Man kan tycka att just löpning är en väldigt semestervänlig träningsform; bara att packa skor o ombyte, man behöver inga maskiner, redskap eller gym. Kan utövas var och när som helst. Och varje gång jag åker bort tar jag med mig ett par skor o lämpligt antal ombyten, beroende på semesterns längd. Ändå är det så svårt att få till det! Främst för att semesterveckorna tenderar bli fullspäckade med andra planer. Saker som ska hittas på o folk som ska träffas och så blir det ingen tid över mellan mat o sömn. Fast just den här semestern har jag fått ihop två pass än så länge. I helgen var jag ute på Holmön (utanför Umeå) och sprang i skogen. Det gick sådär... Tappade bort stigen, hamnade på en klapperstensstrand som knappt gick att springa på och fick gå en bra bit. Stigen var inte heller helt enkel. Det var nåt av det smalaste o snårigaste ever! Tiden blev katastrof på 6.4 km...
Idag blev det mer asfalt och massor av backar i Härnösand. Sprang fel och hamnade utanför min planerade rutt redan efter nån km. Sen visste jag att maten var på gång o batteriet i telefonen/Runkeeper var nästan slut, så stressad som jag var blev det bara 5.2 km istället för 8-10 som var planen från början. Var mer svettig än trött men jag kom iaf ut på en backig o blåsig runda... Nytt försök på torsdag, då kan det nog bli en mil.
Min bästa kompis Garmin FR10 hamnade på sjukhus förra veckan. Mitt i natten fick han hjärtstillestånd och nu hoppas jag på det bästa. Förhoppningsvis blir han frisk i slutet av den här veckan. Ingen klocka till vardags o bara mobilen för att mäta tid o distans - om batteriet håller... Vilka I-landsproblem man drar på sig!
Förutom det med träning har jag haft tre roliga dagar hos ML i Umeå och ett par bra dagar med svärfar, svåger, deras fruar o barnens kusiner i Härnösand. Med bara ett par veckor kvar av ledigheten försöker jag njuta till max av att vara ledig. Men jag saknar rutinerna man kan ha hemma. Det blir aldrig samma sak när man hälsar på hos andra. Ingenstans att bara vara ifred, frukostmat som kanske inte riktigt är vad man önskar och inte sin egen säng. Imorgon när svägerskan o hennes sambo kommer blir vi dessutom 13 personer som ska dela på ett badrum i ett dygn... :-)
Nu ska jag visst vara social med släkten. Återhörande!
No comments:
Post a Comment