5:30

5:30 i morse hade jag nyss somnat om, efter att A tog andra halvan av S's experiment att vara vaken 2 timmar mitt i natten. 4:02 gick jag upp med honom, 5:57 lyckades A lägga ner honom i sängen för att sova. 8:04 var det morgon igen... Ingen av oss har varit världens piggaste idag direkt.

5:30 är också det tempo i min/km som jag behöver hålla om jag ska klara milen på 55 minuter. Tidigare i somras sprang jag 5.45 km på 29:31, således ett 5:25-tempo. Sen dess har jag ju slarvat med kvalitetspassen men idag gav jag mig på att testa hur långt jag kunde hålla ett 5:30-tempo. Det gick sådär... Jag hade jättesvårt både att hitta och att hålla tempot, så jag låg ömsom över och ömsom under. De första splittarna låg på 5:10 och 5:12, för att sedan hamna på 5:35 och 5:41. Den sista kilometern hamnade på 5:24, vilket även blev dagens snitthastighet. Det gav ett nytt PB på halvmilspass, 27 minuter blankt.  (Jag har enligt min vän Garmin sprungit 5km på 26:38 under ett milpass, men ibland undrar jag om inte det är helt åt skogen...) I ärlighetens namn sprang jag inte hela vägen, det höga tempot i början sort of killed me a little. Hur som helst en bra (men jobbig!) dag. Fick fruktansvärt håll precis på slutet, utan det tror jag att jag hade kunnat fortsätta ett tag till och ändå snitta 5:30. Funderar dock på hur jag ska hitta ett JÄMNT tempo? Det där 5:50-6 minuters-tempot sitter i ryggen, men det här får jag öva mer på.

Hade finbesök från stora hufvudstaden på lunch när Annie kom hit med sina barn. Tack för att ni kom! Är det något jag kommer att sakna när jag börjar jobba så är det möjligheten att luncha med kompisar då o då, eftersom jobbet ligger en bit utanför stan. Även om det sällan är enkelt att hinna gå på djupet med ett gäng barn omkring sig så är det skönt att veta att man har vänner när det behövs. (Det hoppas och förutsätter jag iofs att jag kommer ha även när jag börjat jobba och då syftar jag inte bara på dig...)

När jag var ute på långpass i förrgår kom jag på att de är mina favoritpass. De ger en sorts lugn som inte de andra passen ger, när jag harvar på i ett lugnt tempo och bara har mitt eget sällskap. Jag hinner tänka så mycket och fundera över saker som annars bara faller mellan stolarna och som jag kanske kan ta tag i nån annan gång när jag har lite tid över...  På långpassen har jag ju den där tiden över och ingen annan att prata med, så då tänker jag istället. Nu ser jag fram emot långpass på onsdag, om min fot vill vara med. Just nu gör det ont i ankeln efter kvällens kraftprov men lite Voltaren och is på så blir det nog bra.

Om tre veckor är det dags för Midnattsloppet, ett par veckor efter det blir det Tjejmilen. Men jag undrar om det inte blir sista gången jag springer Tjejmilen i år? Det beror väl iofs lite på hur det går i tidtagningsgruppen. Det kanske är lite enklare där, eftersom man måste kvala in på tidigare resultat och inte bara kan anmäla sig hur som helst i vilken startgrupp man vill och därmed sinka dem som anmält sig i rätt grupp. Men rent generellt tycker jag att just Tjejmilen är lite för stort. Jag gillar små lopp där folk springer ordentligt och inte får för sig att promenera efter en kilometer fast de startar i en sub60-grupp. Det är inte värt pengarna när man inte kan prestera på topp pga andra.

Nu ska vi se om jag kan hitta något ätbart. Har visserligen klämt både en banan och en Skyr efter träningen, men ett par våfflor till middag innan var inte så mycket att hänga i granen så jag är hungrig.