När överfallslarmet går på jobbet så är det 0-100 på 0.8 sekunder som gäller. Idag gick det två gånger inom loppet av en timme, så det blev som ett litet intervallpass med väldigt lång vila mellan... Pulsen upp i max - och sen falsklarm båda gångerna. Jag är väldigt ofta bland de första fram i larmsituationer, men första gången idag blev jag SJUKT irriterad, när jag låg först halva vägen och sen blev omsprungen av två från avdelningen. Försökte öka tempot när jag hörde att de närmade sig i ryggen, men de ökade tydligen mer. Jag skyller delvis på att vinterkängorna är svåra att springa i och att de hade mindre klumpiga skor, men den bistra sanningen är att min kondition inte direkt är på topp. Har hört att det ska bli varmare i veckoskiftet, ska försöka få till ett ordentligt intervallpass då, om det går att klämma in mellan alla födelsedagar som ska firas i helgen igen... Det är synd att det är så tråkigt med kvalitetspass! Jag är verkligen en comfort zone-tränare.
Förutom det så hade jag pulsen i max igen på vägen hem, när jag för andra gången på ett par veckor fick tvärbromsa mitt i en rondell för att undvika att köra in i en lastbil som sket i väjningsplikten och bara körde rätt in när jag redan befann mig där. Hängde mig på tutan och ångrar nu i efterhand att jag inte svängde efter när han svängde av från stora vägen (bensin- eller laststopp gissar jag) och läste lusen av han. Om man inte kan förhålla sig till de trafikregler vi har så ska man inte jobba med att köra bil, punkt! (Och ja, jag vet att det heter "av honom").
Imorgon kl 9 möter Tre Kronor Slovenien och jag är så innerligt glad och tacksam att min arbetsplats och mina arbetsuppgifter tillåter mig att se matchen! Heja heja!! Nu ska jag maila ett visst logistikföretag och kräva en ursäkt.
No comments:
Post a Comment