I < 3 E

Nu är jag arg, ledsen, irriterad och besviken, så till den milda grad att jag just satt på toaletten på jobbet och grät en skvätt. Livet är jobbigt just nu hörrni! BVC-psykologen ringde A i morse och berättade att hon pratat med dagispersonalen, som fortfarande tycker att det måste utredas mer kring E. Psykologen hade läst upp det hon skrivit in i journalen efter samtal med dagis för A och där framkom saker som ingen någonsin lyft med oss. Vad är grejen med det!? De säger till oss att de andra barnen tycker det är jobbigt när hon skriker (vilket jag har full förståelse för!) och att hon har vissa tvångsbeteenden, som att springa iväg från samlingen och göra nånting i ett speciellt rum och sen komma tillbaka. Till psykologen säger de att hon aldrig kan vara med på samlingen för att hon bara ålar runt på golvet och att hon stundtals måste vara i ett eget rum och leka. VARFÖR har ingen sagt det här till mig!? Varför har ingen lyft omfattningen av problemen med oss? Jag ska ta upp det med personalen för det här är inte okej! Man går som bekant inte bakom ryggen på mig och lyfter problem med någon annan utan att ta det med mig. Jag pratade med psykologen efter att A ringt mig och hon var inne på att E är "för" intelligent, det i sig är inte ett problem men kan skapa vissa sociala svårigheter. Men det kan ju aldrig få bli ett handikapp att man är smart!

Sen undrar jag också – vad har dagispersonalen gjort för att hjälpa E? Att lyfta bort henne ur situationer är ingen lösning på något problem. Ingen märker samma vidd av det här privat, varken vi eller hennes kompisars föräldrar. Igår tackade bästa kompisens mamma för att de fick låna favoritbarnet… Så once again: Vad gör dagis? Skickar henne till en psykolog som ska lösa deras problem, för att slippa ta tag i det själva? Just nu är det så det känns. Jag tänker att det kanske vore en idé för dem att ta in handledning i ärendet, för att veta hur de kan hjälpa henne.

Jaha men förutom det då så rullar fredagen på, full fart mot helgen!