Det här gick ju inte alls

Hade fortfarande träningsvärk när jag vaknade imorse, så jag tänkte att ett långsamt långpass vore lagom för att skona benen. Tji fick jag i värmen! Utan ordentlig frukost i magen och med 24 grader i skuggan så blev det 3 ynka kilometer (i långpasstempo, eftersom det var det jag laddade för...) Rackarns! Blev inte bättre av att resten av dagen fortsatte med huvudvärk och skrikande barn. S har varit gnällig typ hela dagen, vilket hör till ovanligheterna, men jag såg blåsor på underläppen och tänker att det kanske finns något samband? E har bara varit galen, skrikit, bråkat, retats och blivit sur för konsekvenser. Men om jag säger "Sluta härmas, annars vill jag inte gå till lekparken" och ungen upprepar meningen med sin allra larvigaste röst, då blir det helt enkelt ingen lekpark. Har jag fel? Minitonåren är inte roligare än jag minns mina egna riktiga tonår när det kommer till konflikter och bråk. Det skriks, smälls i dörrar och jag är dummast i hela världen... "Jaja, gå härifrån nu" hörs allt oftare när man försöker säga nåt och kramas är knappt att tänka på - om inte lillebrorsan får en kram, för då är livet orättviiist!

Nu ska jag screena lite löpartröjor/-jackor inför höstens antågande. Bjuder på en liten bild, bara för att jag har en fungerande kamera igen.