Livet

Besöket på vårdcentralen i fredags kändes ju... sådär. Eller nåt. Jag blev väldigt trevligt bemött så det var inget fel på det, men sjuksköterskan funderade på panikångest eller sköldkörtelproblem och jag kände mest att - eh, va? Nu kan jag iofs ingenting om sköldkörteln, men panikångest har jag svårt att tänka mig eftersom jag har problem oavsett vad jag gör eller vad som händer i livet. Om jag är ute o springer eller sitter i soffan o dricker te, om jag rullar 180 köttbullar till jul eller njuter av en dag på stranden.

Jag kollade lite på symptomen för brist på sköldkörtelhormon;

• trötthet eller nedsatt ork
• depression
• koncentrationssvårigheter
• frusenhet.

Senare kan mer typiska symtom utvecklas, till exempel

• torr hud och torrt hår
• förstoppning
• viktökning
• minnessvårigheter
• långsam hjärtrytm
• led- och muskelsmärta
• nedsatt fruktsamhet.

När sjukdomen har pågått en längre tid utan att upptäckas kan man få en svullnad i ansiktet och rösten blir mörkare.

Nog för att de första fyra har varit rätt påtagliga på sistone, men det har vi ju konstaterat handlar mer om stress och utmattning och det har definitivt inte varit så hela året. Vad gäller de nedre symptomen så - nä. Och inget av dessa är vad jag har sökt vård för, ser ingenting i listan om andnöd? Jag fick hur som fylla i ett gäng självskattningsformulär (hmm, rättstavningen vill ändra det ordet till självständighetsförklaring!) som hon skulle lämna till psykologen för bedömning om jag lider av ångest/depression eller nåt annat skoj. Såg psykologen i väntrummet när hon hämtade in en annan patient - hon jobbar extra på mitt jobb, vikarierar för den sjukskrivna utredningspsykologen på jobbet, han vars sjukskrivning gav mig så mycket att göra att jag hamnade här där jag är idag... Isn't it ironic :)

Ibland kommer jag att tänka på saker som liksom make no sense at all i förhållande till de övriga omständigheterna i mitt liv. Som idag, när jag läste i Aftonbladet om nån avdankad porrstjärna som skulle göra comeback. Förutom att jag avskyr porrbranschen och allt den står för, så kom jag på mig själv med att tänka "Vad händer när hennes barn kommer upp i tonåren och börjar googla saker - och hittar sin mamma?!" Vad gör man då? Kör hon med öppna kort redan från att barnen är små? Hur förhåller man sig till tonåringarnas porrsurfande över huvudtaget när man är i branschen? På ett sätt tänker jag att det blir normaliserat hemma, men samtidigt - vill man riskera att ens barn hittar en? Hur gör man för att de inte ska göra det? Nu är ju det här verkligen inte något problem som vi dras med här hemma, men det var ändå (en del av) vad jag funderade på i eftermiddags.

Jag älskar att göra kap när jag shoppar. Idag var en sån dag. Jag har länge tänkt att jag vill ha en ny morgonrock, då den jag fick av min värdfamilj i USA börjat kännas sliten. I veckan såg jag att KappAhl hade medlemsrabatt på alla morgonrockar, så jag tog mig dit idag. Hittade något av det mjukaste jag har testat i morgonrocksväg och med medlemsrabatten och en rabattkupong lyckades jag få ner den från 399:- till 149:-. Nästan för bra för att vara sant! Skulle köpa lite strumpor till barnen också, men dem köpte jag på Lindex där jag också hade en rabattkupong. Summa summarum så fick jag morgonrock, 6 par strumpor och en bh till priset av mindre än vad morgonrocken kostade egentligen :)

Har ägnat kvällen åt att vaxa benen - det är så skönt att känna att jag kan sitta hemma en lördagskväll för att göra det utan att det är ett problem. Det hade det ju definitivt varit för 10-12 år sen. Har inte sprungit sen förra tisdagen och jag kan inte ens säga att jag saknar det. Idag hade det ju varit perfekt att orka springa en sväng, sol och 9 grader varmt, men den mentala orken finns inte. Borde slå in ett paket till morgondagens femårskalas och lägga upp ett par bilder på S blogg, sen ska jag krypa ner i sängen. Plockade fram duntäcket häromdagen - åh vad underbart det är! Det här stycket kändes lite osammanhängande, men ni får ta det för vad det är. Over and out!