Skjut mig! Jag blir galen på allt och alla idag, vet inte riktigt varför men antar att det finns ett visst mått av sömnbrist, vilket i kombination med familjens olika prioriteringar under de senaste dagarna skapar viss frustration...
Jag har bestämt mig för att ni får rapporten från igår. Det gick inte så bra som jag hade hoppats, men jag har inget bättre att skriva om, så here goes. Förra året sprang jag på 57:34 och jag visste med mig att jag inte skulle klara det i år, eftersom träningen har sett totalt annorlunda ut sen i november. Med det i åtanke hoppades jag ändå att komma i mål under timmen, vilket jag kanske och kanske inte klarade beroende på hur man ser det. Jag återkommer till det. Startade 22:05 och kom iväg snabbt, passerade 2 km på runt 10 minuter blankt (men då är den plattaste delen av banan i början, kanske till och med svagt nerförslut). Efter 2 km gick det sämre, men jag passerade 3 km strax före 16 minuter. Precis innan 4 km börjar backen upp mot Sofia kyrka och den knäcker mig varje år. Jag tror man tjänar mer på att gå upp och spara krafterna till resten av vägen, iaf jag. Vid 5 km stod Mark Levengood i silvergrå sidenkostym och hejade med en stor blomkvast i famnen. Östgötabacken är alltid lika rolig att se, det är ett kompakt myller av människor i likadana tröjor, nästan som att springa rakt in i en vägg. Vid det laget hade jag tappat rätt mycket tid och backen gjorde inte saken bättre. Kom upp till Mosebacke och tänkte att om det går uppför så måste det också gå nerför, eftersom start och mål är på ungefär samma ställe. Satte fart nerför backen på andra sidan och lyckades tjäna in några sekunder på sista kilometern. Gick i mål på 1:00:04, vilket ju är mer än en timme. Klockan (min på armen alltså) visade på 10,16 km, vilket skulle ge en mil på under timmen (för första gången i år, vilket ju är en tragisk historia i sig). Nu är ju banan kontrollmätt till 10 000 m och enda anledningen till att jag springer med klocka är för att hålla koll på tempot. I det här fallet blev det lite av en seger i sig också. 2½ minut sämre än förra året, men nu har jag en anledning att ta mig i kragen till nästa år (och hoppas att jag slipper fler sjukskrivningar eller andra jobbigheter).
Råkade slå sönder en av favorittallrikarna från Villeroy & Boch idag, började googla lite och insåg att de slutade tillverkas för 10 år sen. Så nu får jag väl klara mig med 5 :(
Imorgon börjar barnens termin, hoppas vi kan få till lite rutiner här hemma då...
No comments:
Post a Comment