Lugnet

Lugnet, det ljuvliga, underbara lugnet som sänker sig över lägenheten när resten av familjen går ut. A är på intet vis omöjlig när det kommer till att ge mig utrymme och egentid och allt vad man vill kalla det, men oftast slutar det med att jag är den som lämnar honom hemma med barnen för att träna, gå ut och äta eller resa bort någonstans. Men att bara få vara helt ensam hemma en stund är en helt annan grej. En kopp kaffe och datorn i knät.

Har funderat lite fram och tillbaka på det här med min PT; jag har tränat med henne en gång i veckan sedan i somras, med enstaka undantag då vi inte kunnat få ihop tiderna. Under den tiden har jag även slutat springa och gått upp i vikt. Jag har tyckt att en gång i veckan är lagom, eftersom de dyrbara timmarna försvinner så fort annars. Men nu har jag börjat fundera om - kanske att jag skulle lägga två timmar i veckan med henne och få lite mer valuta för pengarna? Jag tränar ju själv mer än den enda timmen jag går med henne, men inte lika hårt eller helhjärtat. Kanske att resultaten blir bättre om jag går med henne två gånger i veckan istället och då är ju de där hutlösa pengarna mer värda i slutändan.

Ska även försöka komma upp lite tidigare på morgnarna framöver, komma till jobbet en stund tidigare och gå hem en stund tidigare, för att hinna springa lite oftare. Eller spinna. Målet är iaf att träna lite mer kondition också, inte bara styrka. Men för att få in det i schemat så måste jag komma ifrån jobbet tidigare, annars hinner jag aldrig träffa barnen och så viktig är inte träningen. Men att komma ut efter läggdags nuförtiden, när det är kallt och mörkt, känns rätt ångestladdat och inte som någonting jag är sugen på. Hellre då springa en runda innan jag ens kommer hem. En halvtimme tidigare dit på morgonen - en timme tidigare hem två gånger i veckan. Då har jag fortfarande en halvtimme plus i veckan som jag kan använda lite när jag vill eller behöver. T.ex. på onsdag när jag ska till tandläkaren.

Nu kallnar kaffet. Ha det!