag skulle ge dem till polisen. Sen gick vi vidare hemåt och bara några meter senare hittade jag en till. Det kändes lite som ett skämt... Men jag såg ingen människa i närheten som verkade leta efter dem, så jag tog med dem hem och nu är frågan Statuera exempel för E och ge henne en verklig moralövning, eller låtsas som att det regnar och behålla... OM jag ska lämna dem till polisen så får E följa med och se hur det går till också, men är det värt 1000:- att lära henne den livsläxan...? Usch, jag låter som en hemsk människa, men det är ändå en del pengar och väldigt lockande att behålla dem. Försöker intala mig att någon tagit ut dem för att köpa knark (för vem har kontanter på sig annars?) och då har jag ju stoppat ett brott (...) eller att ingen kommer fråga efter dem ändå hos polisen... Men samvetet säger lite annorlunda. För man borde ju lämna in dem, de är ju inte mina. Å andra sidan har jag ju inte stulit dem heller.

Ja ni hör ju vad jag funderar på ikväll! Intressant dock att den första femhundringen kändes som "Wow, 500 spänn!" men när jag hittade en till slog girigbuken till och ville hitta ännu flera, så sen var jag besviken att det "bara" var 1000:- ...

Upp till bevis

Alla som känner mig någorlunda väl vet hur omöjligt det är att få upp mig en minut tidigare än nödvändigt, vardag som helg. Så alla som tror mig när jag säger att jag ska gå på BodyPump imorgon kl 6.30 kan räcka upp en hand. Ingen? Nej, jag är beredd att hålla med er. Men jag ska göra ett försök iaf! Har haft en vilodag idag, var sugen på att springa men var fortfarande stel i kroppen från Pumpen igår. När jag blir lite mer vältränad igen kanske det går att springa dagen efter, men inte där min kropp befinner sig i processen just nu. Fick jag välja skulle jag springa imorgon bitti, men det finns gränser för vad min kropp klarar av innan resten av världen ens har vaknat. Jag behöver helt klart mer push än vad mörker, kyla och ensamhet ger. Särskilt utan frukost i magen.

När det kommer till mat så är januari en hopplös månad, med två födelsedagar i vår lilla familj och det ska firas på rätt dagar med oss fyra och med åtminstone ett par barnkalas och ett släktkalas på det. Det är som ingen idé att ens försöka hålla sig på rätt spår i januari... Som tur är så är jag igång med träningen igen och med den brukar det följa något bättre matvanor (även om jag fortfarande är svag för både det ena och det andra vad gäller onyttigheter).

E nattade A så nu ligger de båda och sover i hennes säng. Mad Men får således stå åt sidan ikväll. Jag passar på att gå o lägga mig tidigt istället, allt för att optimera chanserna att komma upp imorgon.

Pump för Pumpa

Helt omladdad tog jag mig iväg på BodyPump i förmiddags. För någon som aldrig har tränat styrka och som har mer kolasås än muskler i armarna så var det joooobbigt. Men skönt, åtminstone de första 45 minuterna, sista kvarten orkade jag verkligen inte mer. Har varit helt slutkörd i varenda muskel i hela kroppen resten av dagen och räknar med en del träningsvärk imorgon. Efter passet körde jag E till en playdate hos bästa kompisen och sen åkte jag iväg o handlade lite födelsedagspresenter åt henne. Stekte pannkakor till familjen när jag kom hem, men själv fick jag nöja mig med lite råstekt potatis och oxfilérester. Jobbigt liv...  Nu är jag helt slut i huvudet och undrar om jag ens orkar dricka te ikväll? Är bra sugen på kaffe, men då lär jag väl aldrig somna. Hade tänkt kolla sista avsnittet av andra säsongen av Pretty little liars så jag kan börja med Homeland säsong 2, men jag tror jag ska gå o sova istället.

I did it

Japp, jag kom mig ut på en liten halvmilsrunda. Det gick verkligen inte fort, drygt 31 minuter faktiskt, men jag sprang och just idag kändes det som det viktigaste. Benen hade mer att ge, men hjärtat pumpade på för fullt och lungorna gjorde lite ont av den kalla luften. Jag försökte andas i halsduken, men det gick bara en liten stund i taget, sen blev det för instängt o då fick jag ta bort den igen. Klurigt det där. Men så SKÖNT det var, både under och efter! Och vad glad jag är att jag inte sprang med vagnen... Det snöade inte längre när jag väl kom ut, men det var inte särskilt välplogat överallt och det hade blivit tungt att dra vagnen. På ett par ställen var det torrt (i tunnlar och nåt väldigt välplogat ställe) och där gick det snabbare, så jag inbillar mig att jag hade kunnat kapa några sekunder åtminstone om det hade varit torrt hela vägen. Nästa gång ska jag nog ta med broddarna också.

Nu laddar jag om för BodyPump imorgon.

I mitt vackra vita vinterland

Surfar in på Aftonbladet och möts av rubriken att Sharon har passerat vidare - efter ÅTTA ÅR i koma. Jag vet att man kan debattera hjärndödhet och dödshjälp i en oändlighet och det finns säkert exempel på folk som vaknat efter ännu längre tid. Men om JAG nån gång hamnar i koma så vill jag inte ligga så länge. Svårt att säga en exakt tid som är lagom, men runt ett halvår kan säkert räcka. Och om jag inte kan andas utan slangar så kan ni lika gärna släcka direkt.

A & E är på stan o shoppar och jag är - som ni märker - inte ute o springer. S somnade och dessutom undrar jag om det ens är möjligt att dra fram vagnen i det här vädret? Jag avvaktar tills de båda andra kommer hem, sen springer jag själv istället. Tills vidare njuter jag av en kopp te. Jag kan inte ärligt säga att jag ser fram emot att springa idag, jag gillar snön bättre från insidan av fönstret, men jag försöker intala mig själv att det ska bli skönt med lite frisk luft. Och om inte annat så mår man ju bättre både fysiskt och psykiskt efteråt, istället för att sitta o gräma mig över passet som inte blev av... Jag har haft nog av såna de senaste månaderna! Så jag försöker övertyga mig själv om att en halvmil räcker, till och med om den går långsamt. För den mest effektiva träningen är ju trots allt den som blir av, hur klyschigt den är låter... 

Borgare, bönder och eliten

Jag har varit Friskis & Svettis så trogen det går sedan 2002 (när jag bodde i Umeå/utomlands gick det inte för att de inte fanns där), fram tills i år. Jag minns en episod på FS här i Uppsala för kanske tre år sen, när jag såg en så där äckligt vältränad människa som sprang på bandet i typ 100 km/h (eller iaf 18, skojar inte) och jag tänkte att sådär vältränade människor hör inte hemma på  FS, de kan hålla sig på SATS eller nåt annat elitgym. Fördomsfullt? Möjligen. Men nu är det jag som är på SATS. Elit? Knappast. Vart vill jag komma med det här? Jag har ingen aning... Kanske att det är upp till var och en att träna vart man vill. För löpbanden på FS är ju lika effektiva som de på SATS, men billigare årskort.

Men visst känns det ändå som att FS är lite mer för vardagsmotionärer och gamla tanter än elitlöpare...?

Jag är så trött att jag håller på att somna, så jag vet inte ens varför jag gav mig på att blogga ikväll... Emotionell urladdning och nu lite Mad Men. Imorgon ska det visst bli kallt, undrar om jag ska ta vagnen och min långa bebis och springa en sväng ändå? A & E ska visst köpa present till nån som fyller år nästa vecka, jag undrar vem det kan vara...

Att vara lojal när det stormar

Ibland bjuder livet på överraskningar och omställningar

 som man inte kan styra över 

hur mycket man än vill. 

För nån månad sen fick jag nys om en sån, 

men trodde då att det ändå skulle "ordna" sig. 

 Jag är ingen stor vän av förändringar, 

jag gillar trygghet, 

men de senaste dagarna har det gått upp för mig 

att förändringen kommer att ske 

vare sig jag vill det eller inte 

och det finns ingenting jag kan göra för att påverka det. 

Det är helt enkelt bara att finna sig i det 

och göra det bästa av situationen. 

Jag kan och vill inte skriva här vad det handlar om, 

men jag tycker inte om det i dagsläget. 

Om ett halvår kanske jag känner helt annorlunda, 

men just nu är jag inte på topp. 

Jag säger inte att det är en dålig förändring per se, 

det nya kan bli bra, 

men jag kommer sakna det gamla.

Och jag vill vara lojal mot det gamla, 

men behöver vara lojal mot det nya också. 

Och redan där hamnar jag i nån sorts inre konflikt.

Jag kände bara att jag behövde skriva av mig lite. 

Det spelar ingen roll hur mycket jag pratar med A eller övriga inblandade, 

det är som att känslorna inte kommer ut ändå, 

för högst ansvariga har ingen lust att lyssna 

och då tjänar det ingenting till att skrika. 

Och om nån undrar varför jag valde att centrera texten idag 

så är det för att ni ska ha något att fråga om, 

så ni slipper fråga vad jag skriver om.

Trist att det ska bli kallt i helgen, 

hade funderat på att springa en sväng. 

Nu får vi väl se vad det blir av den tanken...

Ceterum censeo Carthaginem esse delendam.

Morgonträning har både det ena och det andra i mun

När klockan ringer 05.45 kan man välja att antingen sova en timme till eller trotsa alla naturlagar och kliva upp för att gå på spinning. Jag hade god lust att välja sömnen, men tänkte att 45 minuter spinning ger mer energi i längden, så jag klev ogladeligen upp ur sängen och stapplade ut i badrummet. Förberedde alla kläder och väskor igår så att det skulle gå snabbt på morgonen och 06.10 loggade jag in på SATS. Hurra för mig! Det var jag, instruktören och en tjej till där… Lite jobbigt när man är som jag och gärna gömmer sig längst bak i salen för att man tror att man inte syns där (fick dock höra av någon att man oftast syns bättre längre bak, för att det är lättare för instruktören att ha blicken där än på dem längst fram).  Jag tog mig igenom passet levande, men kände mig helt slut efter. Det är klurigt med frukost innan sådär tidig träning – jag tog lite fil och en sockerbit för att få i mig nånting men ändå inte för mycket för då går det ju inte att träna. När jag var redo att spy i slutet av passet kändes det bra att ha något i magen (och nej, jag spydde inte). Efter en dusch och en banan satte jag mig i bilen igen 07.36 och kände att det var ju en rätt mänsklig tid och värt exakt allting som försiggått på morgonen. Dagens pass var ett socialt experiment för att se om jag skulle orka och hinna till jobbet i tid och det gjorde jag så nu blir torsdagsspinning ett stående pass de veckor A inte jobbar.

När man kommer in i administrationsbyggnaden på mitt jobb så sitter det en uppstoppad himla räv i trappan. Jag vet inte var den kommer ifrån eller vem som satt den där, men jag blir alltid lika förvånad. ”Va, sitter det en RÄV här!? Jaha, den var uppstoppad (idag också…)” Efter alla halveffektiva (läs: ineffektiva) dagar på sistone så har jag idag fått massor gjort. Massor kvar att göra också, men det är en bra start! På vägen tillbaka från lunchen såg jag en skylt i en rondell; julgranar 99.- på en viss elektronikkedja i närheten. Jag har inte sett skylten tidigare, men jag hoppas att den satt där före jul också… Eller är det mellandagsrea?!

Nu åter till jobbet.

Tax money well spent...

Sitter här och efterträningfryser. Försöker googla fram vad det beror på, men lyckas inte riktigt samla tankarna tillräckligt för att koncentrera mig på vad jag läser. Kan delvis hänga samman med för lite sömn i natt, och delvis att mycket tankeverksamhet just nu kretsar kring det faktum att jag trots fleecetröja med luva, stickesockar och en filt över benen nästintill skakar av köld.

Ytterligare en halvproduktiv dag i statens tjänst; eftermiddagen bjöd på bowling med killarna. Lyckades pricka in 120 poäng som bästa serie, medan en av killarna lyckades få till inte mindre än en spare och 7 strike i sin sista. Sen tog tiden slut och han hann inte se hur många poäng det kunde ha blivit. Himla bra jobbat var det ju iaf!

Efter jobbet prickade jag in ett cxworx-pass. Tänk core, fast jobbigare. Sjukt jobbigt bitvis - men sjukt skönt, både fysiskt och mentalt! (Okej, kanske inte sjukt skönt rent fysiskt just där och då, för jag höll på att dö mer än en gång). Ser fortfarande fram emot spinning på torsdag morgon, men vi får väl se hur bra det känns 5.35 när klockan ringer! Det är ju väldigt skönt att träna tidigt för att ha det gjort sen, och kunna åka hem till familjen istället för till gymmet efter jobbet, men det är motigt att gå upp för att plåga sig själv i 45 minuter. Ja, vi får helt enkelt se om det blir en vana eller inte!

Ikea - familjen O, 1-0

Idag var dagen när vi skulle åka till Ikea för att köpa nya köksstolar. Vi har pratat om det lääänge (ett par år eller så) men liksom aldrig kommit till skott. Hittade lite annat smått o gott - silkespapper, presentpåsar, plastburkar, en tavelram, fler bestick till barnen nu när S vägrar äta med sked... Men stolarna fanns bara två kvar i lager och vi vill ha fyra, så de fick vänta tills det finns tillräckligt många. Om vi nu nånsin kommer oss iväg till Ikea igen... Jag har inget emot att gå där en halv dag, men A är inte lika förtjust så nu när han har varit där en gång i år så finns risken att han tycker det räcker. Och jag orkar inte bära hem fyra stolar själv.

Imorgon är dagen när vi återgår till vardag - men med den stora, stora skillnaden att S börjar på dagis. Min bebis som ju trots allt blir 18 månader just idag. Jag saknar inte vaknätterna, amningen, att inte råda över min egen kropp, men det är ändå lite melankoliskt att se barnen växa upp så himla fort. E blir fem om drygt tre veckor. Jag tyckte det var rätt nyss jag gick omkring med värkar och mådde illa av lustgas.

Apropå att råda över sin egen kropp så brukar jag resonera som så att jag tränar för att kunna äta vad jag vill. Men det känns ändå som att jag per automatik äter lite nyttigare när jag tränar. De senaste två månadernas paus har satt sig på både mage, lår och kondition. Jag hoppas på att få lite pli på samtliga delar nu framöver. Imorgon blir det träning igen. Ska packa väskan så jag har den med till jobbet, sen ska jag sova. Eller förresten så har jag ju en uppsättning träningskläder på jobbet, jag kan ta dem. Jag springer ju ändå aldrig på lunchen som jag tänkte att jag skulle... Längtar till vår och ljus, så det känns lite mindre motigt att ta mig ut! Fast just nu längtar jag mest av allt efter min säng. Ska passa på att snusa lite bebis medan tid ges. Snart blir väl han också fem, för att inte säga 18 eller 37.

Träning 2014

Kom mig äntligen iväg till gymmet idag. Körde bara ett kort och väldigt lätt pass, men hann bestämma mig för två saker: i år ska jag variera träningen mer än förra året (då jag i princip bara sprang) och jag ska hålla löpningen utomhus. Jag började värma upp lite på bandet, men efter bara fem minuter var jag så less på det att jag höll på att krevera. Jag sprang 15 minuter, sen kände jag mig närmast klaustrofobisk bakom de där handtagen och utan frisk luft i lungorna. Tog en crosstrainer istället, körde på nån liten stund där också och så 10 minuter på en "handcykel" (jag vet inte vad maskinen heter, men man "trampar" med armarna istället för benen). Med kolasås i armarna sedan urminnes tider så var det utan tvekan dagens jobbigaste moment. Tror jag ska köra mer på den framöver. Och överlag lite mer armar och core-stabilitet. På torsdag tänkte jag testa morgonspinning innan jobbet. Det mest spännande blir att se om jag kommer upp öht. Lite trist känns det att jag delvis bytte gym för att få sh'bam-klasserna - och så finns det inte en enda sån på vårens schema! Men jag får hitta nåt annat kul, bodypump kanske. 1-2 pump-pass och 1-2 konditionspass (spinning/löpning). Just nu tänker jag fokusera på inomhusträning tills jag får tillbaka lite av den där energin som träningen ger i längden, då kanske det blir lite enklare att komma ut o springa även i mörkret? På vägen hem kom jag på mig själv med att tänka "Jag älskar träning", det var länge sen det kändes så :)

Nu väntar förlängning i jvm-finalen, spännande värre! Om jag fick välja hur jag ska dö när det blir dags för det så skulle jag välja en hjärtattack på en riktigt spännande hockeymatch.

Disney on Ice 2014

Åh vilken härlig dag jag har haft! Bokade biljetter till Disney on Ice redan i februari och idag tog jag o E med oss vännerna Ah & L till Globen. Hurra! Jag vet inte vem av oss som uppskattade det mest, men ingen gick därifrån besviken iaf. Bästa kompisarna Blixten McQueen, Ariel, Tingeling och Buzz Lightyear var på besök och det var en fantastisk föreställning med dans, musik och fantastiska färger. Dessutom satt vi på superbra platser, andra raden och ingen framför oss mer än de som satt på parkett precis vid isen. Jag och Ah bestämde redan nu att vi går tillsammans nästa år också and I can't wait! Fotografering var tillåten, men jag hade ingen kamera med och dessutom var det inte tillåtet att dela bilderna på nätet, så ni blir utan. Men det är helt fantastiskt att se människor göra saker som jag inte kan göra ens på fast mark (hopp, lyft, piruetter) - på skridskor.

Undrar just när barnen börjar bli redo att gå på Operan? Jag är sugen på balett...

PS

Barnens årskrönikor ligger uppe här och här, om nån är intresserad.

Frusna fredag

Jaha, så var det fredag igen då. Vad nu det spelar för roll när man har varit ledig två veckor och jobbat två dagar? Om man nu kan kalla mitt jobb för jobba... Igår: femkamp på gokarthallen. Idag: födelsedagsfika på öppna avdelningen. Jag har inte gjort många knop de här dagarna kan jag lova! Hade tänkt sitta en stund på öppna och skriva lite dokumentation, men det var kalas (vilket jag inte visste när jag åkte dit), två biträdande föreståndare då en gick intro eftersom den andra ska på pappaledigt, en ny psykolog och så både jag och chefen på plats vilket aldrig brukar inträffa samtidigt. Så till slut fanns det ändå ingenstans för mig att sitta, mer än vid fikabordet. Så nej, inte mycket gjort. Och den där socialsekreteraren som det var lite extra viktigt att få tag på är naturligtvis fortfarande på jullov. Så inte ens ringa kunde jag göra därifrån.

Åkte förbi SATS på vägen hem och köpte ett nytt kort. En kompis dealade till mig 20% rabatt, så det var ju nice. Å andra sidan lär de pengarna försvinna fortare än kvickt imorgon, eftersom min telefon bråkar; i morse vaknade jag en kvart innan jag skulle vara på jobbet. Om det är lite trafik tar det 20 minuter att köra dit, så det var ju rätt kört redan från början. Hur som helst, anledningen till att jag försov mig var att telefonen inte laddats under natten trots att laddaren satt i, så väckarklockan ringde inte eftersom batteriet var helt slut. Problemet verkade sitta i telefonen snarare än i laddaren, för det gick inte att ladda i bilen heller. På jobbet tipsade en arbetskamrat om att ta ur batteriet och sätta i det igen, och då gick det faktiskt att ladda. Men hur länge? Jag trivs bra med min telefon och har inte lust att lägga massor med tusenlappar på en nyare, så innan jag fick igång den i förmiddags så googlade jag lite och hittade min modell för knappt 2000 på Elgiganten. Eftersom den är 2½ år gammal och det har kommit två nya modeller i samma serie efter den så funderar jag på att slå till ändå, eftersom jag inte vet hur länge min nuvarande tänker hålla och eftersom jag inte vet om den modellen kommer finnas kvar i lager när den jag har väl lägger av helt. Dessutom fungerar ju inte kameran i min, vilket gör att det blir svårare att ladda upp bilder här. Och jag laddar batteriet två gånger per dygn, vilket jag inte gjorde i början. Så imorgon blir det nog en sväng in på Elgig innan jag och E åker till Globen på Disney on Ice med fina Ah & L.

Sådär ja, nu fick ni nog ta del av ungefär allt jag har funderat på under dagen. Inte mycket alltså. Men ganska ingående kring just telefonen. På söndag ska jag träna!

Get a room!

Jaha, gårdagens pass inställt pga. huvudvärk, dagens inställt pga. bebisbesök på närakuten. Det slutade med bricanyl och nu en bebis som inte kan sova pga. medicinen istället för de svullna luftrören. Alltid ska det vara nånting. Och när lillebror är uppe så är ju livet sååå orättvist, så nu sitter båda barnen i soffan och kollar på hockeyn med oss. Träna kanske jag kan göra i nåt annat liv, vad vet jag.

På vägen till närakuten hörde jag Lady Gagas nya låt;

You can't have my heart
And you won't use my mind but
Do what you want (with my body)
Do what you want with my body
You can't stop my voice cause
You don't own my life but
Do what you want (with my body)
Do what you want (with my body)

Sen sjunger hennes manliga kollega (R. Kelly) så här:

You're the Marilyn, I'm the president
And I'd love to hear you sing, girl

Do what I want
Do what I want with your body
Do what I want
Do what I want with your body
Back of the club, taking shots, getting naughty
No invitations, it's a private party
Do what I want
Do what I want with your body
Do what I want
Do what I want with your body

Och där satt jag och funderade lite över kvinnans frigörelse, vad som är "feministiskt korrekt" och vad som är sexistiskt. Om det bara hade varit en kille som sjöng så hade det ju varit uppenbart sexistiskt. Men om en kvinna sjunger om sig själv så ska ses som något positivt och jämställt, en hyllning till kvinnans rätt till sin egen sexualitet (vilket jag generellt är för). Men vart går gränsen i en duett som denna? Kan en låt vara både feministiskt rätt och sexistisk på samma gång? Vad är syftet med låten, vad vill man åstadkomma med textraderna? Och vart går gränsen mellan vad som är "feminist-rätt" och vad som är  sexistisk underkastelse, att "ge sig" till männens lustar som nån sorts uppblåsbar Barbara? Ni behöver verkligen inte svara, men det var lite så jag kände när jag hörde låten (som inte var särskilt bra i övrigt heller).

Medan barnen nu har bestämt sig för varsin säng så ska jag passa på att läsa en artikel om scientologernas inställning till adhd-forskningen. Själv är jag positiv till både forskning och medicinering när det gäller ADHD. Och negativ till scientologkyrkan.

2014:1

Jag hoppades kunna kickstarta året med en liten halvmil, bara för att komma igång o på nåt sätt visa vart skåpet ska stå nu efter två månaders paus. Istället ligger jag på soffan med huvudvärk (jag drack inget starkare än 0,7% igår om någon är intresserad). Har tagit en alvedon o lite nässpray, vi får väl se om det blir nåt av dagen. Om jag piggar på mig kan det kanske komma ett lite roligare inlägg, men för nu säger jag bara Gott nytt år!