De senaste två dagarna har jag fått frågan fyra gånger vad jag heter. Av samma person. Hon är 7 år och jag hade nog förväntat mig lite mer, men hon framstår som rätt förvirrad överlag. E hade en kompis över på middag idag, mamman verkar lika förvirrad hon, vi bestämde middagstid igår, idag kom det två sms för att bekräfta tiden och sen när klockan var fem över den bestämda tiden kom ett "Kan jag skicka över henne nu?" så det kanske inte är så konstigt att dottern är som hon är. I första skedet tyckte jag det var lite charmigt, men sen går jobbhjärnan på och funderar kring vad det kan finnas för bakomliggande diagnoser och/eller andra orsaker. Jag har ju inga som helst belägg för nånting så jag ska sluta spekulera och bara utgå ifrån att hon är lite virrig i största allmänhet. Fast jag har tänkt förut att hon reagerat oväntat på vissa enkla vardagssaker, så jag kan som inte riktigt släppa det ändå. Nåja, än så länge har jag ingen anledning att oroa mig för något mer än en snurrig unge som inte riktigt har koll på hur många syskon hon har eller hur gamla de är. Och som är jättefascinerad av hur saker och ting sker hemma hos oss. Hon kanske helt enkelt inte har varit hemma hos andra så mycket.
Hade en bra dag på jobbet. Tog lunch framför datorn och tänkte jag skulle gå hem lite tidigare istället, men sen blev jag fast i massa annat så jag kom ändå inte iväg nå tidigare. Kanske imorgon? Om inte annat så planerar jag långlunch med Psykologen på onsdag, så då kan den där intjänade halvtimmen komma väl till pass. Oväntat pigg idag, vilket är lovande eftersom vi planerar en TD-dejt ikväll.
Har ni förresten sett det här, alla working moms? Våra döttrar blir mer framgångsrika och våra söner mer omhändertagande/omtänksamma ("caring") än om vi hade varit hemma. Häpp!
1 comment:
Ibland är det svårt att se vad som är socialt betingat och vad som är fysiskt/psykiskt betingat. Förhoppningsvis slår skolan larm om de ser nåt som är avvikande.
Post a Comment