Jag känner mig lite vemodig idag. Mitt älskade yrväder blir redan fem år! Hur gick det till? Och samtidigt: hur kan hon bara vara fem, med alla sina kloka tankar, smarta ord och underfundigheter? Gårdagens guldkorn: "Jag tycker inte om dagis majs, jag tror den är lite hemgjord, av nån fröken eller så!" Kanske inte så mycket hemgjord som lite billigare/sämre än den vi brukar köpa hem...
Idag gjorde jag en Johanna; det satt en kvinna utanför centrum och tiggde pengar. Jag ger av princip inte pengar till tiggare, men gick in på affären och kände mig inspirerad av fina Johanna & Hugo, så jag köpte lite bröd, lite bananer, lite kalkon och en påse bullar (livets största nödvändigheter typ) och gav till henne på vägen ut. Att se henne slita upp en banan och äta direkt gjorde mig alldeles gråtmild, förstå att vara så hungrig, så frusen och att behöva nedlåta sig till att tigga andra människors pengar (för jag tror ingen gör det lättvindigt) för att kunna få mat för dagen. Från och med nu ska de där små extra grejerna bli standard i min varukorg varje gång det sitter någon utanför affären! Hellre en limpa till nån som behöver än en påse godis till mig o A.
Vad har ni andra för planer för att rädda mänskligheten? ;)
3 comments:
<3 allt enligt devisen att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Kram fina vän
Håller med Annie! Vem som har hjärta eller inte tänker jag inte kommentera.
Post a Comment