iForm-loppet

Läste i ett träningsforum för några dagar sedan att man ofta springer fortare på tävling än på träning. Jag trodde inte på det förrän igår, när jag fick det svart på vitt. Höll ett par-tre tiondelar av en kilometer högre medelhastighet än vanligt, trots trängseln som alltid uppstår vid starten i tävlingslopp med många människor. Hade en tid som jag föresatt mig att ta mig runt under, det klarade jag med 14 sekunder till godo (detta räknat från att jag passerade startlinjen, inte från att startskottet gick. Inbyggda tidtagningschip i nummerlappen är inte så dum idé!) Ångrar i efterhand att jag inte startade i 10 km-klassen, mest för att jag hade velat testa formen inför Tjejmilen, men det är dags att komma på när man har gått i mål. Hade inte orkat springa hela milen, men jag hade velat se hur långt jag hade kunnat springa o hur lång tid det hade tagit. Oh well, jag har ju två träningspass kvar den här veckan tänkte jag, får väl testa min 7 km-runda nån dag om det kan sluta regna...

Nu ska jag packa ihop grejerna hos mamma o pappa o sen se om E tänker sova en stund innan vår eftermiddag hos EN. Risken finns att hon inte vill sova, vilket vore jobbigt för jag skulle behöva knoppa en stund till om jag ska orka med att köra hem sen... Spelade visst ingen roll för E att hon somnade sent igår, hon skulle upp kvart över 7 i morse ändå, förstår inte vad det är för ovana hon har lagt sig till med, hon som aldrig vaknat före 9 förrän senaste månaden... Oh well, så kan det gå!