Fördelar med att springa i Härnösand: det är backar vart man än vänder sig. Upp och ner. Jobbiga och mindre jobbiga. Men effektiva inbillar jag mig
Nackdelar med att springa i Härnösand: man (läs: jag) springer bara fel... Jag hade ju sett ut tre olika rundor och gav mig ut på den första i tisdags, men hamnade fel direkt. Idag gav jag mig på den igen, efter att noga ha kontrollerat kartan. Men om minnet sviker hjälper det föga... Redan i första (t-)korsningen sprang jag åt fel håll och fick ett par extra kilometer i benen. Sen kom jag på rätt väg ett tag tills jag gjorde samma sak i nästa (t-)korsning, som kom ca 5 km senare. Efter en stund insåg jag att jag inte visste vart jag var eller hur jag skulle komma ut på min ordinarie rutt, så jag vände helt sonika tillbaka på samma väg. Min planerade mil slutade på 13.8 km och 1:21:44 i tid. Nu är jag alldeles trött i benen, men just då hittade jag det där Icangoonforever-tempot och hade det inte varit för att jag kom fram till svärfars hus efter just 13.8 (nerjoggvadå?) hade jag kunnat fortsätta ett tag till. Mucho härlig runda!!
Har även passat på att träffa en gammal barndomsvän som råkade få sommarjobb här i stan. Vi var sommarkompisar/brevvänner under många år men tappade den regelbundna kontakten nånstans i tonåren. Sen kom Facebook och då hittade vi varandra igen och nu träffades vi för första ggn på 11 år. Mysig picnic vid en lekpark, vilket gjorde det möjligare att sitta ner och prata lite utan en rastlös fyraåring. Ettåringen fick vackert sitta kvar i vagnen men han var inte missnöjd med det heller.
Imorgon blir det socialt umgänge med en av A's bästa vänner m familj och på lördag ska jag, E och A's äldsta brorsdotter (mest den sistnämnda...) se Amy Diamond innan hemfärd. Men just nu ska jag mest bara sova.
No comments:
Post a Comment