Lycka är...

... subjektivt. Idag är lycka att solen skiner.

Inte långt och inte snabbt, men jag sprang idag, för första gången på nästan fyra veckor. Bara det att jag orkade ta mig ut var en seger. Bustomten hade gömt min klocka och batteriet i telefonen var nästan slut, så jag fick springa utan GPS och tidtagning. Mätte distansen på datorn och det verkar vara ca 5.2 km och klockan på iPoden tickade iväg ca 32-33 minuter under tiden. Både benen och andningen var tunga, men nu när jag har tagit mig i kragen en gång så hoppas jag att det blir lättare att göra det igen. Jag ville springa längre, men det blev för tungt att andas. Ville ge upp redan vid 1 km...

Lämnade E hos favoritfastern imorse, så ikväll blir det mysmiddag med A när S har lagt sig. Oxfilé och rostade rotsaker står på menyn. Har precis ätit en sen lunch, så jag känner mig inte alls särskilt sugen på mat igen men bara det att få lite matro kan ju vara värt att längta efter!

Nu dusch, sen lekpark.