Slöa söndag

Idag är en sån där dag när jag bara önskar att jag kunde dra bak tiden och starta om från början! Vaknade med huvudvärk 20 över 7 i morse, redan då insåg jag att det inte skulle bli nån rolig dag. Med två barn som lever rövare och  V Ä G R A R  lyssna eller göra som jag säger så blev det sådär kul, fram tills jag fick kaffe vid halv tre. Enda tiden jag o E inte har bråkat var typ när hon var på kalas känns det som. Hon är ju rolig, kalaset började vid två och jag var absolut tvungen att stanna kvar. Sagt och gjort, jag och en annan mamma som fått samma order satt i köket och drack kaffe med födelsedagsbarnets föräldrar medan barnen lekte och hade disco. Klockan tre kom E och viskade "Jag tycker du kan åka hem nu", men eftersom det var hämtning vid fyra så blev det inte så. S var också med, eftersom A fortfarande är borta, men han höll sig lugn hela eftermiddagen. Jag var lite orolig att han skulle ställa till det för de större barnen men han var för trött. Så fort någon öppnade grinden till trappan så var han snabbt framme, men i övrigt nöjde han sig med att titta på de andra barnen och lukta på sin korkek.

På vägen hem stannade vi för lite pizza. Imorgon är det måndag och då tar jag tag i mitt nya liv! Ingen snabbmat, inga chips/ostbågar eller godis i resten av november. Om någon har kalas är det tillåtet med lite fika, men inget hemmafika bara för att det är gott. Mental komihåg: Köp hem mycket (rolig) frukt! Och så full fart med träningen igen.

Apropå träning så var jag uppe på SATS idag för att kolla priser; det är nästan dubbelt så dyrt som mitt nuvarande träningskort och friskvårdsbidraget täcker bara ca hälften, dvs vad mitt nuvarande kort kostar. I ärlighetens namn vet jag inte om det är hållbart? Vad som talar emot är ju att jag mestadels springer utomhus och egentligen knappt behöver ett kort. Vad som talar för är att jag dels skulle behöva lite mer styrketräning, ffa inför halvmaran nästa höst. Och dels att det blir enklare att träna när A jobbar, eftersom de har barnvaktstider alla dagar utom fredag/söndag. Bara det gör ju att det kanske är värt att lägga resten av pengarna själv - för i slutändan handlar det ju bara om ett par hundralappar i månaden, om man slår ut det. Att gå på enstaka pass kostar 150:-, så 17 besök på ett år så har jag ju tjänat in pengarna. Dessutom har de en del roligare pass än mitt nuvarande gym. Och ligger ännu närmare hem. (Och öppnar tidigt, så jag skulle kunna träna innan jobbet om jag vill...) Det är bara den rent ekonomiska aspekten som gör att jag ens funderar på att inte byta, men man får inte vara dumsnål heller. Och i den värsta snöyran och slasket är det rätt skönt att ha alternativ till iskalla långpass. Jag vägrar springa långt på band, jag blir bara skadad varje gång, men lite kortare intervallpass går ju att genomföra. Och att träna annat än löpning. Det ÄR ju faktiskt möjligt, även om det var sjukt länge sen. Jag tror jag har bestämt mig. Jag har varit Friskis & Svettis relativt trogen utom de åren jag bodde i Umeå, eftersom de inte finns där. Men nu är det dags att gå vidare. Tack för allt!

Och tack ni som fortfarande orkar läsa min blogg <3 br="">