Get a room!

Jaha, gårdagens pass inställt pga. huvudvärk, dagens inställt pga. bebisbesök på närakuten. Det slutade med bricanyl och nu en bebis som inte kan sova pga. medicinen istället för de svullna luftrören. Alltid ska det vara nånting. Och när lillebror är uppe så är ju livet sååå orättvist, så nu sitter båda barnen i soffan och kollar på hockeyn med oss. Träna kanske jag kan göra i nåt annat liv, vad vet jag.

På vägen till närakuten hörde jag Lady Gagas nya låt;

You can't have my heart
And you won't use my mind but
Do what you want (with my body)
Do what you want with my body
You can't stop my voice cause
You don't own my life but
Do what you want (with my body)
Do what you want (with my body)

Sen sjunger hennes manliga kollega (R. Kelly) så här:

You're the Marilyn, I'm the president
And I'd love to hear you sing, girl

Do what I want
Do what I want with your body
Do what I want
Do what I want with your body
Back of the club, taking shots, getting naughty
No invitations, it's a private party
Do what I want
Do what I want with your body
Do what I want
Do what I want with your body

Och där satt jag och funderade lite över kvinnans frigörelse, vad som är "feministiskt korrekt" och vad som är sexistiskt. Om det bara hade varit en kille som sjöng så hade det ju varit uppenbart sexistiskt. Men om en kvinna sjunger om sig själv så ska ses som något positivt och jämställt, en hyllning till kvinnans rätt till sin egen sexualitet (vilket jag generellt är för). Men vart går gränsen i en duett som denna? Kan en låt vara både feministiskt rätt och sexistisk på samma gång? Vad är syftet med låten, vad vill man åstadkomma med textraderna? Och vart går gränsen mellan vad som är "feminist-rätt" och vad som är  sexistisk underkastelse, att "ge sig" till männens lustar som nån sorts uppblåsbar Barbara? Ni behöver verkligen inte svara, men det var lite så jag kände när jag hörde låten (som inte var särskilt bra i övrigt heller).

Medan barnen nu har bestämt sig för varsin säng så ska jag passa på att läsa en artikel om scientologernas inställning till adhd-forskningen. Själv är jag positiv till både forskning och medicinering när det gäller ADHD. Och negativ till scientologkyrkan.