Insåg i morse att när man bara tvättar håret i samband med träning så är det rätt otrevligt att ställa in ett pass. Såg ut som ett kråkbo när jag vaknade!
Jag vet inte vad jag ska kalla dagens pass. Medel? Kvalitet? Katastrof? Nånstans mittemellan allt det där landade jag nog... Började med fem kuperade kilometer i elljusspåret, upp och ner, upp och ner två varv runt (nån sorts kvalitetspass). Sen tog jag en lång nerförsbacke och en ungefär lika lång uppförsbacke på grus, innan jag avslutade med lite asfalt. Allt som allt 7.05 km (medel) på pinsamma 44:26 (katastrof). Jag skyller på alla backar...
Läste på Aftonbladet om pappan som glömde sin tvååring i bilen i våras, så att pojken dog av överhettning. Det gör fysiskt ont i kroppen att läsa sånt! HUR kan man glömma sitt barn, frågar jag mig? Egentligen förstår jag ju att det kanske är möjligt i morgonstressen, särskilt om man kanske inte är den förälder som brukar lämna. Men HUR kan man glömma sitt barn?!
Nähä, nu ska vi visst kolla lite Lost. På återhörande!
No comments:
Post a Comment