När allting stannar upp

Såg i badrumsskåpet igår att det stod en parfym jag inte kände igen där. Funderade på om A hade köpt ny, men flaskan såg så feminin ut så det gick inte ihop i huvudet. Dessutom är han ingen stor parfymförbrukare, så att han skulle ha mer än en eller två i omlopp samtidigt är högst osannolikt, särskilt om han ska köpa dem själv. Han väntar hellre på presenter. Jag frågade min vän Google, som kan det mesta om det mesta, och fick svar att det mycket riktigt var en kvinnoparfym, signerad Joan Collins av alla människor. Världen stannade. Det svartnade framför ögonen och huvudet snurrade, jag trodde jag skulle dö.

Men är det något jag är helt trygg med så är det att A skulle ha anständigheten att göra slut innan han börjar träffa nån annan, så med den vetskapen valde jag att inte riva upp himmel och jord utan leta efter rimliga förklaringar. Kunde någon ha glömt den? Vi har inte haft övernattande gäster på tre månader och så länge har den inte stått där. Tankarna fortsatte snurra, hur kunde A ens ha hunnit ha besök när han jobbat i helgen? osv.

Till slut kom jag på det – E fick några gamla parfymflaskor av en av fröknarna som rensat ut i sitt badrumsskåp förra veckan. Gick in till E med en bild från Google och frågade om hon fått en sån flaska av fröken, ”Ja, varför undrar du det?” Jag förklarade att jag sett flaskan i badrummet och inte visste vems den var, hon nöjde sig med det. A skrattade lite åt det och var glad att jag hade vett nog att come to my senses again innan jag tog upp det med honom.

Nog för att vi har det struligt i perioder, men det känns ändå skönt att jag kan lita på att det inte finns nån annan.