håhåjaja

Idag har jag haft (och har fortfarande...) officiellt ont i varenda muskel i hela kroppen och känt mig mer död än levande. Jag tror det är en kombination av hård träning igår (det svartnade trots allt framför ögonen på tredje tusingen... då kanske man tar i lite för mycket?) och postHärnösandutmattning. Den brukar kunna komma som ett brev på posten efter några intensiva dagar där. Lägg två gnälliga barn på det så har ni en toppendag! Och en lika underbar kväll när båda barnen haft svårt att sova. Nu kan man ju tycka att vi får skylla oss själva, eftersom de sov till 11 imorse (S var iofs vaken mellan 8-9, men somnade om sen och alla vaknade när grannflickan ringde på och ville leka med E vid 11...) men man kan ju tycka att
1) om bebisen väl har somnat behöver han ju inte nödvändigtvis vakna vid 23.30 och vara vaken. Då kan han gott somna om i bra många timmar till istället (vilket han gjorde till slut, men det tog längre tid än vanligt).
2) om storasystern fått vara uppe till 22.30 så borde hon vara trött även fast hon tog sovmorgon. Och det var hon, bara det att hon var FÖR trött, så det gick liksom bara att vara ledsen och inte att sova. Sigh.

Ja som ni hör har vi sommarlovsdygn allihop. Det är därför jag sitter här nu, strax efter midnatt, och knappt är trött. Fast på torsdag kommer det lunchgäster och på fredag blir det utflykt till Öregrund, så det är nog dags att börja vända tillbaka så smått... På måndag kommer det mer lunchgäster och på torsdag nästa vecka är det verkligheten som gäller. Enligt mitt pensionsbesked så behöver jag jobba tills jag är 68 år och 9 månader och det är ju drygt 37 år kvar dit, så det dröjer tills jag blir ledig igen...