Upprättelse

Skrev ett rätt långt mail till en av de ansvariga för gårdagens seminarium (en fd. chef på vår institution som numera bytt tjänst inom myndigheten), där jag klargjorde min besvikelse över gårdagen. Fick ett ännu längre svar tillbaka, där hon höll med mig i mina synpunkter och sen skrev att hon bett att få hjälp från just oss för att plocka fram ett bra exempel och en lathund till kommande behandlingsplanering. Hon avslutade sitt mail med att jag gör ett bra jobb, är viktig för myndigheten och att vår biträdande institutionschef öst beröm över mig när hon pratade med honom tidigare idag.

Just då kändes det lite extra skönt att jag bestämde mig för att skriva till henne och inte bara släppa det. Ibland känner jag mig lite obekväm när jag i tid och otid ska påtala vad jag tycker, tänker och känner - men med ett sånt här svar så är det värt det :) Nu känner jag mig mer lyssnad på och fick bekräftelse på att våra synpunkter visst är viktiga.