Vänner från förr

Den senaste veckan har bokstavligt talat stått mig upp i halsen. Jag antar att det är magkatarren som gör sig påmind fast i annan form än den jag är van vid, för det blev bättre när jag tog en omeprazoltablett idag. Det har varit alldeles för mycket processer igång samtidigt på sistone, CPU usage 200%. Har träffat psykologen idag och det var skönt att bara ösa ur lite. Ibland känns det som att saker och ting blir enklare och det ger nya perspektiv bara att sätta ord på saker, oavsett om det är första eller sjunde gången jag ältar samma sak. Ibland blir det inte alls så, men behovet av att älta kan finnas ändå.

Kom till jobbet igår, efter att ha vabbat i måndags. Under måndagen fick vi in en ny ungdom och när jag började läsa igenom hans papper så ser jag att det är en gammal barndomskompis till mig som är hans socialsekreterare.  Jag har reflekterat över det ibland, känner ändå några stycken som jobbat på socialtjänsten med just barn och unga, men ingen som haft någon placering hos "mig". Tror det var någon som hade en placering på en av de andra avdelningarna, men inte just på min (jag träffade iofs en gammal kursare i den rollen för ett par år sen, men vi umgicks inte särskilt mycket under den enda terminen vi pluggade ihop). Men plötsligt händer det... Nu har hon och jag inte haft så mycket kontakt de senaste åren, men det var ändå roligt att ringa upp henne o prata lite. Och ännu roligare att höra att ungdomen i fråga har en positiv inställning till sin soc, det händer inte alltid.

Har haft en produktiv dag, avslutat ett par lösa trådar på jobbet och ett par lösa trådar privat. Nu är jag redo för ett par samtal till och färdigställa ett par dokument innan veckan är slut och sen spaaaa-helg med 90 minuter massage på lördag! Sen middag och hotell med finaste tjejerna. Och såklart ett besök på Starbucks.


I morgon tänkte jag ta mig i den berömda kragen och träna innan jobbet igen, det var ett tag sen jag gjorde det nu. Således dags att börja nynna på refrängen.