Sådan mor, sådan dotter?

I vårt vardagsrum står ett ganska stort ekskåp. Det är i rätt bra skick, även om det väl har fått sig en törn eller två i diverse flyttar. Men vad annat kan man förvänta sig på en resa som startade 1943? I morse hittade jag Ester i vardagsrummet, hon stod o rispade i skåpet med en galge hon hade hittat. Jag frågade vad hon gjorde, med ett tonfall som var skarpt men inte jätteargt. Ester bröt ihop fullständigt, eftersom hon visste att hon hade gjort fel. Mellan gråten hulkade hon fram "Mehen jahag vihill ihinte hahaa det dähär. Dehet ähär FUHULT!"

Vad ska man säga?! Mitt i alltihop hade jag svårt att hålla mig för skratt när hon skulle förklara sig, även om det såklart inte är okej att rispa möbler för att de är "fula"... Tur att det bara blev ett litet märke som inte syns om man inte vet var man ska titta.

Och jag är väl inte bättre själv egentligen, som rispade mammas o pappas köksbord med baksidan av skeden när jag var liten... Det blev ett ganska djupt märke efter ett antal måltider!